
Envishet och nya arbetsmetoder knäckte till slut gryningspyromanen.

Skånepolisen nådde till slut ända fram och gryningspyromanen dömdes till åtta års fängelse. Envishet och innovativa arbetsmetoder fällde till slut avgörandet enligt spaningsledningen, som hoppas på ändrad rättspraxis vid mordbrand.
Det är högsommar 2011. Ystadspolisens informatör, Eva-Gun Westford, har kallat till presskonferens i polishuset. Hon tar plats vid kortsidan av bordet tillsammans med Dan Granvik, Mikael Björk, Per Håkan Andersson och Jörgen Nilsson. Spaningsledningen samlas säkerligen inte för sista gången, men det rör sig ändå om ett avslut. Nyligen har beskedet kommit. Hovrätten fastställer tingsrättens dom och Ulf Borgström, mannen som kallas gryningspyromanen, är dömd till åtta års fängelse.
– Vi har väntat på den här stunden då vi äntligen kan svara på frågor från press och privatpersoner. Utan att förhäva oss menar jag att vi skriver kriminalhistoria här och nu, inleder Eva-Gun Westford.
Någon miljard har bränderna kostat i polisarbetstimmar och nedbrunnen egendom. Inga döda dock, men starkt påverkade liv. Och stor rädsla.
– I vår lilla del av världen har de präglat tillvaron. Många som bor här har varit ledsna, förbannade och rädda, säger Eva-Gun Westford och fortsätter:
– Och trycket har många gånger varit svårt att hantera för oss inom polisen. Ystad är ingen stor stad och vår arbetsplats är liten.
I efterhand är det svårt att förstå att en enda man kan hålla en hel bygd i skräck under så många år. Vid ett senare tillfälle påpekar Westford att hon har funderat mycket på det. Att något inte stämmer, att den numera dömde hamnade mellan stolarna och att domstolarnas syn på mordbrandsrelaterad brottslighet måste förändras. Samtidigt går det inte bara att leta i samhällsbygget efter svar på frågan: Varför tog det så lång tid att förpassa gryningspyromanen bakom lås och bom? Länskriminalens utredare Dan Granvik understryker att Ulf Borgström är en ovanligt svårspanad person. Gåtan Borgström, utan bostad, ständigt i rörelse och med ett svårsläckt hat brinnande inombords lämnade kryptiska spår och ledtrådar efter sig. Efter varje anhållande, häktning och frikännande lärde han sig mer om polisarbete och kunde finslipa sina motdrag.
– Den normala gången är ju att folk lugnar ner sig med åren, men det har inte gällt i det här fallet. Mannen vi jagade är dessutom mycket intelligent och har ett fotografiskt minne, säger Dan Granvik.
Begränsade resurser, akuta händelser på annat håll som krävde sitt och jurister som la bevisribban högt. Allt hamnade som en blöt filt över arbetet med gryningspyromanen. Men i mars 2010 hände något. Polisen i Ystad bestämde sig för nya grepp. En ny arbetsordning och teamkänsla växte fram. Beslut fattades om en ständigt pågående dygnetruntinsats och att Borgström alltid skulle bevakas av minst fyra poliser, två i uniform och två i civila kläder. Dessutom sjösatte Ystadspolisen en ny hittills oprövad arbetsmetod.
– Det viktigaste var att bränderna upphörde. Ett steg var att prata med Borgström, försöka nå honom och påverka honom. I andra hand ville vi lagföra honom. Vård förkastades snabbt. Varken Borgström själv eller läkarna anser att han är sjuk i lagens mening, säger Dan Granvik.
Borgström var vid vissa tillfällen talför men kunde ändra sinnesstämning från en sekund till en annan. För poliserna som bevakade honom var arbetsmiljön ofta mer eller mindre olidlig. De bombarderades med okvädningsord och vid några tillfällen med urin och avföring. Tidigare hanterades varje sådant fall som en enskildhet. Nu kopplades händelserna samman i rapporteringen. All personal involverades med tanken att det skulle framgå klart att de var ett kollektiv, inte individer.
– Tänk att få höra 40 gånger per dag att du är ett jävla svin, vem som helst tröttnar, säger Dan Granvik.
Mycket tid gick åt till att försöka räkna ut vilka byggnader som stod på tur. Var skulle gryningspyromanen slå till nästa gång? I samband med förhör luftade Borgström ett siffermagiskt tänkande. Han kom med anspelningar och delade ut ledtrådar.
