Polis och Politi övar för sambolivet

Insatschef Joakim Kristiansen läser Nya Wermlands-Tidningen med stigande irritation. ”Stor insats vid norska gränsen – drönarbevakas av Polisen”. Han skrollar ner och ser att artikeln listar alla gränsövergångar där tull och polis kommer att stå de närmaste dagarna.
– Så otroligt puckat!

Operation Terminus har inte ens börjat, men upplägget har redan nått medierna. Till råga på allt är det Polisens egen kommunikationsavdelning som har gått ut med uppgifterna.
– Vi får hoppas att busarna inte läser tidningen, suckar Joakim.

Han stjälper i sig det sista automatkaffet, ställer koppen i diskmaskinen och lämnar Eda tullstation via bakdörren. Utanför brusar trafiken på riksväg 61. Norska gränsen är bara någon kilometer bort.

Varje dag kommer mängder av norrmän till de värmländska gränstrakterna för att shoppa godis, läsk, sprit, cigaretter och annat som kostar skjortan i ”hjemlandet”. Köpladorna står tätt längs vägen mot Charlottenberg, där det riktigt stora köpcentret ligger.

Eda tullstation har inget stort mötesrum så Joakim samlar trupperna i fordonshallen där tullen kör in bilar som ska sökas igenom. När klockan slår 12.00 står ett dussintal uniformerade tullare och poliser på rad längs ena väggen.
– Som ni kanske har läst i tidningen så sätter vi upp trafikkontroller vid tre gränsövergångar: här i Eda, vid E16 i Torsby och vid E18 i Töcksfors, inleder Joakim.

Han berättar att det kommer att vara omkring 50 poliser och tullare på den svenska sidan, och lika många på norska. Insatsen pågår under tre dagar och det kommer att finnas gemensamma talgrupper för att kommunicera över myndighets- och nationsgränser. Tillresta Karlstadspoliser får ta hjälp av kollegorna från Charlottenberg om de inte förstår vad norrmännen säger.

Förutom uniformerad personal vid gränsövergångarna finns civilklädda kollegor i bakgrunden för att fånga upp ljusskygga individer som vänder och drar när de ser kontrollerna. Drönare kommer att surra i luften på båda sidor för att hålla koll på alla småvägar som korsar gränsen ute i skogarna. Och under eftermiddagen ska en polishelikopter ansluta från Göteborg.

Tjyver rakt av.

En av tullarna undrar om insatsen fokuserar på någon särskild brottslighet. Nej, det är ”tjyver rakt av”, säger Joakim. Det finns kompetens för att tråla brett: områdespoliser som känner det lokala klientelet, gränspoliser med järnkoll på ID-handlingar, erfarna tullare och hundpatruller som kan söka både narkotika och sedlar.

Högst på önskelistan står att fånga någon ”IBA”, alltså en internationell brottsaktör. Det finns till exempel stöldligor med avsevärt våldskapital som verkar i gränstrakterna.

Operation Terminus fungerar också som ett genrep inför öppnandet av den gemensamma norsk-svenska polisstationen som byggts på gränsen, inte långt härifrån. Inflyttningen ligger bara någon månad bort.

Joakim kommer att vara gruppchef för svenskarna på stationen, medan hans norska motsvarighet Ola Flisnes – kallad ”Fleksnes” av svenskarna – ska leda det torska teamet. ”Fleksnes” är insatschef på norska sidan under Operation Terminus, upplyser Joakim.

Än så länge finns inget permanent bilateralt avtal mellan Sverige och Norge som gör att poliser från de båda länderna kan ingripa på varandras territorium. Däremot går det att göra tidsbegränsade samarbeten för specifika ändamål enligt Prüm-regelverket. Det är ett regelverk som ska underlätta gränsöverskridande brottsbekämpning inom EU och ytterligare några länder, däribland Norge.

