Atheo 4 år har bestämt sig. Han ska bli polis när han blir stor.
– Poliser gör bra saker och så är de kul att prata med, berättar han.
Hans två kompisar vill hellre bli superhjältar och kunna flyga.
– Fast jag ska bli en flygande polis, säger Atheo och lyfter upp polishelikoptern, som står överst på polishuset i plast, och flyger runt med i lekrummet.
Det märks att barnen på Munspelsgatans förskola i Västra Frölunda i Göteborg har träffat poliser förr. När poliserna Linda Bergvall och Fredrik Marklund stegar in redan till frukosten finner sig barnen snabbt.
– Vill du låna min ficklampa? undrar Fredrik.
– Jaaa, säger Atheo och hans kompisar.
– Tänk på att den är stark, förmanar Fredrik. Man får inte lysa någon i ögonen.
Snabbt riktar barnen i stället lampan mot golvet och lägger sig platta för att lysa under diskbänken och se om det är städat.
– Kolla! säger ett av barnet triumferande! En skruv! Jag hittade en skruv på golvet.
Samarbetet mellan polis och förskola har hållit på under drygt två år och initierades av förskoleförvaltningen i Göteborg. Nu besöker polisen någon av de fyra förskolorna i områdena Västra Frölunda och Tynnered varje måndagsförmiddag. I dag är det kommunpolis Linda Bergvall och gruppchef Fredrik Marklund som kommer. De har båda gjort många besök, men oftast är det poliserna som ansvarar för dagens ingripandeberedskap som gör besöken.
Leken fortsätter i lekrummet. Här finns böcker om polisen, polisuniformer, poliskepsar, ett polishus och polispussel. På väggarna hänger det bilder på poliser som jagar tjuvar i randiga kläder och svart mask runt ögonen.
– Tror ni tjuvar ser ut så här? frågar Fredrik Marklund och barnen ser tveksamma ut, men blir också lite oroliga när de får veta att en tjuv faktiskt kan se ut precis som vem som helst.
– Men om någon gör något dumt som stjäl så kan man få hjälp av polisen, fortsätter Fredrik Marklund.
Den här måndagen är det några barn som inte träffat Linda och Fredrik tidigare. Två tjejer vågar sig inte riktigt fram utan leker en bit bort med hästar och dockor.
– Vilken fin häst, säger Linda Bergvall. Får jag komma bort till er så kan ni visa mig?
Flickorna skakar på huvudet.
– Då sitter jag här så får ni komma till mig om ni vill, säger Linda Bergvall.
Några andra av barnen är desto mindre blyga och vill jättegärna att Fredrik ska sätta handfängsel på dem.
– Men det gör jag inte, säger han. Ni får titta men inte pröva. De här använder vi bara om någon har gjort något dumt.
– Förskolan är en unik plats för att påbörja ett förändringsarbete som kan ge ringar på vattnet, säger Dinah Simson Ringeby från förskoleförvaltningen i Göteborg. Hon är en av dem som har initierat besöken och märker att de gör skillnad.
– Det är den återkopplingen vi får från pedagogerna. Barnen lämnas och hämtas varje dag av sina vårdnadshavare och då finns möjlighet att involvera dem på ett naturligt sätt i arbetet.
Bakgrunden till besöken var att flera förskolerektorer i områdena Västra Frölunda och Tynnered hade uppmärksammat att många barn var rädda för polisen, och att det på vissa ställen fanns en kultur som glorifierade kriminalitet och gängtillhörighet.
– Rektorerna var oroliga eftersom de såg barn som lever i familjer med låg tilltro till myndigheter och med värderingar som krockar med det demokratiska samhället, säger Dinah Simson Ringeby.
Första steget var ett möte mellan polis, förskoleförvaltning och rektorer. Sakta mejslades ett arbetssätt fram som fungerade för bådas verksamheter.
– Vi visste att vi ville ha en långsiktighet och behövde hitta en lösning som var enkel. Måndagsmorgonen var ett sådant enkelt tillfälle. Polisen kommer när som helst mellan frukost och lunch stannar runt en halvtimme. Men även om de någon gång bara har tid med en kvart är det också välkommet, säger Dinah Simson Ringeby.
Linda Bergvall berättar att hon och hennes kollegor i lokalpolisområde Storgöteborg Syd var snabba att tacka ja när de fick frågan om att samverka med förskolorna.
– Vi hörde från rektorerna att ”barnen leker inte att polisen tar tjuvarna utan att tjuvarna skjuter polisen.” Och det är bara att inse att vi behöver börja tidigt med att bygga tillit och trygghet som en del av vårt brottsförebyggande arbete.
Solen skiner och i dag hinner polisen leka en stund på gården. Barn från alla avdelningar springer fram och vill prata och de vill gärna att poliserna ska vara med och sparka boll och bygga sandkakor.
– Kom, vill ni säga hej till poliserna? ropar Anna Eliasson och vinkar till några barn en bit bort som leker med poliscykeln – en trehjuling med ”polis” textat med vita bokstäver.