– Vid sådana tillfällen kunde han kräka ur sig tio tänkbara objekt och lika många underförstådda hänsyftningar. Snart hade vi en lista som var så lång att det vore orimligt att försöka bevaka alla byggnaderna, säger Dan Granvik.
Ett annat problem för polisen var att avgränsa den egna insatsen. Hur långt var det rimligt, anständigt och möjligt att gå i samband med bevakningen av en person som inte var frihetsberövad? Spaningen bedrevs ibland på så nära håll som en meter och Borgström är tveklöst den misstänkte som blivit föremål för den mest närgångna polisbevakningen i svensk kriminalhistoria.
Har kostat
en miljard
• Borgström bedöms ha bränt ner byggnader till ett värde av 500 miljoner, lika mycket har polisen och rättsväsendets insats kostat.
• Dömd 2004 av tingsrätten till sju års fängelse för grov mordbrand efter flera anlagda bränder i Skåne. Friad av hovrätten 2005.
• Tre års fängelse 2006 för försök till mordbrand i Dalarna. Släpptes i december 2007.
• Häktades sommaren 2008 misstänkt för att ha anlagt fyra bränder i Simrishamn. Avskriven.
• Begärdes häktad misstänkt för att ha anlagt en brand i Ystad i oktober 2008 då ett hus förstördes och boende fördes till sjukhus. Släpptes dock och är avskriven från utredningen.
• Greps i november 2008 i Ystad i närheten av en sommarstuga som brunnit. Anhölls men släpptes i brist på bevis. Misstankarna kvarstår.
• Januari 2009 – fem månaders fängelse för två fall av hot mot tjänsteman, hemfridsbrott, stöld och ringa narkotikabrott.
• Juni 2011. Borgström döms i hovrätten till åtta års fängelse för grov mordbrand.
Enligt Granvik finns det inget enkelt svar på frågan men polisens agerande har granskats och bedömts vara försvarbart. Dessutom utgjorde bevakningen ett skydd för Borgström som levde under dödshot. En annan aspekt var att det förbluffande ofta gick att stryka honom från listan med misstänkta då det brann. Någon annan hade tänt på och Borgström själv hade fullgott alibi i form av fyra poliser som i bästa fall befunnit sig bara någon meter ifrån honom.
Vid några tillfällen var genombrottet nära. Vid andra tillfällen, som då serieskytten härjade i Malmö, drogs bevakningen in helt eller delvis. Men hela tiden betonades uthållighet. Under en period var Per Håkan Andersson ensam spaningsledare. Nu berättar han om en extremt tung period som nästan förde honom ända in i väggen.
– Jag skäms inte för att säga det. Jag var gråtfärdig och anspänningen var enorm. Därför bestämde vi att vi alltid måste vara tre spaningsledare som delade på ansvaret, säger Per Håkan Andersson.
Men avgörandet kom. Bland annat 22 000 arbetstimmar, till en kostnad av närmare åtta miljoner, och uteblivna fridagar under nio månader för medlemmarna i ledningsgruppen resulterade i hållbar bevisning. Men i princip fortfarande bara den typ av indiciebevisning som hovrätten tidigare underkänt. Utredare från andra länder har kontaktat svensk polis för informera sig om arbetet här.
– Det är ju ett internationellt problem om jag kan säga så. Det ligger i sakens natur att bevis försvinner när det brinner. Dessutom har de flesta länders domstolar en tendens att underkänna indicier i mordbrandsmål, något som eventuellt är på väg att ändras i Sverige, berättar Dan Granvik.
Det har gått några månader sedan den där presskonferensen i juni. Eva-Gun Westford låter förvånad då hon konstaterar att det känns tomt. Hon vill inte ha tillbaka anspänningen och slipper gärna att packa med polisgrejor i bilen när hon är ledig – ifall det skulle börja brinna i närheten.
Men ändå är det något som saknas.
– Jag hade ju vant mig vid det. Samtidigt är det märkligt att vi inte pratar om Borgström. Ingen nämner honom längre.
Dan Granvik, den person som har tillbringat mest tid med Borgström, blickar framåt och nämner att mannen som kallas gryningspyromanen kommer att släppas om några år.
– Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Det finns bara ett sätt och det är att på något vis få honom att självmant lägga av. Annars slutar det aldrig.