I en ny avhandling vid Umeå universitet har doktoranden Arian Rostami, sedan tidigare doktor i socialt arbete, med hjälp av intervjuer och en enkätstudie undersökt arbetsmiljön för svenska poliser. Fokus låg på tre faktorer: sexuella och könsbaserade trakasserier, arbetsrelaterad stress samt arbetstillfredsställelse.
Resultaten visade att sexuella trakasserier fortfarande är ett utbrett problem. 49 procent av männen och 44 procent av kvinnorna rapporterade att de upplevt sexuella trakasserier på jobbet vid något tillfälle. Den största delen av dessa trakasserier uppgavs komma ifrån personer utanför polisorganisationen, det vill säga från interaktioner
med misstänkta gärningspersoner eller allmänheten. Men en betydande del kom även från kollegor och chefer som till exempel visat olämpliga privata bilder, vidrört kvinnliga poliser på olämpligt sätt eller fällt sexuella kommentarer om anställdas utseende eller kropp.
Trots likheterna mellan män och kvinnor vad gäller erfarenheter av sexuella trakasserier visade sig kvinnorna ändå på det stora hela dra det kortaste strået. Kvinnor uppgav både högre nivåer av arbetsrelaterad stress och mer könsbaserade trakasserier – det vill säga trakasserier som inte är specifikt sexuella men som ändå är kränkande och grundar sig i könstillhörighet. Av de kvinnliga poliserna uppgav 44 procent att de upplevt minst ett exempel på könsbaserade trakasserier. Bland de manliga poliserna låg motsvarande siffra på 21 procent. Dessa trakasserier uppgavs ske i huvudsak inom polisen och innebar att framför allt kvinnliga poliser kände sig underskattade, ifrågasatta eller mindre uppskattade på grund av sitt kön.
En polis berättade till exempel att hon uteslutits från en polisinsats i samband med en skjutning för att hennes chef ville ha ”de stora starka grabbarna” på plats. Andra vittnade om att både deras misstag och prestationer bedömdes utifrån deras kön, vilket gjorde dem mer utsatta för kritik än deras manliga kollegor. Ett par kvinnor upplevde manliga kollegors erbjudanden om hjälp som nedlåtande när det gjordes för att de var kvinnor, något som snarare gav upphov till känslor av otillräcklighet än tacksamhet.
Den vanligaste formen av könsbaserade trakasserier uppgavs vara hånande eller skämtande om metoo kampanjen. Det som många var överens om vidmakthåller trakasserierna är en utbredd machojargong där man uttrycker sig rått, värdesätter fysisk styrka och ser ner på allt som kan ses som fysiskt eller känslomässigt svagt. En kvinnlig polis uttryckte till exempel att det i jobbet som polis finns ”en sjuk jargong”, med många hårda och sexistiska sätt att uttrycka sig, både när man pratar med och om varandra.
Dessa problem till trots visade sig både män och kvinnor vara tillfreds med sitt jobb – särskilt nöjda var de med just sina kollegor. Mest missnöje gav möjligheterna till befordran samt löner.

AVHANDLINGEN
Avhandlingens titel: Police officers under pressure: Sexual and Gender-Based Harassment, Stress, and Job Satisfaction in Sweden.
Avhandlingen bestod av tre delstudier. En litteraturgenomgång av 16 tidigare studier, en enkätstudie med 152 svenska poliser samt en kvalitativ studie med 12 individuella intervjuer och en gruppintervju med 5 kvinnliga poliser.
»Svårt komma åt jargongen«
Poliskåren dras sedan länge med en machokultur och toxisk
jargong. Enligt Arian Rostami ska det mycket till för att bli av
med den.
Ett av avhandlingens mer förvånande resultat är att män och kvinnor uppgav jämförbara erfarenheter av sexuella trakasserier på sin arbetsplats. Män var till och med något överrepresenterade, vilket skiljer sig från resultaten i tidigare studier där det varit kvinnor som varit mest drabbade av sexuella trakasserier.

Arian Rostami, Umeå universitet
Gemensamt för båda könen är att källan till trakasserierna uppgavs främst vara män, något som skulle kunna vara en ledtråd till varför män är oväntat drabbade, menar Arian Rostami.
– Det är etablerat att den här toxiska jargongen är värre och råare bland män. Kanske kan det vara så att män därför även upplever mer av trakasserierna. Det kan också vara så att metoo-kampanjen har lett till att män blivit bättre på att uppmärksamma sexuella trakasserier än tidigare. Trots stora insatser de senaste årtiondena för att göra polisen till en jämställd och inkluderande arbetsplats visar resultaten tydligt att det fortfarande är en lång väg kvar innan de målen är uppnådda.
– Enligt de här resultaten är det flera faktorer som tillsammans gör att sexuella och könsbaserade trakasserier kan fortsätta ske inom polisen. Dels de kulturella faktorerna såsom en utbredd toxisk jargong och tystnadskultur, dels organisatoriska faktorer såsom otillräckliga och ineffektiva insatser från chefer, säger Arian Rostami.
Eftersom problemet har rötter både på samhällsnivå och organisationsnivå behövs en övergripande insats för att kunna skapa varaktig förändring. Individens möjligheter att åstadkomma förändring själv ska inte underskattas, men då behövs det lämpligt stöd från arbetsgivaren.
– Det kan vara lätt att själv falla in i samma jargong som alla andra eftersom det är så pass normaliserat eller för att man vill känna tillhörighet med sina kollegor. Men med rätt utbildningar och stöd från arbetsgivaren skulle man kunna hjälpa poliser att bryta mönstret när de stöter på kränkande beteende på sin arbetsplats, säger Arian Rostami.