Det är i princip folktomt inne i Mjölby så här på tidiga fredagskvällen. In på parkeringen bakom den öde polisstationen svänger Erik Nilegård, polisinspektör och gruppchef för ett turlag vid ingripandeverksamheten i Motala. Här ska han plocka upp kollegan och ingripandepolisen Tobias Sjöstrand. Tillsammans utgör de transportgrupp i buss Victor 781 under kvällens kommendering i Mantorp, där motorsportfestivalen Gatebil pågår.
Hit kommer entusiaster från hela Norden för att delta med egna bilar eller titta på tävlingarna, och många campar på det stora inhägnade området. I går var festivalens första dag. Ganska stökigt, enligt Tobias Sjöstrand. En del rattfyllor, ett slagsmål, många lob:ar.
Han tar plats i förarsätet och rullar ut mot E4:an medan Erik Nilegård checkar kommunikationen med regionledningscentralen i Linköping. Från motorvägen syns ett dis över Mantorp park. Nordkampen har precis dragit i gång – en tävling i drifting, där förarna sladdar sig runt racerbanan.
I kväll jobbar ungefär 25 poliser i insatsen inne på området, och 15 trafikpoliser ute vid infarten. Några av dem har varit på Gatebil privat som yngre.
– Men har man väl jobbat på festivalen kommer man inte hit sen, säger Erik Nilegård. Det skulle bli för svårt att slappna av och släppa yrkesrollen, tror han.
Erik bor i Linköping och pendlar de fem milen till Motala varje dag. Från början var han inte alls lockad av att jobba där. Motala kändes som en ointressant liten håla. Men den inställningen vändes upp och ner när han gjorde sin aspirant på orten.
– På en större station blir du lättare en i mängden. I Motala har vi fyra turlag. Alla jobbar med alla, säger Erik, och tillägger att de till skillnad från Linköping och Norrköping inte använder sig av fast lista.
Han gillar gruppchefsuppdraget även om arbetsbelastningen tidvis är väldigt hög. Blandningen av att både få vara chef och jobba ute är stimulerande.
– Tobias är i mitt turlag, jag är chef för honom. Men vi kan också ha ett IGV-pass och då är vi kollegor som måste backa upp varandra. Så jag är både chef och medarbetare.
Inne på festivalområdet trängs husvagnar, tält och fordon av olika slag. Majoriteten av besökarna är unga män. De sitter i tältstolar eller går runt med burkar i händerna. Ur högtalare dånar epa-dunk och blandas med det vinande bakgrundsljudet från slirande racingbilar.
Bussen väcker viss uppmärksamhet där den långsamt kryper fram mellan grupperna av öl- och ciderdrickande killar. Många följer den med blicken. Några hejar.
En bit in på området, mitt emot sjukvårdstältet, har polisen satt upp en inhägnad. Utrymmet innanför tas till större delen upp av en arresttrailer, men här finns också en sambandscentral inrymd i en bil och två drönarförare som disponerar ett hörn av gräsmattan.
Gatebil…
…är en norsk motorsportfestival som har funnits i över 30 år. Den arrangeras utöver på Vålerbanen och Rudskogen i Norge även i östgötska Mantorp. Under festivalen pågår olika tävlingar med alltifrån proffs till amatörer som kör vanliga bilar. Programmet innehåller också bland annat artistuppträdanden och bilutställning. Många kommer med husvagn och tält och campar på området.
Erik Nilegård och Tobias Sjöstrand pratar kort ihop sig med kollegor och insatsledning. Nytt för årets polisinsats vid Gatebil är att det finns en jourhavande förundersökningsledare på plats, Kristoffer Fridén. Han sitter i ena änden av arresttrailern vid ett litet bord med en laptop framför sig.
– Det är väldigt roligt att vara med på plats. Det här är ett sätt för mig att komma ut en stund i verkligheten och träffa klientelet, säger Kristoffer Fridén.
Det är också ganska mycket trevligare för en omhändertagen person att vakna upp här än flera mil bort i Motala, Linköping eller Norrköping, tillägger han.
– Och det är en av landets säkraste arrester. Vi har en sjukstuga bara några meter bort. Det är annars den stora oron, att någon plötsligt ska insjukna.
Mycket av trafiklagstiftningen är upphävd inne på festivalområdet. Men att köra bil med alkohol i kroppen är fortfarande otillåtet, och antalet rattfyllor är stort. På senare år har polisen börjat samarbeta med Gatebilarrangören för att informera om konsekvenserna.
