Två mil öster om Kiev ligger staden Brovary, ungefär lika stor till invånarantal som Jönköping. När vi besöker staden en vinterdag syns inga tecken på det pågående kriget. De ryska styrkor som för två år sedan befann sig bara kilometer norrut är nu ett minne blott. Men för distriktets poliser är arbetssituationen fortsatt förändrad jämfört med före krigets utbrott. Inte minst för att arbetet numera inkluderar beredskap inför de återkommande flyganfallen. Och ansvar för att upprätthålla det utegångsförbud som träder i kraft vid midnatt.
Den ukrainska polisen har även genomgått stora omorganisationer de senaste åren. Efter Euromajdanrevolutionen 2014 skedde den största. Den gamla polisen, militsija, med anor från sovjettiden, som styrdes direkt av det ukrainska inrikesdepartementet, ansågs svårt korrumperad och ersattes av en ny polisorganisation, politsija, den nationella polisen. Tillsammans med omorganisationen förändrades polisutbildningen i grunden och lönerna höjdes för att motverka korruptionen.
Andriy Petrov möter upp på parkeringen utanför polishuset i Brovary tillsammans med polishusets kommunikatör, Anshela Anatolyivna. Andriy jobbar sedan 2022 som hromadapolis och har gått med på att ta oss med på en rundtur i Trebukhiv, den by med runt 7 500 invånare som han bor i och ansvarar för. Hromadapolisen är en slags närpolis som grundades efter ytterligare en polisreform 2018. Reformen innebar att varje hromada, den minsta administrativa enheten i landet, motsvarande ungefär en svensk kommun, numera delar ansvaret för lag och ordning med polismyndigheten.
Målet var att varje hromada i landet skulle få en egen polis tilldelad och blir en integrerad del av det samhälle som hen ansvarar för. Genom hromadapolisens preventiva arbete på landsbygden är förhoppningen att tryggheten ska öka, att resurser ska effektiviseras och att belastningen på polisen i städerna ska minska.
– Jag har en av Brovarys åtta hromador tilldelad till mig och delar den tillsammans med en annan polis. Det är verkligen som att vara en amerikansk sheriff. Jag har ett eget sheriffkontor, min egen tjänstebil och jobbar huvudsakligen självständigt, säger Andriy Petrov.
Innan vi åker ut till Trebukhiv öppnar Andriy bagageluckan på sin bil och berättar om hromadapolisens standardutrustning. Han visar upp en gasmask, första hjälpen, nödproviant och ett turkiskt pumphagelgevär. Även motorsåg och pneumatisk sax ingår vanligtvis även om de just nu fattas bland Andriys utrustning. Som tjänstepistol har han en sovjetisk Makarov.
– Det är en väldigt enkel pistol, men fördelen är att den just därför också är väldigt pålitlig, de krånglar aldrig. Men jag skulle hellre ha en Sig Sauer, det är min personliga favorit.
När kommunikatören Anshela Anatolyivna i efterhand får frågan om vilka situationer som till exempel ett hagelgevär kan komma till användning i en liten landsbygdsort svarar hon bara övergripande. Hon berättar att hromadapolisen huvudsakligen betjänar områden som kännetecknas av långa avstånd från städerna och tuffare terräng. Därför krävs en bred uppsättning av utrustning, inklusive hagelgevär, och crossover-fordon för att kunna vara så mobil som möjligt och vara beredd på alla situationer som skulle kunna uppstå.
Det är just det handfasta arbetet och breda ansvaret som gör Andriy entusiastisk över sin tjänst.
– Jag trivs jättebra på den här positionen. Min förra tjänst var mer administrativ, men det är mycket mer givande att jobba i fält än på kontor, få chansen att interagera med invånarna, bygga upp relationer och ha det här breda ansvaret.
I Trebukhiv har alla koll på vem han är och vet hur de ska få tag på honom om de skulle behöva hjälp. De kan ringa honom om i princip vad som helst som skapar problem i byn. Det allra mesta kan Andriy lösa själv.
– Det är mycket familjekonflikter, grannfejder, sådana saker. Häromveckan utredde jag en stöld. Men det är främst rutinarbete, preventivt arbete, ha koll på vad som händer i byn och vilka problem som kan tänkas uppstå. Det händer oftast inte så mycket här.
– Man kan säga att jag fungerar som en mellanhand mellan invånarna och byns ledning. Det är inte bara brott utan kan handla om oframkomliga vägar eller att snö behöver skottas från hustak för att undvika snöras.
Även om flyglarmen går så gott som varje dag var det länge sedan Brovaryregionen drabbades av några attacker. De flesta flyganfallen riktas mot Kiev, och krigsfronten är numera långt bort. Däremot innefattar Andriys preventiva arbete att hålla koll på de bybor som återvänder från striderna. De som har tjänstgjort vid fronten och utsatts för trauma har ofta svårigheter med att återintegreras in i samhället och återgå till en vanlig vardag. Svårigheter som kan resultera i både utåtagerande och depression.
