Gamla eller för tungt lastade polisfordon, bildörrar som inte går att öppna och styrsystem som ger upp, handlar i värsta fall om liv och död. Men oftast är det polisernas arbetsmiljö som kraschar. Tillbudsrapporterna visar att dåliga bilar påverkar hela jobbvardagen genom stress och ovisshet.
– Vi måste få till en helhetssyn och angripa problemen metodiskt. Jag har fyra år på mig och tänker satsa allt på att bilarna ska bli bättre under den tiden, säger Anna Nellberg, nationellt huvudskyddsombud.Gamla eller för tungt lastade polisfordon, bildörrar som inte går att öppna och styrsystem som ger upp, handlar i värsta fall om liv och död. Men oftast är det polisernas arbetsmiljö som kraschar. Tillbudsrapporterna visar att dåliga bilar påverkar hela jobbvardagen genom stress och ovisshet.
– Vi måste få till en helhetssyn och angripa problemen metodiskt. Jag har fyra år på mig och tänker satsa allt på att bilarna ska bli bättre under den tiden, säger Anna Nellberg, nationellt huvudskyddsombud.
Illustration: Ali Moosavian
1. Överlastade
Ny teknik och bättre skyddstänkande resulterar i tyngre utrustning i polisens fordon. Nu har det gått så långt att framförallt bussarna ofta är så överlastade att det egentligen inte är tillåtet att köra dem.
– För närvarande har vi inte ett enda fordon som vi lagligt kan åka åtta poliser i. Om vi nöjer oss med sex poliser kan vi skrapa ihop fyra bussar i hela länet, säger Thomas Agnevik, ordförande för Polisförbundet i Östergötland.
Det är Volkswagenbussar och fordon som används av de yttre befälen som det framförallt gäller. Vanligtvis är de försedda med åtta stolar och den maximala lastkapaciteten ligger på 500-600 kilo. Redan poliserna med sin personliga utrustning spränger viktgränsen. Dessutom tillkommer en hurts med bland annat ficklampor, saneringsmedel för OC-spray, avspärrningsmaterial och trafikskyltar.
Thomas Agnevik nämner som exempel en händelse i november som kunde ha slutat illa. I samband med en insats började det ryka från bromsarna på en buss. Trots att det fanns skyddsombud på plats stoppades inte färden. I efterhand skrevs istället en incidentrapport.
– Naturligtvis är det inte godtagbart, det kunde ju ha börjat brinna. Tänk om det sker en allvarlig olycka och det visar sig bero på en uttjänt bil.
Men det är inte enbart den rent fysiska säkerhetsaspekten som fått många poliser att reagera. Om en privatperson stoppas med överlast är det ofta förknippat med höga böter. I de fall det handlar om 50 procent för hög vikt får personen i fråga inte köra vidare. I stället måste han eller hon ordna fram fler fordon och lasta om.
Poliserna som använder de överlastade fordonen måste blunda för att de själva och kollegorna bryter mot lagen.
– Det uppstår knepiga och extremt olustiga situationer. Poliser får som bekant inte ge varandra rapporteftergifter. Det är inte heller roligt för trafikpoliserna att höra från stoppade civilister att det stått i tidningen att polisen minsann inte är bättre, säger Thomas Agnevik.
Björn Folkeson, polismästare och ordförande för fordonsavdelningen i Östergötland, håller med om att problemen har varit stora. Samtidigt framhåller han att mycket är på väg att lösas och att samverkan har fungerat ypperligt.
– Utgångspunkten är att vi inte ska ha ett enda fordon som inte håller måttet, säger han.
Den första åtgärden var att ta ut två stolar ur Mercedesbussarna. Det taktiska konceptet med 1+7, en förare och sju poliser, blev 1+5. Men det visade sig fungera dåligt rent organisationsmässigt. En stol ska sättas in igen och bilarna letas igenom på jakt efter extrakilon och bland annat en mellanvägg ska tas bort. Resultatet blir en viktminskning på 200 kilo.
– I framtiden kommer vi att ha en nära kontakt med tillverkarna för att hålla koll på vikten, säger Björn Folkeson.
Ossian Grahn
FAKTA: Polisens bilar
? Polisen har runt 5 600 bilar.
? För närvarande används bussar av märkena Volkswagen och Mercedes.
? Saab, Volvo, Volkswagen Passat och snart även Mercedes används som målade och civila personbilar.
? Alla utryckningsfordon som är aktuella för upphandling testas av RPS. Detta krav finns inte för rena transportfordon som kan vara av andra märken än de ovan nämnda.
2. Ålderstigen
Att polisens fordonspark delvis är gammal är ett känt faktum. I Västra Götaland blev detta extra tydligt när flera bilrelaterade tillbudsrapporter sammanställdes i slutet av förra året.
De kortfattade beskrivningarna av krångel med fordonen visar att poliserna själva upplever ett säkerhetsproblem. Vid ett tillfälle i samband med en rapporterad skottlossning kunde tre poliser inte ta sig ur bussen då en dörr inte gick att öppna. De tvingades till slut klättra mellan säten och öppna en främre dörr.
