– Det fanns flera delar i det här som gjorde att vi ansåg det värt att pröva, även om en dom i hovrätten väger tungt, säger Jonas Wiberg, förbundsjurist på Polisförbundet.
– AD har möjlighet att göra en egen bedömning av hur det hela gick till, säger han.
Det var i december 2016 som polisen kom i konflikt med en annan konsertbesökare, som han ville förmå att sätta sig ner. Denne skymde sikten för polisen och hans sambo, som var nyopererad och inte kunde stå.
Själv menade polisen att han agerat i självförsvar. Tingsrätten ansåg inte att detta kunde uteslutas och dömde honom endast för ofredande. När saken överprövades i hovrätten gjordes en annan bedömning, även om det inte var klart vem som slog först. Han fälldes för misshandel och avskedades.
Fram till dess att domen föll behöll han dock sina arbetsuppgifter och det är en av de faktorer som fick Polisförbundet att ta ärendet till Arbetsdomstolen, AD.
– Det finns en liknande AD-dom från 2004, där personen ifråga fick behålla jobbet. Den nämns inte alls i den här domen trots att vi hänvisade till den, säger Jonas Wiberg.
I domen från 2004 dömdes en polis för misshandel, olaga frihetsberövande och falsk angivelse enligt gärningsbeskrivning. Brott som begicks i tjänsten. I AD:s beslut hänvisas bland annat till att detta var en engångsföreteelse och att polisen i övrigt var skicklig och uppskattad.
Även i det aktuella målet har polisens arbetsgivare i region Stockholm gett uttryck för att man vill ha honom kvar. Men i det här fallet anser AD att ”gärningen, som framstår som ett utslag av bristande självbehärskning, är till sin karaktär och art sådan att den inte är förenlig med de krav som måste kunna ställas på en polisman”. I domen står vidare att ”den rubbar det förtroende som polismän måste ha för att kunna utföra sina arbetsuppgifter”.
Den, nu mer, före detta polisen är mycket besviken och upplever avskedet som ett stort svek från arbetsgivaren. Han står fast vid att han handlat reflexmässigt och i nödvärn. Han säger också att han är tacksam mot Polisförbundet och för allt stöd från chefer och kollegor inom Polisen.
Även om han fick ett annat jobb ganska snart efter avskedet, säger han till Polistidningen att han hoppats hela tiden.
– Min högsta önskan var ju att få jobba kvar.
På frågan om han önskar att han gjort något annorlunda säger han att han kanske inte skulle lagt sin hand på den andres axel.
– Men jag hade ju inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det skulle utmynna i våld. Det jag har gjort är att försvara mig, säger han.
Polisförbundet blir med domen också skyldig att betala statens rättegångskostnader om 130 000 kronor.
