Det är oroande att läsa om hur disputerade poliser, trots en stark vilja att stanna, lämnar Polismyndigheten för att deras kompetens inte tas tillvara. Forskningen av Cecilia Jonsson och Magnus Persson – redogjord för i Polistidningen Nr. 3 (2025) – visar att organisationen har svårt att behålla en unik resurs: poliser som skaffat sig både djup praktisk erfarenhet och kvalificerad vetenskaplig meritering. Konsekvensen blir att kunskapsöverföringen mellan forskningen och den polisiära praktiken riskerar att gå förlorad.

Det går att bygga broar mellan forskning och praktik om Polismyndigheten är beredd att skapa strukturer för det. En sådan modell kräver en mognare myndighet med större mottaglighet för forskningsbaserad kunskap där vinsterna är tydliga: snabbare spridning av resultat, högre kvalitet i beslutsfattande och ett mer attraktivt yrke för medarbetare som vill utvecklas.

Redan i dag finns ett samarbete mellan polisorganisationen och akademin som kan inspirera till efterföljd. I Polisregion Väst har vi sedan 2023 prövat en modell med en polisdoktorand som bedriver forskning och samtidigt arbetar halvtid i polisverksamheten. Konstruktionen har varit vägvinnande och samarbetet verkar på flera plan. På en strategisk nivå jobbar vi med reglerade träffar för informationsutbyte och gemensam planering in mot Polismyndigheten. Kunskap fastnar inte i akademiska sammanhang, utan kan kontinuerligt återföras till professionen – i form av muntliga dragningar och översättning till fältet med direkt stöd i det dagliga arbetet. Även forskningen vinner på en starkare koppling till förhållanden och frågeställningar i den praktiska verksamheten.

En annan fördel med vår modell är att vi redan under doktorandstudierna adresserar frågan om hur forskningsbidraget kan göras relevant för praktiken. Att forskningen växelverkar med polisiära behov, identifierade av chefer och deras personal, är centralt om vi ska kunna tala om en kunskapsbasering av det brottsbekämpande arbetet.

Vi menar att Polismyndigheten står inför ett vägval. Antingen fortsätter man att förlora forskarutbildade poliser till akademin – eller så gör man som i Polisregion Väst och skapar strukturer där forskning och praktik går hand i hand. Vår modell visar att det är möjligt.