”Vi har ett Stockholmsderby framför oss, vad tror vi om det?” Ida Henriksson tar till orda i domarnas omklädningsrum på Hovet i Stockholm. Här är soffor och fåtöljer utbytta efter att blivit förstörda efter en konsert tidigare i år. Gröna sammetssoffor och klädda fåtöljer var inte det bästa valet. De nya möblerna rimmar illa med svettiga domare, har det visat sig.
Ida är en av två huvuddomare i matchen mellan Djurgårdens IF och SDE i damernas högstaliga, SDHL.
– Jag tror det blir fysiskt. De ska ha så lite som möjligt att gnälla på, fyller den andra huvuddomaren Anna Hammar i.
– Ja, kommunikation och tydlighet blir viktigt för oss.
Uppvärmningen äger rum vid planens ena kortsida. Bollpass och jogg väcker kroppen till liv inför 60 minuter då sinnena måste vara skärpta. Det blir en jämn match, och inte fullt så fysisk som de befarade på förhand. Men då och då smäller det till i sargen av tuffa tacklingar.
– Vi har i stort sett samma regler som internationellt, utom att vi tillåter tacklingar, det gör inte de.
– Damhockeyn har gjort en otrolig resa. Det är ju, om man får svära, så jävla roligt att vara med på den och få se det. Jag har ju första parkett. Jag har ju mest istid av alla, berättar Ida när vi ses några dagar senare på polisstationen innan hon går på sitt eftermiddagspass.
Stationen är ny, fräsch på ett sätt som många andra skulle avundas. När Ida gör ett ärende till receptionen klungas besökare runt henne: ”Kan jag inte göra en polisanmälan här?”, ”Vet du hur jag ska fylla i den här?”, ”Hur lång tid måste jag vänta?”. Ida svarar tålmodigt: ”Jo, absolut”, ”Prata med receptionen”, ”Har du tagit en kölapp?”.
Ida Henriksson är ingripandepolis i Skärholmen söder om Stockholm. Ett litet polisområde geografiskt, men stort sett till folkmängden. Och blandat. Här finns såväl utsatta områden som gentrifierade hipsterparadis. Det var variationen och förhoppningen om att bli utmanad i jobbet som fick norrbottningen Ida att söka sig hit när hon skulle göra aspiranttjänstgöringen för fem år sedan.
– Jag hade knappt varit i Stockholm innan. Men jag visste att dagen jag skulle bli polis så vill jag vara i en större stad där det händer lite.
Alltsedan hon började som polis har Ida haft hockeydomarjobbet som en godkänd bisyssla. Just nu är hon dessutom delvis tjänstledig. Hon är 75 procent polis och 25 procent domare. I teorin. I praktiken lägger hon nästan lika mycket tid på domarjobbet som på sitt ordinarie jobb. Fritiden är obefintlig. Åtminstone nu, när Ida laddar för att döma hockey under OS i Milano. Hon är en av två svenska damdomare som blivit uttagna, men den enda huvuddomaren. Det var för övrigt Ida som för ett par år sedan övertalade linjedomaren att söka till polisutbildningen, där hon går sin tredje termin.
– OS har varit det största fokuset i flera år. När jag berättade för en kollega att det var klart sade hon ”Men gud, det minns jag att du pratade om för flera år sedan.”
OS i Milano-Cortina
OS pågår 6–22 februari 2026. Damhockeyn kommer att spelas i Milano. Tio nationer gör upp om medaljerna. Kanada och USA är favoriter. Sveriges enda OS-medalj hittills är ett silver från 2006.
Tolv huvuddomare och tio linjedomare är uttagna.
Hur just hon blev uttagen att döma OS är delvis höljt i dunkel. Hon vet att internationella ishockeyförbundet tittar på egenskaper som skridskoåkning, fysik, hur man agerar i grupp, spelförståelse och regelkunskap. Men hur domarcoacherna som åker runt och närstuderar domarnas insatser landade i att just Ida var lämpad, det vet hon inte.
– Man får liksom ingen förklaring.
Det var redan i februari som hon fick veta att hon var en av de utvalda. Sedan dess har allt handlat om att rusta sig för domarkarriärens höjdpunkt. Mycket istid, hård träning och uppoffringar.
