Polismyndighetens beslut att ta bort kravet på godkänt betyg i historia är redan fattat, men jag vill ändå skriva några rader om varför jag anser detta vara ett dåligt beslut.

Först och främst är jag generellt sett helt emot att vi ska sänka kraven för att bli polis. I den skriande polisbristens tidevarv, med tomma platser på polisutbildningarna, så förstår jag att det är frestande. Men de teoretiska kunskapskraven i dag är basala och elementära, ingalunda en för hög tröskel för en lämplig, blivande polis att ta sig över. Tvärtom är detta grundläggande kunskaper vi bör kunna fordra av en ny kollega.

I stället bör vi göra polisyrket mer attraktivt så att vi lockar fler kvalificerade personer att söka sig till yrket, vilket ger ett större underlag av sökande att välja ur. Det görs med högre lön, rejält högre och över hela kåren, inte bara till vissa av oss. 

Vill man ändra antagningsprocessen önskar jag hellre att man ser över andra moment, såsom psykologbedömningarna. Jag har fått signaler om att dessa inte anses helt konsekventa eller rättvisande. Eller den regel man nu äntligen ändrat – att personer med exempelvis adhd-diagnos varit diskvalificerade från att söka polisutbildningen. En regel som varit orättvis och orimlig, vi är många som känner till kollegor som fått diagnos först i vuxen ålder, eller ännu är odiagnostiserade. Kollegor som gör ett utmärkt jobb. 

Tror jag då att historia enskilt avgör huruvida man kan bli en duktig polis? Givetvis inte. Inget enskilt ämne avgör den saken. Men varför tycker jag då ämnet historia är så viktigt? Låt mig illustrera det genom några exempel:

Karl XII. Varför är det viktigt att känna till honom och den svenska stormaktstiden? Jag vill tro att kan man historien om varför denne kung ännu 300 år efter sin död lockar till kransnedläggningar, fackeltåg, våld och kravaller, så är man bättre förberedd när man arbetar 30 november. 

Förintelsens minnesdag. När vi varje år bevakar synagogor och andra judiska objekt, bör vi förstå historien om varför grupper också i dag, 70 år efter Förintelsen, ännu förföljer, hotar och trakasserar judar. 

Den svenska utvandringen. För 200 år sedan flydde 1,5 miljoner svenskar från Sverige, då ett land med fattigdom, svält och få rättigheter. Kan vi vår historia, gör det oss mer ödmjuka inför den gränskontroll där vi nu är satta att kontrollera människor som flyr från svält och krig.

Detta var bara några exempel. Historien har gett oss många andra. Kunskap om vår historia lär oss källkritik, att sakligt kunna ifrågasätta. Nog så viktigt i dessa tider av rykten och desinformation via nätet. 

Kan vi inte vår historia, kan vi heller inte förstå den. Förstår vi inte vår historia, kan vi heller inte dra lärdom av den. 

Vi ska inte ta bort krav på att kunna vår historia. Vi ska kräva av oss själva att förstå och lära oss av den. För ett säkrare samhälle och en tryggare värld.

Viktor Adolphson, Trygghetsgruppen Södermalm