Efter 45 års tjänst som polis, så var det äntligen dags att få pension. Dessvärre så förändrades personalsituationen på min sektion en månad innan jag skulle sluta, så jag fick frågan om jag kunde arbeta på timmar ett tag för att överlämna en viss del av arbetet. Jag svarade att det kunde jag och papper skickades in. Redan i januari behövde jag delta i möte på Europol i Haag men mitt ärende hade hamnat i baklås. Tydligen så hade min pensionsuppsägning kommit in före papperen om nyanställning. Och det fungerade ju inte i byråkratins kvarnar.

Nu skulle jag säkerhetsprövas.  Och inte vilken kontroll som helst skulle göras, utan ett åtta sidor långt formulär fullproppat med frågor till ”nyanställd inom polisen” anlände. ”Du har fem dagar på dig annars…” fick jag veta.

Nu vill man veta exakt vad mina avlidna föräldrar haft för bostad samt deras yrken. Mina syskon, som jag i princip inte har kontakt med, var också mycket intressanta. Vad har jag arbetat med de senaste åren? Jo, som polis. Jag förväntas också svara på vilka spelvanor, drogproblem, kriminella bekanta, sjukdomar och mediciner har jag? Så var det helt plötsligt intressant för myndigheten att få kännedom om alla resor jag gjort utanför Europa privat. Med mera, med mera.

Jag tänker att avdelningen som handlägger dessa ärenden kanske ska ta ett omtag i sitt strategiarbete. Kanske kan man göra en blankett för de, vad jag förstått ganska många poliser, som går från pension till timanställning. Jag har hört att det är en väntetid på upp till fjorton veckor för prövning. Att sitta och gå igenom frågor som inte ens hade varit aktuella om ett papper hade hunnit före det andra i processen måste vara frustrerande. Hade mina uppsägningspapper kommit efter papperen om timanställning hade jag fortfarande varit en betrodd person.