ANNONS:

 
Polistidningen nummer 3 delas ut runt den 15 juni. Därefter kommer nästa nummer 9 september. Komplett ugivningsplan finns här.
 
 
 

Lenas ledare

"Brottsligheten
tar helt enkelt
inte semester"

Lena Nitz, ordförande

 
 
 
 
 

Arkiv

Foto: Fredrik Karlsson

Heta känslor i bilbältet

Publicerad 2018-02-07

Aktuellt Trafikpoliserna i Värmland trängs mellan bilfantasternas krav och lagens bokstav. Deras arbete präglas av hot, en offensiv Facebookgrupp och motstånd från delar av de egna leden.

Värmland är platsen för en levande motorkultur som manifesteras vid folkfestliknande rallytävlingar i snöiga skogar och på rykande grusvägar. Som granne i norr ligger Dalarna, där åtskilliga av de största årliga bilträffarna äger rum. Ett landskap där livsstilen med mekande, mullrande V8:or och glänsande krom är av stor betydelse för många invånare.
– Det är så mycket känslor kopplade till bilintresset, lite av en religion. Alla har en åsikt och det blir vi som ska se till att reglerna följs som drabbas av upprördheten, säger trafikpolisen Staffan Palm.

Medan de flesta trafikpoliserna sögs upp i den nya organisationen, och arbetar mer allmänt än tidigare, gick Bergslagen igenom omorganisationen med bibehållna trafikspecialister. För närvarande arbetar fyra av dem på den lätta trafiksäkerhetsgruppen, bland dem Staffan Palm och Anders Thelin som har varit poliser i ett drygt decennium. När Polistidningen får följa med dem ut på dagens trafikkontroller i Karlstad faller blötsnö och flera halkolyckor har just rapporterats. De ställer sig parallellt med Klarälven för standardkontroller av körkort, belysning och hastigheter. Frusna förare öppnar och tassar försiktigt ut på det glatta underlaget, eller vevar ner rutan och byter några ord. De flesta verkar mest tacksamma över att ha fått veta att den där lampan lagt av eller att varningstriangeln saknas.

Situationen är väsensskild från den som kan råda sommartid. Staffan Palm berättar målande om hur det kan vara att stoppa en fin amerikanare på väg till bilträff och omgående mötas av ifrågasättande då vänner till de stannade ansluter. Han nämner också att mediebevakningen ibland varit intensiv och att han tycker att den inte varit nog källkritisk. Att det känns som om det som tidigare var rutinuppgifter i dag är komplicerade insatser som ifrågasätts från alla håll och kanter.
– Vi kan stå ensamma mot ett 20-tal mer eller mindre berusade och arga personer som har en egen uppfattning om lagen, säger Staffan Palm och tillägger:
– Jag upplever det som att det största hotet mot mig inte kommer från de mc-gäng eller vanliga kriminella som också kontrolleras. Personligen ser jag fordonsfantasterna som ett större hot och jag är tacksam för att jag på grund av tidigare incidenter har skyddade uppgifter.

Liksom sin kollega Anders Thelin använder han inledningsvis det 50-talsdoftande begreppet ”motorburen ungdom”. Sedan konstaterar de att benämningen inte prickar rätt. Den motorburna ungdomen av i dag utgörs i och för sig delvis av yngre personer som bygger om standardfordon genom att till exempel sänka fjädringen, tona rutorna eller installera extraljus. Men också av män i medelåldern och uppåt, etablerade samhällsmedborgare med ett stort gemensamt intresse – amerikanska bilar av äldre modell.

