– Jag säger som Gert Fylking: Äntligen! Jag har varit anställd inom Polisen i 36 år och diskussionen om ersättning för spanarkläder har förts så länge jag kan minnas, berättar Patrik Danielsson, nationellt huvudskyddsombud.
Det var i fredags som Polismyndigheten beslutade att tre grupper av anställda ska få rätt till ersättning för kläder och annan rekvisita som de behöver för att jobba dolt. Det handlar om NPS-spanare (nationell personspaning), teknikspanare och hanterare.
– Vi börjar med de här tre grupperna eftersom de verkligen arbetar i mycket farliga miljöer med otroligt stora risker. Skulle de röjas som poliser kan de råka mycket illa ut, säger Patrik Danielsson.
Patrik Danielsson, nationellt huvudskyddsombud, Polisförbundet.
Foto: Stefan Jönsson.
Men han gör ingen hemlighet av att Polisförbundet gärna hade sett att ersättningen omfattade fler.
– Vi har resonerat så att det viktiga var att få igenom ett beslut om klädesbidrag. Sedan får vi jobba för en utökning till fler skyddsvärda grupper. Närmast på tur, enligt min uppfattning, står Nigs, nationell ingripandespaning, eftersom de jobbar utifrån samma metod som NPS och ska kunna jobba ihop med dem.
Ersättningen kommer att ligga på 1.000 kronor i månaden för NPS-spanare och 500 kronor för teknikspanare och hanterare. Det kommer att betalas ut som ett skattepliktigt lönetillägg. Ersättning kommer att utgå retroaktivt från 1 januari i år.
– Man önskar alltid mer, men det blir ändå 12.000 kronor per år för en NPS-spanare. Och det är symboliskt viktig att de medarbetare som inte kan använda sig av den fria uniformen i arbetet i stället får en ersättning.
Hur ligger ersättningen i förhållande till den som spanarna får på Säpo?
– Det är inte direkt jämförbart i alla delar. Men Säpos ersättning ligger något högre, mellan 750 och 1.500 kronor per månad. Så det är ett bra riktmärke för oss att sikta mot.
Det har som sagt varit en lång resa mot ett beslut om klädesbidrag för spanare. Otaliga motioner har skrivits till Polisförbundets kongresser genom åren. Många spanare tycker det är orimligt att de måste betala för kläder som de aldrig hade köpt om det inte vore för jobbet.
– Jag kanske vill ha en rosa jacka med blommor på privat, eller en reflexjacka som lyser ordentligt i mörkret. Men det kan jag ju inte ha när jag spanar, som en spanare uttryckte det i Polistidningen för några år sedan.
Andra argument är att spanare måste köpa extra stora kläder för att få plats med vapen och annan utrustning under, samt att kläderna slits och smutsas ner i jobbet. Polisförbundet har tidigare försökt driva frågan mot Arbetsmiljöverket, men eftersom spanarkläderna inte kan definieras som skyddskläder, utan bara arbetskläder, har Arbetsmiljöverket inte velat ta i frågan, enligt Patrik Danielsson.
För några år sedan fick Polisförbundet bra ammunition i debatten genom en ny skrivning i uniformsförordningen:
”Personal som i sitt arbete är förhindrade att bära uniform, och där polisiär förmåga och metodik kräver annan visuell profil för att framgångsrikt genomföra uppdrag, ska i stället för uniform tilldelas annan klädsel som är särskilt avsedd att användas i tjänsten”
Patrik Danielsson tycker att förordningen ger ett tydligt stöd för att arbetsgivaren borde ersätta även Nigs-spanare för civila kläder de behöver i jobbet. Men arbetsgivaren har uppenbarligen varit av en annan åsikt.
Polisförbundet tipsar om att poliser, som inte ingår i de grupper som nu får ersättning, själva kan driva frågan på sin arbetsplats, genom till exempel utvecklingssamtal och att lyfta frågan på APM eller med skyddsombud.
– Agera för förändring, peka på behov och ansvar, och acceptera inte att du ska behöva använda privata kläder för att klara av ditt uppdrag. Kom ihåg att det är arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret, säger Patrik Danielsson.
Polistidningen har sökt Polismyndigheten för en kommentar.
Läs mer:
