Annons

Annons

Blod, spott och tårar
– är du rädd för smitta?

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Hiv, hepatit, blod och spott. Den förlamande rädslan för blodsmitta känner de flesta poliser igen. Enligt experterna är risken att smittas i jobbet nästan obefintlig. Men bara oron är skadlig nog för polisernas hälsa.Hiv, hepatit, blod och spott. Den förlamande rädslan för blodsmitta känner de flesta poliser igen. Enligt experterna är risken att smittas i jobbet nästan obefintlig. Men bara oron är skadlig nog för polisernas hälsa.

Etiska rådet sågade förslaget om spotthuva. Och enligt expertisen inträffar det i princip inte att poliser smittas av farliga sjukdomar i samband med ingripanden. Men för alla som ofta tar hand om påverkade och våldsamma människor är oron handfast och påtaglig.

Tidigare kretsade debatten kring hiv, som betraktades som en dödsdom. Under epidemins första år fanns ingen information om smittvägar och rädslan var enorm. I dag är kunskapen om hur hiv överförs spridd. Istället är det hepatit som skrämmer.

På grund av de många virusbärarna och det faktum att intravenösa missbrukare ofta är smittade är poliser utsatta i sitt jobb. Det var först i början av 1990-talet som den farligaste formen, hepatit C, kunde diagnostiseras. Sedan dess har omkring 2 000 nya fall anmälts per år. Ofta rör det sig om äldre smitta och människor som haft sjukdomen länge utan att veta om det. Sammanlagt finns det omkring 40 000 kända bärare av hepatit C i Sverige.

Enligt de experter som Polistidningen har talat med händer det i princip inte att svenska poliser smittas under sin tjänsteutövning. Samtidigt är den ovissa tiden mellan ett misstänkt smittoillfälle och provsvaret en raffinerad tortyr. Livskvaliteten sjunker, familjeförhållanden utsätts för påfrestningar och i värsta fall kan ångesten i sig göra en människa psykiskt och fysiskt sjuk.

– Blod på hel hud är inte farligt. Det krävs blod-blod kontakt för att smitta ska kunna överföras, konstaterar Ingegerd Hökeberg, biträdande smittskyddsläkare i Stockholm.

Inga smittade poliser i Sverige

Under sina många år i yrket har hon aldrig kommit i kontakt med en polis som smittats när han eller hon utfört sitt arbete. Det närmaste var en person som ville testas för hepatit C och visade sig ha hepatit B. Varifrån hepatit B – smittan härstammade var oklart, men den kunde inte knytas till polisarbetet.

Sverige skiljer sig från många länder i världen genom att det är hepatit C som är vanligast här. Mellan 70 och 80 procent av de som smittas utvecklar en kronisk sjukdom som i förlängningen kan leda till skrumplever och ibland cancer.

– Det finns inget vaccin och bara hos 20 till 30 procent av de smittade läker sjukdomen ut, säger Ingegerd Hökeberg.

Inte heller Ragnhild Jansson, epidemiolog vid Smittskyddsenheten i Stockholm, känner till några fall då poliser har smittats av hiv eller hepatit i samband med sitt arbete. Men hon berättar att det inom sjukvården inträffar i snitt ett fall vartannat år. Då är det nästan utan undantag fråga om att en anställd stuckit eller skurit sig.

Ragnhild Jansson tycker inte att poliser ska oroa sig onödigt mycket. Försiktighet är en annan sak. Ändå beskriver hon situationen som en tickande bomb. Men då syftar hon snarast på hur vårdapparaten ansträngs när antalet nyupptäckta sjukdomsfall ökar lavinartat. Problemet är att många är smittade utan att veta om det. De blir allt sjukare och när de till sist kontaktar vården är deras levervärden inte sällan mycket dåliga. I värsta fall krävs en levertransplantation.

– Detta är naturligtvis ett kusligt perspektiv för personer i utsatta yrken. I USA händer det att poliser smittas under ingripanden. Men de svenska förhållandena är tydligen mindre riskabla, säger Ragnhild Jansson.

Hans Olsson, ombudsman på Polisförbundet, tycker att polisernas rädsla måste tas på allvar även om smittorisken statistiskt sett är minimal. Han träffar ofta själv poliser som går och väntar på testresultat. Deras oro är inte bara kopplad till den egna hälsan. De är rädda för att smitta familjemedlemmar och tycker att de befinner sig i ett själsligt vakuum innan de får veta testresultatet. Sexliv, lek med barnen – hela den sociala situationen påverkas.

– Yngre poliser som har små barn som de busar och brottas med lider innan de får svar. Sedan kvittar det om doktorn hävdar att allt säkert är bra, säger Hans Olsson.

Nej till spotthuva tyder på oförstående

Vad gäller arbetsgivarens förståelse och förmåga att ta fram skyddsutrustning är hans omdöme kluvet. Nyligen dömde SKL liksom RPS ut en ny typ av skyddshandskar. Det tycker Hans Olsson var ett riktigt beslut.