Allt startade sommaren 2016 i Rättvik där Sveriges största bilträff, Classic Car Week, gick av stapeln. Staffan Palm och ett tiotal av hans kollegor från Värmland och Örebro kommenderades dit för att hjälpa till med trafiksäkerheten.
– Grundproblemet tror jag var att folk i Dalarna inte var vana vid att bilarna kollades. I Värmland hade vi jobbat utan problem under lång tid, säger Anders Thelin.
Men under veckan i Rättvik restes invändningar då poliserna stoppade fordon och anmärkte på sådant som manipulerade motorer samt dåligt fungerande lampor och borttagna reflexer. Irritationen kanaliserades in i Facebook-uppropet ”Cruisingen Stannar” som enligt egna uppgifter hade 27 500 medlemmar efter tre månader och i skrivande stund ska ha 34 540 medlemmar. Det går också att lösa ett medlemskap, vilket runt 2 000 personer ska ha gjort.

Staffan Palm och Anders Thelin.

Enligt Palm och Thelin var skapandet av gruppen startskottet för ett drev mot polisen i allmänhet och trafikpoliserna i Karlstad i synnerhet.
– Det framfördes en rad felaktiga påståenden som oemotsagda blev till sanningar som i sin tur rörde upp känslorna ännu mer. Man anklagade bland annat poliserna för att utfärda ”hittepåböter”, säger Staffan Palm.
Han påpekar att Classic Car Week i Rättvik var en lugn och välfungerande tillställning, trots att över 10 000 veteranfordon deltog. 37 av dem kontrollerades vid flygande inspektioner och ägarna fick betala en total bötessumma på 25 000 kronor. Men snart började rykten florera om att böter på en halv miljon skrivits ut – bland annat skulle ägaren till en klassisk amerikansk lastbil (truck) ha drabbats på grund av alltför blänkande krom i kofångaren. Något som inte stämde, i själva verket gällde bötfällningen felaktig belysning, berättar Staffan Palm.
– Media hängde på och rapporterade. Man gör inte en höna av en fjäder, snarare ett monster. Det värsta är att många kollegor läste och trodde på det som skrevs och började fundera på hur vi arbetar. Och det har hängt i, säger Anders Thelin.

Nästa eskalering av konflikten drabbade två av deras kollegor i samband med en fordonskontroll i Älvdalen.
– Efter tidigare felaktiga rykten om till exempel böter för blanka kofångare var irritationen stor, säger Staffan Palm.

Deras arbete filmades och livesändes på internet inför 10 000-tals tittare. Efter en dag hade, enligt Anders Thelin, 100 000 personer sett klippet och deras samlade ilska var stor. Så stor att polisledningen inkom med en polisanmälan riktad mot den egna personalen för att fastslå vad som hänt.
– Hårdast drabbades en civil bilinspektör. Han friades, men mådde så dåligt efteråt att han bytte arbetsuppgifter, säger Staffan Palm.

Vintern förflöt och stämningen blev lugnare, så kom sommaren 2017 med nya motorträffar och nya konfrontationer mellan en mycket liten grupp poliser och en mycket stor grupp motorintresserade. Cruisingen Stannar uppmanade sina följare att anmäla alla poliser som kontrollerade fordon.
För Staffan Palm blev situationen snabbt ohållbar:
– Jag kunde inte jobba, allt jag gjorde filmades och okynnesanmäldes. Det slutade med att jag fick ta en andningspaus under ett par dagar och i stället handleda nyblivna bilinspektörer.
I samband med detta började de drabbade poliserna på eget initiativ använda kroppskameror för att i efterhand kunna bevisa att de inte uppträtt felaktigt. Vid flera tillfällen blev dokumentationen avgörande. Staffan Palm spelar upp vad han kallar ett typiskt klipp på sin dator. En medelålders man i en glittrande amerikanare visar upp ett brett register som spänner över det mesta från försiktig kränkthet till haveristiskt beteende och aggressivitet.
– Vid ett tillfälle anklagades jag för att ha skrämt en femårig flicka i en bil. Då kändes det skönt att kunna ta fram en film som tydligt visade att det inte fanns något barn i bilen.

