Alla som har arbetat på ingripandeverksamheten vet att larm som går ut som ”Kan ni bara svänga förbi och kolla” aldrig blir vad de verkar. Detta var ett sådant och dessutom var det långt ute i mörkaste banjoland utanför Göteborg.
När vi kom fram såg det ut som vilken svensk tvåvåningsvilla som helst, med undantag för skicket på tomten, men ack vad vi bedrog oss för det var inget emot vad som väntade oss inomhus.
Där inne levde två personer tillsammans med cirka 30 hundar och ett tiotal katter i total misär. Skötseln av djuren var obefintlig. Hela huset stank något fruktansvärt av både urin och avföring eftersom hundarna hade gjort sina behov inomhus under en längre tid och katternas lådor var överfulla. Kollegan, som hade en lite känsligare nos än mig, drog upp jackan över näsan, mumlade något om ”Du får ta hand om det här, jag måste gå ut”, och försvann sedan illa kvickt ut genom ytterdörren.
När vi hade löst det rent polisiära skrev jag det längsta PM jag någonsin skrivit och ett par dagar senare kom länsstyrelsen och tog hand om alla hundarna. Katterna hade de tyvärr inte plats för (oklart varför) men en lokal katthjälp tog hand om dem. I detta fall var det tur att det fanns ett par eldsjälar som kunde ta sig an och rädda dessa katter.
Denna krönika kunde enbart handlat om dessa tio katter men i Sverige finns det ytterligare nästan 1,5 miljoner tamkatter. De flesta lever ett bra liv och får tillräckligt med mat, vatten, leksaker och allt annat en katt kan behöva men för Sveriges cirka 150.000 hemlösa katter är livet ingen dans på rosor. Många av dem är undernärda och lider av diverse sjukdomar och eftersom de inte är kastrerade förökar de sig i vissa fall okontrollerat vilket spär på problemet.
Men vad ska vi poliser göra åt problemet? Om det föreligger misstanke om brott, om djuren av någon anledning måste omhändertas eller om de blivit kvar efter dödsfall kan man dagtid ringa djurskyddsgruppen inom Polisen eller kvällstid vakthavande befäl för att få ett beslut i ärendet. Handlar det om djur som man misstänker far illa finns det självklart en blankett för det!
Polisen ska kontakta länsstyrelsen, som har huvudansvaret för djurskyddet i Sverige, då vi har en anmälningsskyldighet avseende djur som far illa samt hundar som är bitska. Tyvärr har jag som jag skrev ovan lite dålig erfarenhet av länsstyrelsen, men det kan ju bara ha varit otur.
Men, oavsett hur mitt case slutade vill jag uppmärksamma alla kollegor på de verktyg vi som myndighetspersoner faktiskt har när det gäller att hjälpa katter och andra djur. I de flesta fall kan det räcka med ett extra samtal till rätt kollega eller med att fylla i rätt blankett och på så sätt få bollen i rullning.
Ingen polis kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon, även om denna någon ”bara” är en liten hemlös katt.
