ANNONS:

ANNONS:

 

Det här är förstasidan på Polistidningen nummer 1. Den delas ut i februari till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, kontakta Polisförbundet: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Skatteverket meddelar att de just nu inte prioriterar att skicka ut Polistidningen till medlemmar med skyddade personuppgifter. Tidningen skickas ut i mån av tid, pga corona.

Läs mer om Polistidningen här.

 
 
 
 
 

 
 

Arkiv

För få följer John – tycker facket

Publicerad 2020-04-14

Identiteten som polis försvann aldrig för John Weslien. Foto: Fredrik Karlsson.

Aktuellt John Weslien återvände till polisen efter 13 år i näringslivet. Men hur ska myndigheten få fler att följa hans exempel?
Polisförbundet tycker att arbetsgivaren är för passiv och efterlyser en nationell satsning.

För 13 år sedan slutade John Weslien som polis för att bli bilhandlare. Men vid årsskiftet var han tillbaka igen, som kommissarie på polisområde Värmlands kansli. Under tiden har Polisen fått en helt ny organisation, men mycket är ändå sig likt, tycker han.
– Digitaliseringen har kommit längre och jag har fått lära mig några nya förkortningar och brottskoder. Men i grund och botten är polisjobbet det samma.
Att lämna näringslivet innebar ett tapp i lön och förmåner, men det positiva överväger, enligt John.
– Här finns kamratskap som du inte hittar någon annanstans och en chans att göra samhällsnytta.

Förra året återanställde Polismyndigheten lite drygt 150 poliser, vilket är en ökning från tidigare år. Men samtidigt slutade omkring 400 av andra skäl än pension. Det är siffror som oroar när Polisen har som mål att växa, tycker Tomas Stjernfeldt, förste vice ordförande i Polisförbundet.
– Det måste finnas åtminstone 5 000 före detta poliser som jobbar med andra saker. Då borde vi i alla fall kunna återrekrytera lika många som slutar.

Han vill se en ambitionshöjning.
– Det krävs att någon tar ett nationellt ansvar, för det verkar skilja väldigt mycket mellan regionerna hur man jobbar med detta. Dessutom krävs en systematisk analys av varför vissa kan tänka sig att komma tillbaka och andra inte.

Lena Ljungdahl tillhör dem som är tveksamma till en comeback. Hon har ett förflutet som spanare på länskrim i Stockholm, och ser det fortfarande som det roligaste jobb hon haft.
– Spaning är mitt kall, något som finns inskrivet i mitt DNA.
Men den stora omorganisationen tog död på det roliga. Mycket av det som Lena och kollegorna hade byggt upp raserades, enligt henne. Därför sade hon upp sig för att jobba på ett privat säkerhetsföretag.
– Jag fick inget avslutssamtal, utan lämnade bara in en påse med mina prylar. Sedan den dagen har ingen hört av sig och frågat varför jag slutade.

därför slutar poliser

Alla polisanställda som slutar av andra skäl än pension får en så kallad avgångsenkät från myndigheten. Det är bara cirka 30 procent som svarar, så resultatet ska tas med en nypa salt. Men siffrorna tyder på att poliser som lämnar främst är missnöjda med lön och förmåner samt brist på utvecklingsmöjligheter.

Källa: Polismyndigheten.

För ett par år sedan ringde plötsligt telefonen. Lena stod på en lista med folk som Polisen ville återrekrytera, men hon tackade nej.
– Det känns lite främmande att sätta sig i en spaningsbil igen. Jag har vant mig vid att arbeta i näringslivet, att ha frihet att testa och utveckla mina egna idéer. Jag vill fortsätta att föreläsa och kunna driva min podcast och andra projekt vid sidan av. Det finns inga sådana tjänster inom polisen, tror jag.

Polisförbundets Tomas Stjernfeldt tror att det är där skon klämmer för många potentiella återvändare.
– Polisen har svårt att omhänderta kompetensen som de har byggt på sig utanför myndigheten. Det finns ingen flexibilitet. Alla ska strömlinjeformas för att fylla en lucka på IGV eller i utredningsverksamheten.

Kenneth Bergquist

Polismyndigheten har avböjt att kommentera fackets kritik men bekräftar att det inte finns någon nationell kampanj eller strategi för återrekrytering. Ansvaret ligger på regionerna.

En som jobbar med frågan är Kenneth Bergquist, polisområdeschef i Västernorrland. Han har ingen lista med alla avhoppade poliser i sitt område och känner inte heller att det behövs. Polisområdet är inte större än att alla känner alla. Jobbet med att återanställa kan till stor del ske genom informella kontakter mellan gamla kollegor som fortfarande är kompisar.

Bland dem som säger nej till att komma tillbaka – vad brukar vara skälet?
– Många gånger är det lönen. De har kanske skaffat sig ett välbetalt jobb. Eller så är det att de vill jobba dagtid och inte skift. Vissa vill bara komma tillbaka om de får en specifik arbetsuppgift.

Vad svarar du då?
– Problemet är att det kan vara en arbetsuppgift som många av våra redan anställda också vill ha. Då kan jag inte ge den till någon bara för att den ska komma tillbaka. Det måste vara förtjänst och skicklighet som avgör.

Har du utrymme för att skapa anpassade tjänster för personer som du vill ha tillbaka, eller handlar det om att fylla de luckor som finns i organisationen?
– Det är väldigt svårt att ha många individanpassade tjänster, för vad händer om den personen flyttar på sig? Man kan inte göra om spelplanen hela tiden.