– Det är svårt för andra att se vilka uppoffringar man gör. Det är lättare att förstå när man ser en elitidrottare, de är ju idrottare på heltid. Men det är ju verkligen inte jag. Jag jobbar ju med något annat.
– Det är inte självklart för mig att gå på en aw med kollegorna en onsdag eller käka middag med mina vänner en lördag. Det är många saker man får prioritera bort. Då får jag påminna mig: Vad är mitt mål? Det är februari och OS.
I kulisserna finns en stöttande sambo. När Ida lägger ut orden om hans stöd svajar rösten. Sambon, Hans Fernström, är också polis, men har lämnat skiftarbetet och polisområde Skärholmen efter att de bestämde sig för varandra.
– Han är helt otrolig. Utan honom hade det inte gått. Matlådan är klar i kylen, han kommer och ser mycket matcher. Jag blir lite rörd när jag pratar om det. Han och hans familj ska komma på OS också. De bokade direkt när jag berättade i februari.
Polis– och domarjobbet är som två sidor av samma mynt. Sammanhangen är olika, men kraven är snarlika. Ida har nytta av det ena jobbet i det andra.
– Framför allt den här mentala biten, att förbereda sig. Jag blir i princip aldrig stressad. Jag kan känna ett lugn. Det kan jag få från båda delarna. Arga spelare eller arga tränare kommer inte mig inpå skinnet, för det är vardag i vårt jobb som poliser. Vi tar sekundbeslut hela tiden, precis som i hockeyn. Det är inte alltid det syns. Om vi har fem utvisningar på en match är det kanske hundrafem situationer vi inte har agerat på.
Ida har aldrig tänkt tanken att satsa på domarkarriären på heltid. Även om hon hade velat hade det knappast varit möjligt. Till skillnad från herrhockeyns domaruppdrag är damhockeyns dito ett fritidsuppdrag. Så lär det fortsätta ett tag till, trots ett ökat intresse.
– På damsidan är det ju inga herrejössessummor. Det är det inte. Man måste tycka att det är väldigt kul. Du kommer aldrig att bli ekonomiskt oberoende av att döma damhockey, om man säger så.
Däremot kanske det inte dröjer alltför länge tills åsynen av kvinnliga domare i herrhockey blir vanligare. Hittills finns några, i serier under SHL. Och i december ska Ida, i ett genrep inför OS, döma ett U20-VM för herrar på plats i Milano.
– Det har aldrig hänt förut. Det är lite kul att de kan vara lite moderna och gå utanför boxen.
Även om OS varit målet i flera år är Ida försiktig att uttala sig bestämt om framtiden som hockeydomare. Kanske kommer hon att lägga skridskorna på hyllan, men det kommer ju ett SM-slutspel, och sedan …
– Jag törs inte säga att det inte blir så. Jag känner mig inte klar, men jag vet ju också att andra saker i livet väntar.
En sak som Ida måste hantera är saknaden efter Norrbotten. Hon längtar hem varje dag, säger hon. Särskilt påtagligt blir det slaskiga vintrar, eller i Stockholms oändliga bilköer. Semestrarna tillbringas helt och hållet i sommarstugan hemmavid. Ja, Överkalix och Norrbotten är fortfarande hemma.
– Jag älskar att jobba här men jag hatar att bo här. Jag älskar att vara i fjällen, åka skidor. Men den tiden finns inte. Jag har fått mejl från chefen däruppe. Redan på min aspirant hörde de av sig. Men jag är inte klar här. Jag har precis blivit färdig med utbildning till förundersökningsledare. Och gått andra chefs- och ledarskapsintron. Det finns så mycket möjligheter här som inte finns däruppe. Men jag stänger inga dörrar. Så när chefen där uppe ringer igen kommer jag inte säga nej direkt.
Om Ida Henriksson
Ålder: 33 år.
Arbetar: På IGV i Skärholmen.
Bor: Södra Stockholm.
Familj: Sambo.
Polis sedan: 2021.
Domare sedan: 2015.
Aktuell: En av fyra svenska domare (två damer + två herrar) som dömer OS-hockeyn i februari.
