Stress är i sig inget sjukdomstillstånd, utan handlar om mobilisering av energi. Det är friskt och normalt i situationer som kräver energi. Problem uppstår när man uppbådar energi under en lång tid utan att få återhämtningsperioder. Olika personer reagerar olika på en och samma orsak till stress. Men det finns ändå något gemensamt i alla dessa reaktioner och det är just detta som fått namnet stress.
Vi samlar energi i hotfulla och utmanande situationer. Ett ständigt pågående samspel mellan gener och den omgivande miljön bestämmer stressreaktionerna. Mönstret har utkristalliserats under årtusenden av utveckling och är anpassat till den fysiska ansträngning som krävdes i ett annat samhälle än det vi lever i.
Exempelvis koagulerar blodet lättare att under stress för att man inte ska förblöda under strid. Det är dessutom lättare att behålla vätska och salter under stress, genom minskad urinproduktion. Det utvecklingsbiologiska skälet till detta kan vara att man inte ska falla ihop av vätske- eller saltbrist när man anstränger sig.
Dränerad och utan reserver
Om stressen är hög redan i vila är det svårt eller omöjligt att uppbåda ännu mer energi när det behövs. Det är då stressen gör dig sjuk. Energimobilisering innebär först och främst att bränsle måste samlas för den ansträngning som kroppen är programmerad att klara av i samband med en påfrestande situation. Därför stiger koncentrationen av glykos och fettsyror, vilka utgör det bränsle som behövs i en hotande situation. Men om du är dränerad på energi och långvarigt utmattad till följd av kronisk stress, så finns inget kvar att ta av. Då drabbas man av en kollaps, så kallad utbrändhet.
Reaktion på psykosocial belastning
Det finns många studier som visar hur friska människor reagerar med akut stress på svåra psykosociala belastningssituationer. Med andra ord situationer som poliser ofta befinner sig i. Vid undersökningar av om en person skadats av långvarig stress har man mätt variationer av könshormoner hos försökspersoner. Män i spänt arbete med höga psykiska krav och litet handlings- och beslutsutrymme i jobbet hade sänkta halter testosteron. Kvinnor inom vården, som genomgått upprepade omorganisationer och nedskärningar, hade en sänkning av halten oestradiol. Resultaten tydde på biologisk utmattning.
Enda sättet att undvika den kroniska och sjukdomsframkallande stressen är att hitta perioder av återhämtning. Det är inte farligt att jobba och stressa som en galning under en vecka eller två. Det farliga är om du aldrig får någon återhämtning från den pressade situationen. Hitta saker som ger förströelse från de påfrestande situationerna: Träffa folk, var social, träna, göra ingenting alls ibland. Försök att hitta metoder att sova ordentligt på natten. Nattsömnen är den viktigaste faktorn av alla för att få återhämtning från stressen.
Källa: Institutet för psykosocial medicin
Bill Erlandsson