Operation Terminus är ett sådant samarbete. Men i praktiken kan svensk polis inte arbeta i Norge under insatsen, eftersom norsk polis är obeväpnad som utgångspunkt, medan svenska poliser tvärtom ska bära vapen när de jobbar i yttre tjänst.

Joakim berättar att det finns utmaningar med att få fyra myndigheter i två länder att jobba ihop. En känslig fråga är på vilken sida gränsen själva tillslaget ska göras. Det styr ju vem som får äran för eventuella beslag och framtida fällande domar. Det är framför allt en källa till gnissel mellan tullmyndigheterna, enligt Joakim.
– De är noga med att räkna beslag för det är så de mäter sina resultat.  

Det är inte lika petigt mellan polismyndigheterna, upplever han. Grundtanken är att ett ärende hanteras där polisen har bäst möjlighet att agera och påföljden blir som mest kännbar.
– Svensk lag slår hårt mot exempelvis penningtvätt. Om norrmännen misstänker att någon transporterar kontanter över gränsen så ringer de oss. I Sverige blir de av med alla pengarna, i Norge blir det bara en avgift på några procent av beloppet.

Det handlar om att utnyttja varandra styrkor, enligt Joakim. Gängkriget har gjort att svenska poliser numera är rustade till tänderna med offensiv lagstiftning: hemliga tvångsmedel, rätt att plocka statusprylar från kriminella, kroppsvisitation utan misstanke om brott i vissa områden och så vidare. Norrmännen har det inte lika förspänt. Men de har andra ess i rockärmen, vilket vi ska återkomma till.

När utsättningen är klar drar poliserna på sig gula reflexvästar och intar sina positioner vid gränsövergången. På en refug mitt i trafikflödet står polisen Elias Kaspersen som har rollen som spotter och vinkar in de bilar som ska kontrolleras. Vad tittar han efter?
– Allt löskert som vi säger här, allt som verkar konstigt. Det är mycket magkänsla.

De där stjäls så in i helvete.

Men det blir snart tydligt att bilar i premiumklassen är av särskilt intresse. Det stjäls mycket dyra bilar i Norge som förses med falska plåtar och förs utomlands via Sverige. Och på det temat vinkar Elias in en SUV av känt märke för kontroll.
– De där stjäls så in i helvete, säger Fredrik Lindstedt som jobbar på Larmtjänst och deltar i insatsen som konsult.

Hur kommer det sig?
– Antagligen för att ligorna har bra verktyg för att göra det.

Fredrik är gammal polis men är numera anställd av Larmtjänst som ägs av försäkringsbranschen. Han är expert på att identifiera stulna bilar och lär gärna ut tips och trix till poliser. Han drar ut en teleskoparm med en spegel som han sticker in i motorrummet på SUV:en. Här inne sitter chassinumret, förklarar han för poliserna som står runt honom.

SUV-ägaren är norrman och verkar mest nöjd över att hans fina bil får så mycket uppmärksamhet.
– Den koster to komma ni millioner kroner hvis du kjøper den ny i Norge, berättar han.

Men han har köpt sin begagnad på import. Trevlig bil men i stort sett oförsäkringsbar, enligt honom.

För ett par år sedan kom en ny lag som ger svensk polis utökade befogenheter i gränsnära områden. I sådana områden behövs inte längre någon brottsmisstanke för att kroppsvisitera personer eller göra husrannsakan i bilar, förklarar Joakim.
– Vi vet till exempel att det transporteras mycket stöldgods i skåpbilar och då räcker det för att göra en husrannsakan när det kommer en sådan.

Ett norskt par i en skruttig bil har vinkats in för kontroll. Joakim kollar körkort och byter några ord med dem. Men de får snart åka vidare.
– Det var bara gammalt folk som kommit över för att köpa røyk.*

* Cigg på norska.

När en bil stoppas i gränsövergången fotar poliserna nummerplåten och förarens ID-handling. Bilderna läggs upp i ”undchatten” och poppar upp på en skärm i den underrättelsehubb som har satts upp i Morokulien under insatsen.