I rapporten konstaterar de lakoniskt:
”Vi befann oss i en utsatt position i vilken vi kunde råkat riktigt illa ut om en gärningsman med vapen gått till angrepp mot oss”.
Som orsak till felet skriver de att:
”Bussen är otroligt gammal och borde bytts ut för länge sedan”.
Samtidigt fanns det ett 20-tal nya bilar som inte kunde levereras på grund av att positioneringssystemet i Rakel inte fungerade. En polis understryker i rapporten att det enligt hans bedömning var en större risk förknippad med att köra runt i de gamla bilarna än att inte ha full radiofunktion.
– Vi är ett av flera län som har haft svåra sparkrav och det avspeglar sig på budgeten för nya fordon, säger Anders Axén, sektionschef för fordonssektionen i Västra Götaland.
Han nämner att bilparkens medelvärde vad gäller körda mil egentligen inte säger så mycket om det samlade skicket och ännu mindre om enstaka bilar. Vissa fordon kan ha rullat 500 mil och andra 30 000. Bedömningarna kompliceras också av att polisbilarna som används i storstäderna ofta rullar mindre men slits mer än bilarna på landsbygden.
– I Stenungsund har vi till exempel en befälsbil som körs 1 000 till 1 200 mil i månaden. Det är mycket, men sannolikt skonsammare än start och stopp-körning i Göteborg.
Enligt Anders Axén är många poliser intresserade av bilarna och har egna idéer om förbättringar. Själv funderar han på ett system som skiljer på stad och land.
– Det är som med privatekonomin, polisen har bara en begränsad budget och vi måste göra det bästa av den. Säg att vi byter storstadsbilarna efter 20 000 mil och låter bilarna på mindre orter gå längre. Då skulle resurserna utnyttjas bättre.
Ossian Grahn
Utdrag ur incidentrapporter
? ”Orsaken till tillbudet är vår oerhört nedgångna fordonspark”.
? ”Detta har påtalats under lång tid men har nu utvecklat sig till att bli ett orosmoment i arbetet”.
3. Obältat
Varningsljudet när bilbältet inte används är ett arbetsmiljöproblem enligt RPS som rekommenderar att funktionen kopplas ur i alla nya utryckningsfordon.
Enligt Polisförbundet är beskedet illavarslande eftersom man då signalerar att det är ok att inte använda bältena.
– Jag tror inte ens att det är tillåtet att göra ett sådant ingrepp. I Västra Götaland kommer vi inte att följa uppmaningen, säger Anders Carlsson, skyddsombud i Västra Götaland.
Polisförbundets nationella huvudskyddsombud, Anna Nellberg, ställer sig frågande till hur RPS kommit fram till sitt beslut, och vem som har initierat det.
-Ingen har pratat med oss. Finns det ens någon riskbedömning? I så fall är den inte avstämd med fack eller skyddsorganisationer, säger hon.
I stället anser Anna Nellberg att RPS borde lägga mer energi på att utveckla ett system så att omhändertagna kan transporteras avskilda från poliserna, som därmed kan behålla bilbältet på.
– Det är egentligen helt bedrövligt att du mil efter mil ska behöva sitta bredvid någon som spottar, kanske blöder, och i värsta fall vill döda dig.
Kommissarie Martin Lundin var föredragande då RPS beslutade om att bältessignalen bör kopplas ur. Enligt honom handlar det om att tillmötesgå ett krav från landets poliser. Samtidigt påpekar han att det är två arbetsmiljöaspekter som nu vägs mot varandra.
– Jag vill inte att det ska gå prestige i detta, men frågar du i radiobilarna är folk positiva. Det är lite att underkänna polisernas intellekt att säga att de inte själva kan avgöra om de ska vara bältade, säger Martin Lundin
Ingenjören Tomas Jonsson är ansvarig för fordonsparken på RPS. På frågan om vad han tycker är det största problemet med polisens bilar nämner också han transporten av omhändertagna. I många andra närliggande länder, till exempel England och Finland, färdas de gripna i ett separat utrymme.
– På en enkel bänk utan bälte. Det skulle aldrig vara tillåtet i Sverige.
Tomas Jonsson anser att svenska poliser generellt åker runt i bra bilar. Han passar också på att avliva en myt. Att RPS framförallt köper in Saab och Volvo beror inte på att svensktillverkade bilar favoriseras.
– En EU-upphandling ligger som grund för vilka biltillverkare vi har avtal med. Volvo och Saab har störst resurser att skräddarsy fordon för polisens behov.
Ossian Grahn
RPS ska utvärdera lösningar
Det finns en rad tankar kring hur säkerheten vid transporter av frihetsberövade skulle kunna förbättras. I skrivande stund förbereder RPS en förstudie, som ska titta närmare på några konkreta alternativ.
– Vi behöver göra något eftersom det finns en stor skadeproblematik i och kring fordonen, då omhändertagna slåss, bits, spottar och sparkar, säger Charlotte Råstedt på RPS polisavdelning. ES
