En no-go-zon för poliser

Åh, när vi kastar våra tomma glas
finns det alltid någon med hjärtat kvar.

Hemmaklacken – den så kallade ”Kommandobryggan” – har rullat ut ett stort tifo och stämmer upp i inmarschlåten ”Snart skiner Poseidon” på Gamla Ullevi.

På kortsidan mittemot stiger svart rök från AIK-klacken. En grupp supportrar har gömt sig under en stor svart tygduk för att maskera sig. Det kallas ”overhead” och är ett välkänt brottsverktyg i sammanhanget. Nu bränner supportrarna rökbomber i skydd av sin maskering.

Domaren blåser i gång matchen.

I det blåvita supporterhavet syns en ensam båtmössa och en solbränd nuna. Det är Thomas Rasmusson som varit supporterpolis sedan 2001. Han har byggt upp tillräckligt med tillit för att få tillträde. För övriga poliser i kommenderingen är hemmaklacken en no-go-zon. Här kan ultras och firmor diktera villkoren.

Så ser det i regel ut för alla svenska storklubbar. SPT-gruppen Delta 56, som är placerad närmast hemmaklacken, håller därför till i utrymmena bakom ståplats.

– Egentligen borde vi bara kunna gå in och säga ”hej hej” och kolla läget. Men det kanske ligger tio år framåt, säger Andreas Jalking som leder gruppen tillsammans med kollegan Sara Nyquist-Insulan.

Polisens mål är att med små steg normalisera en ordinär polisiär närvaro när IFK Göteborg spelar. Som det ser ut i dag kan en polisman som går in på läktaren räkna med handgripligt motstånd. Det finns exempel på hur personer från huliganfirman Wisemen fysiskt blockerat och hotat poliser som försökt få tillträde till läktaren.

Att svensk lag inte når in på ståplatser i Sverige är ett polisiärt svårsmält faktum. Samtidigt är det något kollegorna tvingas förhålla sig till. Sara Nyquist-Insulan beskriver Kommandobryggan som en otacksam arbetsmiljö.

Fientligheten är en sak. Men det är mer svårjobbat än så. Läktarna är branta och mellan stolsraderna är det trångt. En liten knuff kan få förödande konsekvenser.

Första halvlek börjar lugnt. Först en bit in i matchen uppstår stök vid en portal till en mittsektion på läktaren. Situationen lugnar snabbt ned sig. Lika snabbt hängs en flagga med en överkryssad polissymbol upp i portalen.

– Det blev lite konfrontativt där och då behöver vi överväga våra handlingsalternativ. Vi hade kunnat dundra in men det hade förmodligen inte gett oss något. Då är det bättre att backa lite och återrapportera till arenabefälet som får dokumentera incidenten och jobba vidare utifrån det, säger Sara Nyquist-Insulan.

Domaren blåser för halvtid.

Timmarna före match samlades kommenderingen för utsättning i ”Huset” i Göteborg, beläget ett stenkast från arenan. En stor resurs, med allt från hästar till inrest supporterpolis från Stockholm. Insatsledare för dagen är Martin Arkdal, till vardags operativ koordinator, assisterad av Fredrik Ohlquist, idrottsansvarig i polisområde Storgöteborg.

Ohlquist berättar att Polisen förr mest hade fokus på matchdagarna. Det brukade resultera i några anmälda våldsbrott och lite beslagtagen pyroteknik. Sedan betraktades uppdraget slutfört. Men när Göteborgspolisen dök djupare i supportermiljön blev det en ögonöppnare.

Endast i kretsen runt IFK Göteborg upptäcktes kriminella kopplingar till ett 90-tal individer från tre olika supporter organisationer: Wisemen, Ultras och Supras.

I supporterleden hittades bland annat fullvärdiga medlemmar i Hells Angels och två ungdomar som gripits för ett sprängdåd i gängmiljön. På flera håll i Sverige har högerextrema aktivklubbar fått fäste på läktarna. Fredrik Ohlquist liknar risksupportermiljön med ett isberg.

– Vi insåg att det är ju fasen massa saker som finns i detta. Det är inte i första hand bengaler och maskering som många vill påstå att det handlar om.

Olyckligt nog lyckades Polisen sätta krokben för sig själv. När arbetet skulle förmedlas till pressen ville journalisterna få bekräftat vilka supporterorganisationer det rörde sig om. I det momentet brast kommunikationen. Budskapet som kom att spridas var att alla tre supportergrupper klassades som kriminella nätverk, inte att ett 90-tal individer hade sådana kopplingar.

– Det blev fel. Sedan har vi internt varit för dåliga på att prata med varandra, efter att det blev ett missförstånd där, säger Fredrik Ohlquist.

Det som var tänkt att kommuniceras som vaket polisarbete blev till ännu ett magsurt bråk med supportrar från hela Sverige.

Tre månader dröjde det innan kommunikationen ändrades. Paraplyorganisationen Svenska Fotbollssupporterunionen, där Ultras och Supras är medlemmar, har valt att JO-anmäla polisregion Väst för hanteringen. 

– Det tog för lång tid innan någon gick ut och rättade till det, suckar Fredrik Ohlquist.

Kollegan Martin Arkdal fyller i:

– I supporterkretsar finns också ett misstroende mot myndigheter. Så när något sådant här händer så litar man inte på vad vi säger. Man tror att vi alltid har en dold agenda.

Misstroendet har grott under längre tid. Många fotbollsfans minns Villkorstrappan som infördes 2019 men skrotades redan 2021 efter massiv kritik från supportrar och fotbollsklubbar. Direktivet lade stort ansvar på arrangörerna att själva agera mot ordningsstörningar och pyroteknik.

För klubbar som inte lyckades med uppdraget följde kollektiva bestraffningar som stängda läktare och publikbegränsningar. Krasst summerat kunde ett tumult mellan ett fåtal bråkmakare resultera i att tusentals supportrar inte fick gå på nästa hemmamatch.

Sedan 2022 gäller den så kallade exkluderingsstrategin, som i stället bygger på att lagföra och stänga ute individerna som stör ordningen och begår brott. Därför blev ilskan stor när Polisen förra året ville att matcher i Allsvenskan och Superettan skulle avbrytas om det förekom ”organiserad otillåten maskering” på läktarna.

Den numera pensionerade Per Engström, tidigare sektionschef på Noa, blev ansiktet utåt för direktivet. Han argumenterade för att maskeringen innebär att personer inte kan identifieras och därför utgör ett hinder för exkluderingsstrategin. Myndigheten drog tillbaka direktivet i sista stund.

Martin Arkdal och kollegorna i Göteborg ansåg att direktivet hastades fram utan tillräcklig förankring.

– Vi försökte påverka internt i den frågan. Ibland är vi för snabba att agera och hinner inte samla oss och göra konsekvensanalysen. Det skadade relationen och dialogen med fotbollen, säger han.

Andra halvlek går i gång. För deltapoliserna bakom hemmastå blir det mycket väntan. När Polistidningen är i samspråk med en polisinspektör närmar sig plötsligt en man med raska steg. Han stöter ur sig några föraktfulla ord om Polisen och något om Hells Angels. Orden rinner av polisinspektören som han vore belagd med teflon.

– Det där var ledaren för Wisemen, säger han lugnt.

Med en kvart kvar av matchen leder två kollegor ut en ung man i bar överkropp från arenan. Ett misstänkt ”ringa nark” får vi höra. En blåvit supporter passerar förbi.

– Ni bara förstör! ropar han över axeln.

I samma veva gör AIK 2–1 som också blir slutresultatet.

Slutsignalen ljuder. Arenan börjar sakta tömmas.

Arkdal och Ohlquist, som följt stora delar av matchen bakom skärmarna i ledningsbussen, följer flödet av fans utanför stadion.

– Skulle det vara så här lugnt jämt skulle vi kunna dra ner på resursen. Det är mer och mer tydligt att problemet utgörs av en liten grupp kriminella supportrar. Övriga sköter sig väl, säger Arkdal.

Han pekar på att förekomsten av matchfixning, ljusskygg agentverksamhet och gängrekrytering har visat att fotbollen inte är fredad från brottslighet

Kartläggningen av kriminella i supportermiljön gör det svårare att anklaga poliser för att bara jaga bötesbrott och sabotera den levande läktarkulturen.

Även vad gäller bengalerna, som länge varit ett polariserande tvisteämne, kan en ny vår vara gryende. Efter 25 år av förbud är en majoritet av partierna i riksdagen i dag öppna för att tillåta pyroteknik på fotbollsarenor under kontrollerade former. Förebild är Norge som redan provat en modell som uppvisat goda resultat.

Göteborgspolisen har även fortsatt förhoppning om att använda preventiva vistelseförbud, en åtgärd som annars ofta använts mot gängkriminella.

I skrivande stund har 14 supportrar tillträdesförbud till Gamla Ullevi. Men tillträdesförbuden hindrar inte supportrarna från att utöva påverkan på olika samlings ställen och runt arenan, enligt Fredrik Ohlquist.

Inför matchen mot AIK gjordes ett försök att porta tio supportrar från att röra sig fritt i centrala Göteborg under matchdagar. Men samtliga revs upp helt eller delvis av domstol.

– Man får prova. Våra chefer säger att de ska trycka på mot politiken i den här frågan. Vi får se vad det kan ge, säger Ohlquist.

Klart är att fotbollen berör. Den rymmer kultur, identitet och lidelse. Martin Arkdal tycker att debatten i olika medier lätt blir tillspetsad och att verkligheten på arenan ofta är mycket trevligare än den framställs. Han konstaterar att grupper med stark samhörighet har en tendens att söka yttre fiender. I folkhavet kan det vara lätt att dras med.

Det är därför vanligt att ACAB-jargong på läktarplats inte har någon djupare förankring, säger Arkdal.

– Folk kan skandera ”fotbollsmördare” och sen kan vi stå och ha ett gott snack en stund senare.