Patrik Danielsson, nationellt huvudskyddsombud Polisförbundet
Foto: Peter Jonsson
Sitter på tåget hem mot Värmland efter några sedvanliga arbetsdagar i Stockholm, nationens huvudstad och Polismyndighetens högborg. I vanlig ordning så går tankarna om de möten som har passerat och de reflektioner som jag har med mig hem. Ömsom vin och ömsom vatten är nog en passande beskrivning.
En fråga som går in under den beskrivningen är arbetet med att förse våra spanare med förutsättningar att kunna köpa kläder för sitt uppdrag. Ända sen vi fick fri uniform så har denna fråga släpat i gruset och aldrig nått en lösning. Att poliser som jobbar som spanare ska behöva bekosta sina arbetskläder för att kunna utföra sitt uppdrag är bedrövligt.
NPS-konceptet kräver att spanarna ska kunna byta kläder flera gånger under sitt arbetspass för att smälta in i den miljö de befinner sig i. Spännvidden är ju enorm mellan finkläderna på restaurangen och joggingdressen på idrottsplatsen men allt handlar om att kunna lösa sitt tjänsteuppdrag. Förstår inte arbetsgivaren det behovet? Nej förmodligen inte för då hade frågan varit löst för länge sen.
Tanken slår mig att det kan ju till och med vara så att arbetsgivaren kanske misstänker att spanarna använder joggingdressen på fritiden och därmed utgör en förmån?
Under många år har Polisförbundet arbetat i detta spår med motioner och krav mot arbetsgivaren rörande spanarkläderna. Vi skyddsombud har försökt att driva det i arbetsmiljöspåret som skyddskläder men har tyvärr inte nått någon större framgång. När uniformsföreskrifterna nyligen ändrades så öppnade sig en lösning och vi tryckte på mot arbetsgivaren för att en gång för alla lösa denna fråga. En arbetsgrupp tog fram underlag och allt var i stort sett klart för beslut. Ja det var så nära att det gick att känna försmaken av vinet. Men plötsligen tog det tvärt stopp.
Frågetecken måste rätas ut, underlag ansågs inte tillräckligt, fanns ekonomi ja ursäkterna lät inte vänta på sig. SÄPO var med på samma tåg och löste ut detta direkt för sin personal. Men hos Polismyndigheten tog ifrågasättandets kraft över och den blöta filten lade sig över allt igen. Kvar på ruta ett med andra ord. Grattis poliserna på Säpo ni fick vinkaraffen och poliserna på Polismyndigheten ni får nöja er så länge med kranvattnet!
Våra kamrater ska alltid ha de bästa förutsättningarna att utföra sitt uppdrag, ute som inne, men verkligheten handlar snarare om ständiga kompromisser med arbetsgivaren där ekonomin styr snarare än ansvar och sunt förnuft. Går det att krångla till det så måste man ju göra det. Ja det kanske är att generalisera, men så känns det. Vi kämpar vidare.
Jag tittar ut genom tågfönstret och tänker att det ska ju vara lätt att göra rätt men hur svårt ska det här vara egentligen?