Hubben består av fyra underrättelsehandläggare från svensk polis och tull, respektive norsk politi och toll. De har satt sig med sina datorer och skärmar runt ett konferensbord så att de kan utbyta underrättelseinformation i realtid.

I underrättelsehubben slår varje handläggare i sin egen myndighets databaser. Sedan snackar de ihop sig om en gemensam underrättelsebild som de lägger ut i chatten som svar till kollegorna på fältet.

Norska tullens representant kan briljera med information från ett finmaskigt nät av bevakningskameror som sitter vid alla farbara vägar över gränsen. Kamerorna läser av nummerplåtar automatiskt, och om ett fordon är kopplat till tidigare fall av smuggling plingar det till i systemet.

Man blir nästan tårögd.

När det händer tar hubben kontakt med kollegorna ute vid gränsövergången och ber dem stoppa fordonet.
– Man blir nästan tårögd, säger insatschef Joakim när han är på besök i hubben.

Precis så här har han föreställt sig samarbetet i den nya gemensamma polisstationen när den är i gång.
– Und ska sitta i ett rum mitt i huset och vara hjärnan som förser oss områdespoliser med information så att vi kan jobba underrättelsebaserat.

Efter besöket i undhubben tar Joakim en sväng förbi den nya stationen som ligger i skogsdunge i närheten.
– Vi får nycklarna i början av maj, säger han längtansfullt.

Halva byggnaden ligger i Sverige och halva i Norge. Svenskarna kommer gå in från ena hållet, och norrmännen från det andra. Riksgränsen är markerad med ett streck i heltäckningsmattan inne i byggnaden.

Att bygga en polisstation mitt på gränsen har sina fördelar, men det uppstår också en del udda problem, enligt Joakim. Toaletterna har varit en fråga bland annat.
– Får dritt som spolas ner i den svenska delen åka vidare in i det norska avloppssystemet? Det är tydligen inte självklart. Och eftersom det inte är tillåtet att ta färskvaror över gränsen måste vi ha ett svenskt och ett norskt kylskåp där inne.

Det största problemet är annars att svenska poliser inte får jobba beväpnat i Norge. Formellt sett får de inte ens korsa strecket i mattan inne i den gemensamma polisstationen utan att först ta av sig vapnet.

Joakim är frustrerad över att det fortfarande inte finns något bilateralt avtal på plats som löser den frågan. Men kanske kommer det lösa sig oavsett, eftersom det nu verkar finnas politiskt stöd i Norge för att ändra lagen så att norska poliser blir beväpnade som regel.

Jag har egentligen inget filter, utan är van att säga som det är.

Några större kulturkrockar tror han däremot inte att det blir. Människor i de här trakterna har ofta rötter på båda sidor gränsen. Han är själv ett exempel på det. Han bodde i Norge för inte så länge sedan, och barnen går fortfarande i skola där. Och så fort han stöter på en norrman glider värmländskan över i ren norska.

Löneskillnaderna kan däremot bli ett irritationsmoment, befarar Joakim. Hur blir det när svenskar och norrmän sitter i samma hus och gör samma jobb – men har helt olika löner?
– Jag skulle gissa att min norska motsvarighet tjänar tio tusen mer än jag. Någonstans där ligger nog löneskillnaden mellan norska och svenska poliser.

Joakim beskriver sig som en polis som egentligen bara vill vara ute och jaga busar. Han hatar möten och krångliga styrdokument. Men i rollen som gruppchef på den kommande norsk-svenska stationen har det blivit mycket av den varan. Och så en massa mediekontakter på det.  
– Jag har egentligen inget filter, utan är van att säga som det är. Men när jag fick det här jobbet skickade de mig på medieträning. Och vad fick jag för råd där? Var dig själv! Så då fortsätter jag väl som förr, säger han och skrattar.

Mest nervöst var när han skulle ha en dragning för kungaparet om den nya stationen.
– Det var hemskt. Jag sov inte på en vecka innan.