– Så fort jag får höra att någon har återvänt brukar jag se till att åka och prata med dem. Skapa en bild av deras mentala hälsa, ta reda på om de har tillgång till skjutvapen och försöka förutspå vad som skulle kunna gå fel, säger Andriy Petrov.
Förutom en juristexamen och flera års erfarenhet inom distriktspolisen och under inrikesdepartementet har Andriy även studerat psykologi, vilket han menar kommer väl till pass i jobbet som hromadapolis. Det ser han dessutom som en av anledningarna till att byborna betraktade honom som lämpad för jobbet. Positionen är nämligen delvis folkvald. De poliser som är intresserade av att ställa upp kan nominera sig själva och sen är det upp till invånarna att rösta. I Andriys fall stod det mellan honom och en till kandidat.
Det ”sheriffkontor” som Andriy har till sitt förfogande är än så länge en enkel lokal utrustat med bara dator och skrivbord. Men på sikt hoppas han att tjänsten ska utvecklas till att bli ännu mer självständig och att mer resurser ska tilldelas varje hromadapolis – inklusive till exempel fingeravtrycksutrustning och bevispåsar.
– Det är vad jag tror och hoppas, att det kommer bli ännu mer som en självständig sheriff. Det vill säga att hromadapolisen blir mer fristående från den nationella polisen och att jag kan göra fler egna utredningar. Som det är nu blir jag ibland inkallad till vanliga polissysslor inne i stan när det behövs. Det innebär att jag plötsligt kan bli otillgänglig för människorna här, vilket inte är bra eftersom de kan uppleva det som att jag prioriterar annat.
Det självständiga arbetet och det breda ansvaret har dock sina baksidor. Andriy ser visserligen ingen större fara för sin säkerhet eftersom han relativt fort kan kalla till sig hjälp från Brovary. Men för den som vill jobba som hromadapolis är det viktigt att vara beredd på att det innebär att ständigt vara tillgänglig och att alltid vara i tjänst, berättar Andriy.
– Det är mer som en livsstil än ett konventionellt jobb. Några tydliga gränser mellan arbete och fritid finns inte. Något liv utanför tjänsten kan du glömma. Det finns inget exakt arbetsschema. Jag jobbar i princip 24/7.
– Det kan dessutom vara en börda ibland att veta att allt hänger på bara mig. Jag kan tycka att det vore bra med ett slags vicesheriff som är redo att rycka in om jag av något skäl inte kan jobba. Om jag blir sjuk till exempel så vore det bra om det fanns någon som är insatt och som kan hålla ställningarna tills jag är tillbaka.
Tillbaka på polisstationen i Brovary har Dmytro Shulhin, nytillträdd polischef för distriktet, gått med på en intervju inne på sitt kontor. Han berättar att antalet brott nu är tillbaka på ungefär samma nivå som innan krigets utbrott. Under invasionens första dagar var det ett helt annat läge. Vissa tillfällighetsbrott ökade medan andra minskade drastiskt. Fullt fokus var på att mota bort de ryska styrkorna och hantera den förödelse som de förde med sig. Han betonar att alla poliser i distriktet stannade kvar. Ingen sade upp sig eller flydde landet.
Vad gäller hromadapolisen är Dmytro bara positiv.
– Det nya systemet fungerar utmärkt. Jag behöver inte bry mig om mindre problem eller distraheras av småbrott och familjebråk som sker ute i byarna. Jag vet att det tas om hand av hromadapolisen.
– Utvecklingen och implementeringen är fortfarande en pågående process. Så det återstår att se exakt hur tjänsten kommer se ut i slutändan. Men upplägget är väldigt effektivt. Vi har fått enbart positiv återkoppling från invånarna. De känner sig trygga.
Så blir man hromadapolis
- Den sökande fyller i en ansökningsblankett på polisens hemsida.
- Efter ett antal tester sker ett urval baserat på de sökandes färdigheter, logiskt/analytiskt tänkande och juridiska kunskaper.
- En nämnd bestående av företrädare för polismyndigheten och företrädare för det aktuella lokalsamhället genomför intervjuer med de sökande som gått vidare.
- Utvalda sökande får en särskild utbildning på 2,5 månader med bibehållen nuvarande tjänst och lön. Den består av fyra delar: taktisk träning och simulering, bilkörning i farliga situationer, utveckling av proaktiva färdigheter, moderna verktyg och metoder för samverkan mellan polis och samhälle.
- De utnämnda poliserna bosätter sig i sitt respektive ansvarsområde, får bil, ”sheriffkontor” och fullständig utrustning tilldelad.