Abbe Walters är arrestvakt, anställd av Polismyndigheten, i trailern.
– Ska vi köra till Motala, där närmaste ordinarie arrest finns, så är det en timmes resa tur och retur. Här försvinner inte ens personal, säger Abbe Walters.
Han tycker det är kul att arbeta under Gatebil, vara ute och träffa folk och poliser från andra håll i landet. Poliserna som jobbar under festivalen kommer från såväl Linköping och Norrköping som Jönköping och Sörmland.
Erik Nilegård och Tobias Sjöstrand sätter sig i bussen igen. Kör ut en sväng till trafikpoliserna som står vid infarten. De har det lugnt nu och kommer snart dra sig tillbaka. Den stora dagen för deras del är söndag, när alla ska hem efter en hård festnatt. Dessutom brukar det finnas en del fordonsbrister. Bilar som var okej när de körde in på området kan ha tagit stryk av att köra på racingbanan eller av att ha blivit hoppade på.
Klockan närmar sig nio, och bussen rör sig tillbaka in på festivalområdet. Erik Nilegård öppnar en energidryck. Han gillar att ta en ganska tidigt på kvällen, lite senare en skvätt kaffe, och ingen tung mat. Det fungerar bäst för att hålla energin uppe på nattpass, tycker han.
En kille i hatt börjar jogga intill bussen med sin ölburk i handen.
– Ska du jobba hos oss sen eller, säger Erik till honom genom det nerdragna
fönstret.
– Jag sov hos er i natt, svarar killen glatt.
Erik känner igen honom.
Två ordningsvakter vinkar till sig polisbussen. De står vid en grupp män i 20–25-årsåldern. Tobias Sjöstrand och Erik Nilegård stannar och går fram till dem. De diskuterar en person som försvunnit. Han var tidigare tillsammans med dem, men arrangören ska ha tagit hans festivalarmband efter ett bråk, och därefter stack han in i skogen.
En stor blond man med tatueringar i ansiktet meddelar högljutt att killen hur som helst inte är här.
– Om han kom hit skulle jag slå sönder honom. Jag skiter i vad lagens arm säger, säger han till poliserna.
– Jag har bara druckit, inga droger! Så jag kan pissa hur mycket ni vill, säger han till poliserna innan de avslutar samtalet och börjar gå tillbaka till bussen.
Färden går vidare, hela tiden långsamt. Två finnar har byggt en bastubuss med liten skorsten på taket. De sitter blanksvettiga i bar överkropp utanför och dricker öl. Höjer handen mot polisbussen i en tyst hälsning. Erik och Tobias känner till dem sedan många år tillbaka, de brukar vara på Gatebil.
Högtalare vid en husvagn dundrar ut en remix av nittiotalsdängan Gör det igen med Markoolio när polisbussen på nytt vinkas in av två ordningsvakter.
– De här herrarna har inga band, säger en av dem till poliserna genom den nervevade rutan.
– Det löser ni, va, frågar Tobias.
– Kan de köpa band här?
– Ja, de kan ju betala för att bli utslängda. Så slipper ni skriva på olaga intrång, säger vakten.
Herrarna i fråga är mycket unga och står en bit bort med dämpad uppsyn. Den ena är utan tröja i den allt kyligare och myggigare kvällen, den andra har en svart tröja med huvan uppdragen. En representant för arrangören dyker upp på fyrhjuling och poliserna bestämmer sig för att kliva ur bussen. De kollar killarnas legitimation, och det visar sig att de är sjutton respektive arton år gamla.
Arrangören gör upp med artonåringen om att inte anmäla mot att han betalar inträde. Men sjuttonåringen får inte ens vara här. Området har artonårsgräns. Sjuttonåringen placeras på bussens omhändertagandeplats, en bur i plexiglas. Erik sätter sig bredvid och pratar i radion.
– Q2* från Victor 781. Plus en stycken plankare. Sjutton år, så vi åker upp mot arresttrailern.
*Q2 = Polisinsatschef
Färden går långsamt, det är mängder av folk och bilar längs vägen som måste flytta på sig. Bussen krypkör.
– Jag vrider på lite luft åt dig här, säger Erik till sjuttonåringen och fixar med ventilen till plastburen.
– Ja det behövdes, jag höll fan på att dö där inne, svarar killen.
