Det var en måndag morgon förra sommaren. Ulrika Thakén fick ett samtal som blev starten på ett av de mest intensiva uppdrag hon varit med om under sin drygt trettioåriga poliskarriär.
En sjuttonårig pojke hade blivit bortförd i Uppsala, och hon behövdes som FLO snarast. Som Family Liaison Officer skulle hon vara länken mellan familjen och utredningen, som redan var i gång.
Ulrika Thakén
Ulrika Thakén, normalt sett utredare i lokalpolisområde Enköping-Håbo, packade snabbt en väska och körde mot den plats där några av de anhöriga befann sig.
Hennes första uppgift blev att hålla förhör.
– Vi vill ju veta – finns det någon förklaring till det här? Hot? Skulder? Har någon i familjen gjort något? Har den här pojken gjort något? Samtidigt befinner sig den anhörige någon helt annanstans mentalt. Han vill veta om kidnapparna söker kontakt, vad som händer. Är det någon som vill oss eller pojken illa?, berättar Ulrika Thakén.
Ulrika Thakén, utredare och FLO
Foto: Johan Alp
Den som tittat på brittiska tv-deckare har ett ganska bra hum om vad en Family Liaison Officer, FLO, gör. De ska inte misstas för kuratorer eller ombud för familjer utsatta för brott. Deras främsta uppgift är fortfarande att föra utredningen framåt, berättar Jenny Rönnelöw. Hon är, utöver utredare grova brott i Uppsala, en av fem FLO i polisområdet.
Polistidningen träffar henne, Ulrika Thakén och Kristina Söderström på polishuset i Uppsala, på avdelningen för grova brott.
Utsikten från kontorsrummen på nionde våningen är slående. Domkyrkan sticker ut och upp. Resten av Uppsala lägger sig platt nedanför.
FLO har funnits i Sverige sedan 2016. Då startade det som ett pilotprojekt i region Stockholm. Sedan 2017 är det ett permanent inslag i alla regioner.
Förlagan är brittisk. Där räknas numera FLO som den tredje viktigaste nyckeln till att lösa grova brott, efter teknisk bevisning och kameraövervakning.
Kristina Söderström
En FLO ska vara länken mellan anhöriga drabbade av ett grovt brott och polisens utredare. De anhöriga får ett ansikte, en person, att rikta alla sina frågor till. Och övrig personal kan lägga fullt fokus på utredningsåtgärder.
Kristina Söderström, utredare och FLO
Foto: Johan Alp
– Det är bara att tänka sig själv att man blivit utsatt eller att familjen har mist en person, då vill man som anhörig veta: Herregud vad händer i utredningen? I stället för att ringa ner varenda en som kan finnas på den här avdelningen sköter vi FLO all information till familjerna. Det är vi som håller förhör med familjer och släktingar och skickar in i utredningsleden, berättar Kristina Söderström.
Läs mer:
Det kan vara en utmaning att bibehålla utredarrollen när man kommer så nära familjen. Empatin finns där, men får inte göra att man vacklar.
– Vi får aldrig riskera utredningen. Vi får inte lämna för mycket information för att vi vill vara tillmötesgående, om det riskerar att vi inte kommer till åtal. Som målsägande har du inte mer rätt till insyn än någon annan egentligen. Det är förundersökningssekretess i förhållande till dem också. Så det är en jätteavvägning – vilken information kan de få, och i vilket skede, säger Ulrika Thakén.
Ulrika Thakén
I fallet med människorov ställdes det på sin spets. Det var unikt, eftersom det var ett pågående fall. Oftare har man att göra med en avliden, och kan följa rutiner kring hur man ordnar avskedet för familjen, hur man spanar på begravningen och när det är dags att förklara för familjen om mordet kommer att gå över i ett kallt fall, och kontakten glesas ut.
Här var anspänningen enorm. Det var en familj i kris. De tvingades brottas med ovissheten: Kommer vi se honom igen? I vilket skick i så fall? Och hur hanterar man kidnapparnas krav?
– Jag andades deras ångest de här dygnen, säger Ulrika.
Det stod snart klart för utredarna att motivet var ekonomiskt. Men det gjorde inte utredningen lättare. För Ulrika blev det dock enklare att finnas där mer som stöd för de anhöriga.
– Jag vet att jag sade i början att ”du får ta ut precis all ilska och frustration på mig, men inte på de poliserna som jobbar aktivt i utredningen. De gör vad som är bäst. Om du ska kanalisera det åt något håll – rikta det mot mig”.
Det var ett fall som påverkade alla. Jenny säger att det var som en film man inte visste slutet på.
För de här tre rutinerade utredarna råder det inget tvivel om att FLO spelar en avgörande betydelse för framgångsrika utredningar. Inte minst i den gängrelaterade våldsvåg som svept in också över Uppsala.
Jenny Rönnelöw, utredare och FLO
Foto: Johan Alp
Det enda de skulle önska är att Polismyndigheten utbildade fler.
– Skulle man göra det som det är tänkt, som i England, skulle man alltid vara minst två på varje utredning, man skulle bara fokusera på målsägande och göra det i fred. Så ser det inte ut i dagsläget för det är ingen som får göra någonting i fred, eftersom vi alltid är kort med folk, säger Jenny och får medhåll av Ulrika
– Vi som är FLO i regionen skulle inte räcka till numerärt om man använde FLO i den utsträckning som det är tänkt.
Så blir du family liaison officer
- Utbildningen är sex dagar lång och sker digitalt.
- Kursen består av föreläsningar, diskussioner, dilemman och olika case.
- Man får lära sig att hantera svåra situationer och får lära sig mer om bland annat hederskultur, brotts- och personskydd, tystnadskultur och kommunikation.
- Bara poliser kan bli FLO, och man ska ha erfarenhet av utredningsarbete.
Källa: Noa
Kristina påpekar också att det är viktigt att man har rätt personliga egenskaper. Den som blir FLO ska gärna vara en rutinerad utredare.
– Man ska ha jobbat ett tag och känna att det här är grejen. Man ska orka med också, för det är påfrestande. Och speciellt om man är ensam. Vi får ju så mycket – familjernas akuta sorgearbete, ångest som vi bara står och tar emot och försöker lotsa dem i.
Människorovet då – hur gick det? På den femte dagens morgon nåddes polis och anhöriga av beskedet att pojken släppts. Då blev det fullt fokus på honom i utredningen. Pojken kunde lämna många detaljer, som så småningom ledde till att flera inblandade kunde gripas och så småningom fällas i domstol.
För Ulrika blev det mycket information att passa vidare till familjen. När någon greps skulle de få veta det före media. Samtidigt gick de anhöriga in i en ny fas, en efterreaktion. Eftersom en utredning av det här slaget tar många månader innan den leder till åtal och rättegång blir en viktig uppgift att motivera målsägandena att orka, vilja och våga medverka.
– Jag upplevde att de uppskattade min närvaro. Det fick jag höra vid rättegången sedan – ”du var alltid där, hela tiden”. Det var jag förstås inte, men det var intensiva dygn initialt för att sedan gå över till regelbundna kontakter under utredningstiden och mer tätt igen inför och under huvudförhandlingen.
Sju förövare fälldes tidigare i år i hovrätten till fängelse i mellan ett och nio år.
