ANNONS:

ANNONS:

 
 

På Twitter

 

Ordförandeord

Polisyrket måste
tas på allvar

Lena Nitz, ordförande

 
 


Polistidningen nummer 3 delades ut runt 14 juni. Därefter delas nästa nummer ut 6 september.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundets medlemsservice. medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Fullständig utgivningsplan finns här.

 
 

 
 

Arkiv

De är äldst och yngst
av nya polisstudenterna

Publicerad 2018-12-20

Aktuellt Vad ska psykologen säga om en femtioåring som vill bli polis? Tycker de att man är för grön om man bara är nitton år? Både Johan Eskilsson och Jacob Samuelsson oroade sig över sin ålder när de sökte till polisutbildningen. Men båda kom in.

Johan Eskilsson

 Johan Eskilsson

Ålder: 50 år.
Bor: Bankeryd.
På CV:t: Tidigare yrkesofficer, utbildad civilingenjör, arbetar som produktionskoordinator.
Aktuell: Äldst bland de 771 antagna till polisutbildningen våren 2019. Han kommer att läsa på distans vid Högskolan i Borås.

Varför vill du bli polis?
– Jag vill jobba med något som känns som att det är på riktigt och betyder någonting. Mitt nuvarande jobb, som går ut på att leverera produkter i tid och med lagom mycket vinst, är viktigt i och för sig men det räcker inte som drivkraft för mig.

Är det en gammal dröm som du förverkligar?
– Det är något som har mognat fram de senaste åren. I höstas flyttade sonen ut för att plugga och jag gick in i en ny fas i livet. Så jag kände: Varför inte?

Hur har omgivningen reagerat på ditt karriärbyte?
– Med förvåning. Hur tänkte du nu? Kollegorna förstår inte varför jag lämnar ett arbete på ett ombonat kontor för att jobba i krogmiljö, åka på trafikolyckor och träffa missbrukare.

Och så får du lägre lön och obekväma arbetstider, om jag ska fylla på med några invändningar. Hur känns det?
– Jo, man börjar ju om på nytt längst ned i lönetrappan, men att tjäna pengar är inte det som driver mig. Skiftarbete ser jag inte som någon nackdel. Jag har ju en större frihet nu när barnen är stora. De enda som behöver daglig tillsyn är våra getter och minigrisar.

Du klarade uppenbarligen antagningstesterna till utbildningen. Var det tufft?
– Nej, kroppen är hel och jag är i bra form fysiskt eftersom jag har tränat hela mitt liv. Den delen var jag inte så orolig för. Däremot undrade jag vad psykologen skulle tänka när det kliver in en femtioåring och säger att han vill bli polis. Men mina farhågor kom på skam. Jag behövde inte motivera det så mycket.

Känner du själv någon tvekan på grund av din ålder?
– Det som har fått mig att tveka är att jag kommer att sticka ut bland alla tjugofemåringar på polisutbildningen och kanske hamna lite utanför, men jag hoppas få bli en i gänget.

Det är faktiskt en till som är född i slutet av sextiotalet och några sjuttiotalister som börjar samtidigt som du.
– Då får vi bilda en liten PRO-organisation.

Jacob Samuelsson

Jacob Samuelsson

Ålder: Snart 19 år.
Bor: Lysekil.
På CV:t: Gick ut gymnasiet i somras och har haft ströjobb inom fiskeindustrin och på återvinningscentral.
Aktuell: Yngst bland de 771 antagna till polisutbildningen våren 2019. Han kommer att läsa på campus vid Högskolan i Borås.

Varför vill du bli polis?
– Det verkar vara ett roligt och omväxlande jobb där man får hjälpa folk. Sedan tycker jag att polisutbildningen är en bra blandning av akademiska bitar och mer fartfyllda delar. Bilkörningen, till exempel, verkar kul.

Du kommer bara vara tjugoett år när du är klar. Är det inte väl ungt?
– Det är en fråga som har satt en del griller i huvudet på mig förstås. Det är inte ofta man ser så unga poliser och under antagningen undrade jag om de skulle sålla bort mig på grund av min ålder. Men det gick ju bra. Det är klart att det spelar roll med erfarenhet, men samtidigt ska det gå ändå i och med att jag får en utbildning för jobbet.

Vad vill du jobba med som polis?
– Först och främst vill jag klara utbildningen och bli en vanlig ingripandepolis. Sen är det klart att det finns grejer jag drömmer om att göra någon gång i framtiden, men man får se hur långt det bär.

Som vad då?
– Ja det är väl att bli någon form av spanare eller kanske piketpolis. Men det är nog en lång väg dit skulle jag tro.

Hur upplevde du testerna hos Rekryteringsmyndigheten?
– Jag var inte beredd på att det skulle börja med ett begåvningstest så då blev jag nervös direkt. Och det är klart att jag var orolig inför cyklingen, trots att jag tränar regelbundet. Hos psykologen tänkte jag bara att jag skulle svara ärligt och vara mig själv. I slutänden var det inte så farligt. Jag hade förväntat mig värre.