Det saknas lämpliga studenter, meddelade Ekot, i en uppföljning av politikernas olika bud om tusentals fler poliser.
Ja, platser gapar tomma termin efter termin på polisutbildningen, något som vi rapporterat flitigt om. Och problemen började redan innan den kraftiga ökningen av antalet utbildningsplatser.
Till vårterminen 2018 är antalet sökande rekordstort: över 9000. Men sättet man räknar på brukar vara … speciellt. För en stor andel av de som kallats sökande har inte ens fyllt i ansökningsprocessens inledande webbformulär.
Nu har Rekryteringsmyndigheten slagit i taket för sin kapacitet att testa sökande. De behöver därför själva jaga fler anställda, särskilt som den återinförda värnplikten lett till ökad efterfrågan på tester även från Försvarsmakten.
Flaskhalsarna är flera. Hur mycket Sveriges poliser än törstar efter fler kollegor så innebär den kraftiga ökningen av studenter samtidigt att det krävs fler polislärare och fler aspiranthandledare. De nybakade poliserna behöver dessutom mer utbildning innan de är redo att exempelvis köra polisbil under utryckning. Det gör att ännu fler erfarna poliser under en lång tid framöver kommer att ägna sig åt detta.
Att nya poliser pumpas in i systemet ger inget plus, ens om man ignorerar erfarenhetstappet, så länge det finns minst lika stora läckor i detsamma. Från flera håll rapporteras det om akut brist på konstaplar i yttre tjänst, samtidigt som läget för många utredare, operatörer med flera får klyschan ”gå på knäna” att kännas fattig. Dragkampen om resurser internt är ett kapitel för sig.
Att Polismyndigheten nu i en nationell satsning försöker locka tillbaka före detta poliser är därför förståeligt. Särskilt som även Säkerhetspolisen trålar bland sina före detta medarbetare för att förstärka sin organisation. Detta enligt uppgift* utan att först annonsera ut dessa tillfälliga anställningar.
Läs mer:
