Ett register som inte finns.

Eller finns, men är en analysfil, vars existens beror på en enskild polis.

Eller som flera myndigheter haft tillgång till, men …

Det är dagen efter DN-journalisten Niklas Orrenius avslöjande om Skånepolisens förteckning över romska släkter – mer än 4000 individer – varav en stor andel barn.
Hur och när informationen använts tycks i skrivande stund vara oklart, eftersom sökningar i materialet inte loggas i systemet.

Detta i en organisation där den som gör en slagning på sitt eget personnummer i passregistret straffas, fast uppgifterna som sådana är offentliga.

Funderar på hur det är att jobba som polis i Lund i dessa dagar. Bestämmer mig för att ringa och fråga.
Når en polis som är påtagligt frustrerad av att behöva klä skott för något som denne inte ens känt till tidigare.
– Jag önskar att ledningen lagt korten på bordet och rakryggat förklarat hur vi jobbar med underrättelser och varför. De borde erkänt att den här kartläggningen felaktigt har utvecklats till register, allt annat är en lek med ord, så att vi på fältet slipper ägna en massa energi åt det här. Det blir ett arbetsmiljöproblem.

Lundapolisen är övertygad om att det funnits chefer som känt till de här släktträden, men vänder sig mot prat om att huvuden borde rulla.
-Vad hjälper det? Sådant skapar bara rädsla. Man måste i stället jobba med de här värdegrundsfrågorna på allvar.

Eva Schoultz
tf chefredaktör

Mer läsning på Polistidningen.se: ”500 år av utanförskap”