Både han och Anders Thelin återkommer till att arbetet kompliceras, att de är på tå flera dagar före stora motorträffar för att förbereda sig mentalt och att de möter hot, ofta via Facebook och ofta i inlindad form.
– Det kan framföras att man borde ta ut den eller den polisen i skogen för att ”tala till rätta”. Det har talats om att skjuta, men det mesta faller precis inom lagens gränser, säger Staffan Palm.
Värst tycker de att sprickbildningen i den egna kåren är. Många av deras kollegor hyser ett brinnande motorintresse och följer rapporteringen kring den infekterade stämningen i Värmland.
– Det finns till och med de kollegor som är med i Facebookgruppen som skriver att de tycker att det är bra att vi blir hårt åtgångna.

I ett försök att normalisera situationen kontaktade trafikpoliserna ledningen för en lokal motorförening.
– Men det är för mycket känslor inbakade, för många som blir arga när vi påpekar att de måste ha fungerande reflexer på bilen, säger Anders Thelin och fortsätter:
– Vi har heller inte tid att informera vuxna människor om självklarheter. Det finns ju dessutom en massa ungdomar som kör A-traktor. Nio av tio har manipulerat fordonen på ett livsfarligt vis.

I polishusets garage står sex beslagtagna växellådor som tills nyligen suttit i A-traktorer. En vanlig metod för att göra ett fordon lagligt är att förse det med en extra växellåda och strypa prestandan så att bara de två lägsta växlarna går att lägga i med växelspaken, de övriga spärras. Men den normalhändige hemmafixaren kompletterar med en egen spärr som ”spärrar spärren”. Resultatet blir en bil som istället för 30 kilometer i timmen kan komma upp i 100. I händelse av en kontroll tar det en sekund att rycka loss spärren och göra bilen, till synes, laglig igen.
– Försvinnande få kör lagligt, kanske hittar vi två stycken per år och då är det möjligt att vi ändå har blivit lurade, säger Anders Thelin och pekar på en av växellådorna:
– Här ser du vad vi kallar en typisk pappalagning. Tre växlar fungerar, dock inte alla. Ett tecken på att någon vuxen har varit med och tänkt att lite snabbare kan det väl få gå, men inte fullt så fort som en vanlig bil.

Ofta tvekar poliserna inför att provköra beslagen eftersom fordonen är så tekniskt bristfälliga att de är farliga att färdas i. De efterlyser större ansvarstagande från föräldrarnas sida och konstaterar att synen på lagligt och olagligt i trafiken grundläggs tidigt i områden där mycket cirkulerar kring bilhobbyn.
Varken Anders Thelin eller Staffan Palm tror emellertid att inställningen kommer att förändras inom kort. Men Palm påpekar att en positiv sida av uppmärksamheten är att klubbarna själva börjat gå ut med direktiv till medlemmarna om vad som krävs för att ett fordon ska vara lagligt.
– Det känns bra att trots allt ha lyckats påverka, även om priset privat och för vår grupp blivit högt, säger Staffan Palm.

Andreas Vesterlund, huvudskyddsombud i polisområde Värmland, säger att de fordonsintresserade utgör en stark grupp och att hans kollegor har en tuff uppgift.
– Dels har de haft den yttre pressen mot sig, dels vet jag att de upplever att de inte har haft stöd från sina chefer.

Ligger det något i den kritiken?
– Jag förstår att ledningen inte kunnat kommentera händelser i detalj på grund av sekretessen. Men jag tycker också att man kunde ha varit tydligare och försökt förklara för allmänheten vad det är som gäller.

Staffan Sundgren, som är ordförande för Polisförbundet Värmland, nämner att de utsatta trafikpoliserna har beskyllts för att ha begått både små och stora fel i sin yrkesutövning.
– Men det har alltid stått klart i efterhand, så vitt jag vet, att de följt lagen och sina chefers direktiv.
– Vad jag uppfattat rör det sig om kollegor som är mycket samvetsgranna och duktiga, kanske har det irriterat.