– De var klumpiga och gav ett falskt skydd.

Med den omtalade spotthuvan anser han dock att det är en helt annan sak.

– Ofta fångar RPS upp oron och förstår den. Men säger man nej till spotthuvan med argumenten som hämtades från etiska rådet tar man inte frågan på allvar.

Blodiga kanyler skrämmer

Zandra Persson och Martin Nyman Arbetar i Malmö. De är färdiga poliser sedan tre år och har redan åtskilliga minnen av “nära-smittad-upplevelser” i bagaget.

I somras fick Martin Nyman hiv- och hepatitpositivt blod på sig. En välkänd missbrukare hade skurit sig i samband med ett inbrott.

– Jag fick blod på pikettröjan och valde att kasta den istället för att lägga den på tvätten.

Zandra tillägger:

– Det är inte heller helt ovanligt att man får blod på handskarna.

Men för Zandra och Martin är det inte blod på uniformen som inger mest obehag. Det är risken att sticka sig på en använd kanyl som skrämmer dem. Farliga situationer uppstår ofta. Vid visitationer kan det ofta ligga en använd spruta i någon ficka.

– Vi stöter ju på missbrukare under varje pass. Oftast talar de om var sprutorna finns, men ibland är de så vimsiga att de inte har koll, säger Zandra Persson.

De har kollegor som varit nära att sticka sig men räddats av handskarna eller lite uniformstyg. Att hiv-positiva blödande personer hotar att smitta dem med sitt blod hör också till det som poliser måste räkna med under ett arbetspass.

Frikända för blodhot

– Senast det hände försökte åklagaren få personen i fråga fälld för försök till grov misshandel och olaga hot , säger Zandra.

Hon fortsätter:

– Men det gick inte. Egentligen är det konstigt att det talas mycket om riskerna med yrket samtidigt som smittorisken inte tas på allvar.

Martin konstaterar att han flera gånger sett sköterskor ta blodprov vid misstänkta drograttfyllor – utan att använda handskar.

– Märkligt egentligen med tanke på att det rör sig om misstänkta som ofta har hepatit.

Varken han eller Zandra tycker att de själva eller kollegorna har dåliga kunskaper om de aktuella sjukdomarna. Det är information om rättigheter och arbetsmiljö som kan bli bättre.

– Då en kille spottade på mig i vintras visste jag inte att Smittskyddslagen ger utrymme för ett test även om personen i fråga vägrar. Det bär jag med mig, säger Martin Nyman.

Fakta blodsmitta

? Hepatit (gulsot) finns i flera former. A, B och C är vanligast.

Hepatit A

? Smittar via föda. Många svenskar är vaccinerade. Kronisk infektion finns inte. Läker alltid ut.

Hepatit B

? Ungefär 40 000 smittade.

? Sexuellt överförbar och smittar även via blod-blod kontakt.

? Den som smittas som barn, till exempel vid förlossningen, löper stor risk att utveckla kronisk hepatit B. Men för en vuxen är chansen god att sjukdomen läker ut.

? Effektivt vaccin finns som fungerar upp till 48 timmar efter smittotillfället.

? Av vuxna smittade blir drygt hälften sjuka tre till sex månader efter smittotillfället. Mer än 90 procent läker ut infektionen inom sex månader. Fem procent blir kroniska bärare.

? Sex månader efter smittotillfället kan man i ett blodprov se om man smittats av hepatit B.

Hepatit C

? Smittar huvudsakligen via blod-blod kontakt medan risken för sexuell smitta anses liten. Det tar tre månader efter smittotillfället innan du säkert vet om du är smittad.

? 70 – 80 procent av de smittade utvecklar en kronisk leversjukdom som kan leda till skrumplever med ökad risk för levercancer.

? Det finns inget vaccin men det går att behandla med läkemedel. 60 – 90 procent av patienterna läker vid behandling.

? Den smittade märker oftast ingenting i samband med smittoöverföringen. Därför är det möjligt att vara hepatit C positiv länge utan att veta om det.

? Inkubationstiden är sex till åtta veckor, men mycket få insjuknar.

? Tre månader efter ett eventuellt smittotillfälle kan man med ett blodprov undersöka om man är smittad.

Hiv

? Ungefär 4 500 lever som smittade i Sverige.

? Sexuellt överförbar och smittar även via blod-blod kontakt. Risken är dock mindre än att bli smittad av hepatit.

? Det finns inget vaccin. Läkemedel kan dock sättas in efter smittotillfället och i lyckosamma fall trycka undan virus helt.

? Det tar tre månader att få veta om man är smittad. Används läkemedlet som nämns i punkten ovan tar det sex månader.

Källa: Smittskyddsinstitutet

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser