Hur kommer det sig att du lämnade Polismyndigheten för forskningen? 
– Jag har varit lärare på polisutbildningen på Södertörns högskola i tio år. Jag har försökt att hitta sätt att ha kvar en fot i polisyrket men det jag erbjöds var en heltid som utredare. Jag har verkligen älskat att jobba som polis, men här på högskolan har jag hittat hem.  

Anna doktorerar nu på Umeå universitet, men med finansiering från Södertörn. 

Vad är det du vill forska om? 
– Jag tycker det är viktigt att forskningen ligger nära professionen. Jag har jobbat mycket med utredning själv och brinner för att utredningsverksamheten ska få en renässans. Vad är det som fungerar och varför? Vilken kunskap är viktig för att kunna göra kvalitativa utredningar, på både individ- och organisationsnivå? 

Är det viktigt att det är just poliser som forskar inom polisvetenskap? 
– Det finns stora fördelar med det. När jag skrev min magisteruppsats i polisiärt arbete intervjuade jag fu-ledare och frågade vad det första de tänkte på var när de fick ett ärende. Examinatorn hade svårt att förstå frågan. Men jag vet att första tanken kan få stor betydelse för hur man väljer att gå vidare med ärendet. Många hade ju till exempel ”en kollega” som i första hand frågade sig om ärendet var nedläggningsbart. 

Hur känns det att vara först ut att doktorera i ett nytt ämne? 
– Jag känner äntligen, det är jättekul! Men jag vill verkligen rikta tack till de poliser som gått före mig och doktorerat inom andra forskningsfält. De som banat väg.