Hon är rektor på Munspelsgatans förskola och bekräftar att en del av barnen har en negativt färgad bild av polisen.
– Barn är väldigt ärliga och ibland får man information man inte vill ha. Vi vet att en del barn har hört dåliga saker om polisen från exempelvis äldre syskon. Därför är det viktigt att vi här och nu skapar en bättre upplevelse.
Numera är besöken en välintegrerad del i förskolans verksamhet och både barn och familjer är att vana vid att det ibland står polisbilar utanför förskolan. För att ingen ska bli orolig möts besökare redan vid grinden av skyltar som berättar om samarbetet.
– Hej då, nu måste vi gå. Vi ses nästa gång, säger Linda Bergvall innan hon och Fredrik Marklund vinkar och skyndar vidare till nästa möte.
Förskoleläraren Alina Yazdani berättar att en viktig del i arbetet har varit att förbereda vårdnadshavare. Från början fanns det de som var lite oroliga. Vad var syftet med besöken? Vad skulle de leda till?
– Men nu är det ingen som är tveksam längre. Tvärtom berättar flera vårdnadshavare att barnen pratar gott om polisen hemma, säger hon.
Mellan besöken fortsätter det pedagogiska arbetet genom lekar och samtal om demokrati, samhälle och yrkesval. Barnen tittar på bilder, läser böcker om poliserna eller leker och klär ut sig till poliser. Polisbesöken blir på så sätt också en ingång till att prata om normer och om vad som är rätt och fel. Får man ta något från någon annan? Eller slå någon? Vad händer om någon blir skjuten?
– Vårt mål är att barnen ska känna sig trygga och få en förståelse för vad polisen gör. Att polisen inte bara kommer när det är ett brott som har begåtts utan att de finns i samhället för att hjälpa och stötta, säger Alina Yazdani.
Även om barnen är små tror hon att det lägger en bra grund för deras framtida uppfattning om polisen. Hon och övriga representanter märker skillnad på hur barnen agerar och pratar.
– Förut fanns det inga barn som sa att de ville bli poliser när de blir stora, nu är det flera stycken. Ett annat exempel är att vi kan höra saker som ”kolla vilka coola vinterskor, de ser ut som polisens”. Sådant hände inte tidigare, berättar hon.
Alina Yazdani märker också att barnen är mer nyfikna och söker kontakt med poliserna nu jämfört med tidigare.
– I början fanns det de som var rädda. Många som bor i det här området kommer från en annan kultur och tror att polisen slår dig eller kanske fångar dig. Därför blir de här kontakterna så viktiga.
Linda Bergvall, kommunpolis
Foto: Tomas Ohlsson
Även Linda Bergvall märker att besöken har gjort skillnad och berättar att barnen till en början var väldigt fascinerade av det yttre, som utrustning och uniform, men att de numera är betydligt mer fokuserade på själva relationen.
– Jag är förvånad över hur snabbt barnen vande sig vid oss och att vårt besök blev ett naturligt inslag. Senast berättade en flicka att hon skulle åka och bada med sin mamma, det var viktigt för henne och hon ville dela det med oss. Det tycker jag är fint.
Förskolan är en ganska ny arena för polisen och Linda Bergvall berättar att polisbesöken till en början möttes av viss skepsis från kollegorna. Skulle polisen ut och leka? Gav verkligen det här arbetet något i längden? Var inte barnen för små?
– Som polis kan man ha en viss bild av vilka grupper vi ska jobba med och generellt omfattar det ju inte den här åldersgruppen. Samtidigt ska vi ju röra oss på nya arenor och det här är ett sätt att skapa goda relationer och trygghet tidigt. Det här samarbetet har lärt oss hur viktigt det är att ha kontakt med medborgare i alla åldrar, säger hon.
Polisen har valt att göra besöken på måndagsmorgnar eftersom det oftast fungerar med övrig verksamhet. Förskolorna är också väl medvetna om att polisen måste prioritera larm om det kommer ett sådant, vilket dock är sällan.
– Ska man göra det här på ett bra sätt måste vi visa att vi menar allvar. Vi kan inte bara komma när vi tycker det är kul. Men självklart måste det ju också fungera i vår vardag, konstaterar Linda Bergvall
Fredrik Marklund, gruppchef
Foto: Tomas Ohlsson
Dinah Simson Ringeby berättar att intresset för att få polisbesök är väldigt stort och att de har valt ut förskolor med omsorg, för att passa med de grundskolor som polisen har som kontaktskolor för att det ska bli en röd tråd i arbetet. Hon berättar också stolt att det precis har blivit grönt ljus för ett liknande samarbete med polisområde Nordost. Även arbetet i Västra Frölunda och i Tynnered kommer att fortsätta, vilket både Linda Bergvall och Fredrik Marklund är glada över.
– Kanske ger det mer adrenalin att göra ett narkotikabeslag, men det här handlar om att med ganska enkla medel arbeta relationsskapande som förhoppningsvis ger resultat på sikt i det brottsförebyggande arbetet, säger Fredrik Marklund. För dem som gör besöken är det en bra start på veckan!
Text: Carina Haglind Ahnstedt
