ANNONS:

 

På Twitter

 

Lenas ledare

Tillsammans är vi som bäst
Lena Nitz, ordförande
 
Polistidningen nummer 5 delades ut runt 19 oktober. Nästa nummer når brevlådorna 7 december.Komplett ugivningsplan finns här.
 
 
 
 
 
 

Arkiv

Jonne Rinne är 37 år och har jobbat som polis sedan 2002. Sedan drygt ett år är han ordförande för finska polisförbundet SPJL.

Finlands sak och vår

Publicerad 2018-10-17

Aktuellt -När vi demonstrerade i Helsingfors var vi 7 500 poliser i Finland. Nu är vi 7 150, säger Jonne Rinne. ordförande både för det finska polisförbundet, SPJL, och för Nordiska Polisförbundet.

Jonne Rinne går upp i talarstolen och meddelar att han tänker hålla sitt tal inför Polisförbundets kongressdeltagare på svenska. Han konstaterar att det kommer att bli svårt för honom.
– Och det kommer att bli ännu svårare för er.
SPJL:s ordförande behärskar även ryska, estniska och engelska. Han väljer det senare vid Polistidningens intervju.

Jonne Rinnes uppdrag som ordförande är hans första heltidsuppdrag inom det finska polisförbundet. Han säger sig ha mycket kvar att lära av hur allt går till bakom kulisserna. Men han har varit fackligt engagerad i stort sett sedan han blev polis 2002. Under sina år i kåren har han hunnit med att jobba med det mesta och hade senast chefsroller inom ekonomi och HR.
– Det är bra på så vis att jag har sett många olika delar av polisorganisationen, säger han.
I ryggsäcken har Jonne Rinne också flera examina i företagsekonomi och juridik.

Som nyvald ordförande kastades Jonne Rinne relativt snabbt in i förhandlingar. Till skillnad mot Sverige har man aktivt skurit ner på poliskåren i Finland. År 2014 demonstrerade finska poliser mot nedskärningarna i Helsingfors för att få politikernas uppmärksamhet, men sedan dess har enligt Jonne Rinne har kåren krympt med cirka 350 poliser till.
– Det är väldigt bekymmersamt, säger han.
Han berättar bland annat att användandet av drönare har blivit ett viktigt redskap för att kunna leta efter försvunna personer på stora områden, då man inte har resurser att söka av från marken. Över huvud taget tycks Finland ligga i teknologisk framkant, vilket enligt Jonne Rinne är en nödvändighet på grund av bristen på mankraft.
– Man tvingas att tänka utanför boxen. Men det löser inte problemet med bristen på händer som kan göra och ögon som kan se.

Överlag har det skurits ner mycket på offentliga verksamheter i Finland och från politikerna får poliserna ofta höra att de ändå kommer lindrigt undan, berättar han.
– Vi har också ett rekryteringsproblem. Ungdomar lockas inte av en poliskarriär. De unga är få i Finland, befolkningen åldras och de olika yrkena slåss om arbetskraften. Vi måste liksom ni förbättra lönerna för att attrahera de unga.

När Jonne Rinne kommer in på det nordiska samarbetet mellan polisfacken skiner han upp.
– Tillsammans representerar vi mer än 51 000 nordiska poliser.
Samarbetet gör det, enligt Jonne Rinne, möjligt att vara proaktiv istället för reaktiv. Han nämner det ökande våldet mot poliser som exempel. Jonne Rinne ser tecken på att utvecklingen går åt det hållet även i Finland.
– Vi går en krävande framtid till mötes och vi tänker tillsammans och hittar lösningar. Våra samhällen är inte så olika, så våra lösningar kan också vara liknande. Det kommer inte att fungera att stänga in sig och hoppas att det dåliga försvinner utan vi måste öppna dörrar och fönster och vara en del av Norden och Europa och jobba tillsammans.

Jonne Rinne önskar också att den finska arbetsgivaren kunde vara med på tåget mot framtiden i större utsträckning än vad de är i dag.
– Vi är båda lika bekymrade över resurser och över rekrytering. Men i Finland står vi, fack och arbetsgivare, i varsin ringhörna och jag frågar mig varför? Vi representerar ju deras anställda.