Efter att ett inlägg på Tiktok* uppmärksammats har polisers bruk av sociala medier på nytt kommit i fokus. Är myndighetsutövning något som ska bli eller ligga till grund för ”content” på privata konton? 

Polismyndigheten slår ifrån sig med samma svar som tidigare, man värnar sina anställdas yttrandefrihet vilket så klart är både viktigt och rimligt. Men hindrar det Sveriges största myndighet från att ta fram riktlinjer, önskemål eller förslag på hur man vill att de anställda som använder sociala medier, kopplat till sin anställning, agerar?

I dag finns flera ”privata” konton, som trots det privata uteslutande eller till stora delar innehåller bilder, filmer och berättelser kopplade till anställningen som polis. Kanske spelar algoritmerna mig ett spratt, men varför ser jag inte samma frekvens av denna typ av konton kopplat till andra yrkesgrupper? Jag är stolt över mitt yrke som polis. Jag kan absolut glädjas över att det finns ett stort allmänintresse för vad vi gör. Men hade jag velat att läkaren som opererat mig gör innehåll av det i sociala medier? Är socialtjänstens arbete något som ska bli till ”likes”, hjärtan eller tummar upp?

Nu har myndigheten tagit en riktning där officiella konton i sociala medier dyker upp precis överallt. Där jag arbetar har varje lokalpolisområde nu ett eget konto. Polismyndigheten har förnyat sin handbok kring dessa användare men de ”privata” kontona lever fortsatt sitt eget liv. I grunden tycks inställningen vara att ju mer vi syns och hörs, desto bättre. Oavsett om det är officiella eller privata konton.

Problemet är ju när det blir fel, och jag har verkligen respekt för att det kan bli det. Det aktuella Tiktok-klippet hyllas till stora delar i de efterföljande kommentarerna. Att inte dela sina känslor på sociala medier blir plötsligt lika med att vara känslokall. Och sådana poliser vill man minsann inte alls ha. Men det finns ju också två föräldrar som råkat ut för det värsta man kan uppleva. Jag har själv gråtit under och efter den här typen av ärenden. Men det är inget som ska vara ”content”. Det skall självklart tas omhand, internt.

I dag är rollen som polis en tacksam väg för att nå ut i sociala medier. Det i sin tur kan leda till samarbeten, sidouppdrag och en position som röst för myndigheten. Det gör att frågan är större än riktlinjer för myndigheten. Man bör även se på det utifrån frågor som rör bisysslor och arbetsrätt.

De konton som jag sett är i grunden goda ambassadörer för myndigheten, men vad händer när någon faller utanför ramen även när det kommer till det?

Jag upplever inte min yttrandefrihet begränsad av att min arbetsgivare ger uttryck för hur dom ser på bruket av ”privata” konton. Vill vi se polis-influensers som sätter agendan för vad som är en bra polis och på vilket sätt Polismyndigheten agerar?

Fredrik Brokopp, områdespolis i Helsingborg

* Inlägget artikeln hänvisar till visar en uniformerad polis som gråter och får en kram av en kollega efter att ha lämnat ett dödsbud.