Kommissarie Lena Friberg, som är chef för trafiksektionen i region Bergslagen, menar att mycket har gjorts. Enligt henne har inga av de klagomål som riktats mot Polisen visat sig stämma då de utretts.
– Vi tittar på de uppgifter som kommer in och hittills har vi inte sett att vi brustit. När ett klagomål inkommer går vi igenom ärendet och återkopplar alltid till vederbörande, det görs antingen av mig eller respektive gruppchef.
Lena Friberg tror att en del av turbulensen kan förklaras med att besiktningsföretagen och Polisen inte bedömer samma saker.
– De tittar ju bara på säkerheten. Vi kontrollerar, förutom säkerheten, också att fordonet inte är ändrat från den registreringsbesiktning som genomfördes när fordonet togs i trafik första gången i Sverige.

 ”Synd att polisen trakasserar dem”

Bengt Svensson är pensionerad trafikpolis med 40 års erfarenhet av yrket. Nu säger han sig hysa viss sympati för de motorentusiaster som försvårar polisens arbete.

Bengt Svensson Foto: Ella Schoultz

Själv ägnar Bengt Svensson en stor del av sin tid som nybliven pensionär åt att topprenovera en Ford Mustang från 1966. Dessutom är han engagerad i Polismuseet i Stockholm. Han säger sig vara väl insatt i händelserna i Värmland och följer dem bland annat via Facebook-gruppen Cruisingen Stannar.
– Det är en stor hobby i de här trakterna, synd att Polisen trakasserar dem. Vi ska inte reta upp någon så att de vill bränna upp ens hem, eller prata skottpengar.

Via Facebookgruppen och före detta kollegor säger sig Bengt Svensson ha fått information om att trafikpoliserna i Värmland jobbar överdrivet nitiskt. Att de koncentrerar sig för mycket på detaljer med hänvisning till att trafikinspektörer ska göra det.
– Jag har hört av flera som ringt mig att de ibland får erkännanden genom att hota med att de i annat fall kommer att gå vidare med fler anmärkningar. De hotar till sig erkända ordningsböter.

Men varför skulle de göra så? Allt tyder ju på att de anklagelserna saknar grund?
– Ja om du frågar dem själva nekar de naturligtvis men när många påstår motsatsen kan man ju bli fundersam, ingen rök utan eld? De jobbar som illrar och sliter in massor med böter. Då blir tydligen chefen nöjd enligt kollegor i området.
– De följer regelboken så att det är svårt att säga att de gjort fel, men ibland måste man också kunna göra en helhetsbedömning och inte rapportera och reta upp någon för en felaktig reflex på ett i övrigt bra fordon. Målet ska ju inte vara antalet rapporter utan säkra fordon och säker trafik.
Sedan nämner Bengt Svensson den ofta återberättade historien om böter för kromet som blänkte för mycket, som enligt vad Polistidningen erfar inte stämmer.
– Jo, jag är säker på att detta diskuterades, har det från en bra källa. Men jag har inte hört att detta rapporterades. De ska ju inte få skulden för något som inte hänt. Men jag vet att många kollegor reagerat negativt på deras sätt att arbeta. I något fall kan det bero på att kollegan själv fastnat vid trafikkontroller, men överlag beror det på att man jobbar för offensivt.

Bosse Hården, till vardags centrumutvecklare i Borlänge, startade Cruisingen Stannar i slutet av 2016. Han berättar gärna om verksamheten och sin kontakt med myndighetsföreträdare. Drivkraften bakom engagemanget säger han är polisens bemötande.
– Man är kaxig, har en kaxig attityd. Från poliserna på vägarna till deras chef som bara slänger på luren när jag ringer. Jag kan aldrig respektera att man arbetar så som polis och kartlägger därför alla fel de gör. Jag får mycket information från poliser, mina informatörer, men dem lämnar jag aldrig ut.
Han nämner att han har goda kontakter med tjänstemän på olika nivå och att han sitter med i möten med företrädare för Transportstyrelsen. Huvudmålet anger han är att uppnå mindre skarpa regler i samband med veteranbilsägande.
– Och de kontakterna skulle jag aldrig ha haft om jag var helt fel ute.