I grunden är Sofia Ask positiv till omorganisationen. Men under genomförandet har det blivit för mycket fokus på att fylla rutor och hålla tider och för lite på hur verksamheten faktiskt ska bedrivas, tycker hon.

I grunden är Sofia Ask positiv till omorganisationen. Men under genomförandet har det blivit för mycket fokus på att fylla rutor och hålla tider och för lite på hur verksamheten faktiskt ska bedrivas, tycker hon.

Tidigt i omorganisationsdiskussionerna lät det som att det knappt skulle finnas någon motsvarighet till Rikspolisstyrelsen i den nya myndigheten. För Sofia Ask, ordförande för Förbundsområde RPS, blir nu antalet medlemmar ändå upp till det dubbla.
– Vi blir fler i och med att bland annat Nationellt forensiskt center, kommunikation och HR- avdelningarna kommer att höra till Nationella avdelningar, även om många fysiskt arbetar ute i regionerna.

Sofia Ask är den ende regionordföranden som inte har någon chef för den nya organisationen att förhandla med ännu.
-Det finns ju ingen chef för nationella operativa avdelningen och ingen ny rikspolischef. Det gör att vi sitter lite i ett vakuum.

Genomförandet av omorganisationen hanteras i en mängd arbetsgrupper som jobbar på i en rasande takt. Flera har uppdrag som går in i varandra, vilket lett till gränsdragningsproblem.
– Och det är nu mer fokus på vilket datum vi ska leverera än på innehållet. Man vågar inte säga ifrån heller. ”Det kan vi göra om 1 januari” sägs det. Jag vet inte vad man vinner på det.

På Rikskriminalen, där Sofia Ask jobbat som handläggare i barnärenden i många år, har man geografisk arbetsskyldighet i hela landet. För henne innebar det en hel del kuskande.
-Det är roligt de första månaderna, men hotellrum är ganska lika och du har sällan särskilt mycket fritid. Jag hanterar fortfarande att jag var borta från familjen.

Blir det inte mycket resor i din fackliga roll också?
-Det är skillnad. Om det är kollegor som har förolyckats i jobbet åker vi med kort varsel, annars vet jag i förväg om att jag ska vara på resande fot.