Efter att Tobias haft ett telefonsamtal med sjuttonåringens pappa lämnas han och kompisen för att få skjuts hem. De ser både omtumlade och lättade ut. Ordningsvakterna har radiokommunikation med polisinsatscheferna, som i sin tur kan rapportera ut till poliserna som jobbar i området.
Samarbetet med vakterna fungerar numera bra, tycker Erik. Tidigare år har det varit lite sisådär. Arrangören har förlitat sig väl mycket på att polisen håller ordning.
– Primärt är det ordningsvakterna som ska göra det här jobbet. Så vi sa till, och förra året steppade de upp. Då började vakterna jobba mer aktivt, säger Erik.
Det är ju inget måste för polisen att vara på plats på ett sådant här privat arrangemang, påpekar han.
– Men ordningsvakterna skulle behöva ringa oss annars, det skulle störa vår linjeverksamhet så mycket. Vi skulle få åka i skytteltrafik.
Klockan slår halv elva, det skymmer och temperaturen kryper neråt. Tobias och Erik kör en sväng till närmaste bensinmack och står där en kort stund. De plockar fram matpåsarna de fått av arbetsgivaren: baguette, proteinbar, frukt, dricka. Matpausen blir kort. Bara minuter senare kör bussen in på festivalområdet igen, och nås genast av ett anrop på radion: Storbråk framför scenen. Erik svarar och strax stannar de intill publikhavet. Ett glas till av Looket dunkar ut från scenen, någon viftar med en gigantisk svensk fana i skumrasket.
Erik och Tobias stegar in i folkmassan. Det går några sekunder, sedan eskorterar poliser och ordningsvakter tre tilltufsade unga män ut ur vimlet. En av dem har en blåtira. Erik, Tobias och en annan polis tar hand om en av killarna, kontrollerar honom och sätter honom i plexiglasburen. Han är märkbart berusad, pratsam och upprymd.
– Det är första gången jag åker en sån här, berättar han.
Framme vid arresttrailern eskorterar de in killen. Det beslutas att han får stanna där några timmar och nyktra till. Tobias sätter sig vid datorn i andra änden av arresttrailern och skriver in honom i DAF, systemet över frihetsberövade.
Det beslutas att killens alkohol, ett antal ciderburkar, ska förverkas. Erik häller ut cidern framför trailern. Spritar händerna. Ett par meter bort ligger en spypåse full med rödrosa innehåll.
Klockan närmar sig midnatt. Polisdrönaren hovrar i skyn, blinkar grönt i mörkret. Erik och Tobias hinner bara köra några meter innan de stoppas av en kille som viftar med båda armarna framför bussen. Tobias vevar ner rutan och försöker förstå vad det är frågan om, men killen är så upprörd att han inte lyckas göra sig förstådd. Poliserna kliver ut till honom.
– Vad händer? Prata med oss, säger Tobias.
– Ta några djupa andetag, säger Erik.
Till slut lyckas killen förklara vad som hänt: Någon ska ha tagit strypgrepp på honom och sedan slängt honom i backen. Samtidigt hör Erik i sin örsnäcka att en annan patrull just gripit en person som ska ha strypt någon. Verkar troligt att det gäller samma händelse, tycker han.
Men tillbaka utanför arresttrailern kommer en annan polis och berättar att de har både misstänkt och målsägande för en förmodad strypning. Två strypningar tycks ha skett precis samtidigt. Ovanligt, konstaterar Erik.
In i bussen igen. Killen som Tobias och Erik träffade på har gjort en anmälan om misshandel och körs tillbaka till sin camp. Han är lugnare nu och vill sova. Mannen som ska ha tagit stryptag på honom bor alldeles bredvid men syns inte till. Båda parterna kommer behöva höras i morgon igen när de nyktrat till.
Sverige Sverige fosterland av Ultima Thule hörs genom mörkret. Utanför arresttrailern släpas en rasande tjej ur en annan polisbuss, spänner hela kroppen medan tre poliser håller i henne.
– Nu blir det nog bara värre, nu när det är i gång vid scenen, tror Erik.
Hittills har det varit en representativ kväll för att vara Gatebil i Mantorp, tycker han.
– Våldtäkt brukar det vara också, säger Tobias krasst.
– Det var det förra året. Då fick vi spärra av tältet för att göra förundersökning.
Det börjar ljusna svagt i öster. Arbetspasset varar i minst tre och en halv timme till.
