Klockan är strax före åtta på morgonen när Maria Thorin kliver in i fikarummet på Kungsholmen i centrala Stockholm. Småtrötta blickar kan anas hos kollegorna. Någon tuggar på en smörgås, en annan sitter med armarna i kors, insjunken i sin luvtröja. Maria Thorin är en av tre gruppchefer för grova brott här på regionala utredningssektionen i Stockholm, som i sin tur ligger under den regionala utredningsenheten, RUE. En fullspäckad dag väntar, men det är inget undantag.
Dagens första möte är taktiskt forum, där alla chefer och förundersökningsledare på utredningssektionen deltar. I dag håller verksamhetssamordnaren Therese Zanderholm i mötet. Varje punkt avhandlas i rask takt: Ansökan om semesterdagar, avtackning av en kollega, morgonens möten. Sedan en runda bland cheferna: Åtal i ett ärende med en ung person. Samverkan med Försvarsmakten. Förhör med koranbrännare.
– Vi har en utredningsledartjänst ute. Det får man gärna sprida, säger Therese Zanderholm innan hon avslutar mötet.
De flesta reser sig snabbt och försvinner. Maria Thorin dröjer sig kvar och pratar med Therese Zanderholm medan hon inväntar nästa möte som börjar om några minuter. Halva ledningsgruppen har tillförordnade uppdrag. Therese Zanderholm är gruppchef i grunden, och var fram tills ganska nyligen gruppchefskollega till Maria Thorin på grova brott. Det finns flera vakanser bland gruppcheferna. För två år sedan var Maria Thorin med och startade en gruppchefskonferens. Nu är 80 procent av cheferna där utbytta. Brist på introduktion och stöd tror hon är en orsak till den höga omsättningen. Inför sin första tjänst som gruppchef, på grova brott i Stockholm Syd, kände hon sig inte vidare förberedd.
– Jag hade svarat för gruppen kanske fem gånger, sedan skulle jag vara tillförordnad i ett halvår.
När hon började här på RUE var hon fortfarande rätt färsk i chefsrollen.
– Under de här åren har det varit stora utmaningar, jätteutvecklande men också pressat. Först nu känner jag att jag har landat ordentligt i rollen och processerna. Hade du frågat mig för ett och ett halvt år sedan skulle jag inte ha svarat så. Då hade jag sagt att jag ställs inför okända dilemman dagligdags, säger Maria Thorin.
Nya medarbetare i Polismyndigheten får en noggrann och bra introduktion, menar hon.
– Men som gruppchef får du väldigt lite. Du får lära dig själv och bygga upp dig själv. Man förväntas ta hand om och lära upp både nya medarbetare och chefskollegor, enligt Maria Thorin.
– Man ska finnas både uppåt och nedåt och i sidled. Jag är lite förbluffad över att det fungerar så.
Situationen är knappast unik för RUE i Stockholm. Skral eller obefintlig introduktion och utbildning för nya chefer framstår snarare som regel än undantag när Polistidningen pratar runt med chefer och fackliga.
– Av alla jag träffade förra året var det två personer som fått någon träning eller utbildning innan sitt ledaruppdrag. Polismyndigheten har bra utbildningar, men du ska få tid att gå dem också, säger Peter Sjögren, ombudsman för chefer på Polisförbundet.
Peter Sjögren, ombudsman för chefer på Polisförbundet
Foto: Polisförbundet
Polismyndighetens chefer har det slitigt. Och värst är det för gruppcheferna. ”Kanske den mest otacksamma rollen i myndigheten”, ”en extrem roll” och ”väldigt ensamma” är några beskrivningar Polisförbundets representanter ger av gruppcheferna.
– De har ett enormt tryck på sig. De är närmast medarbetarna och har samtidigt krav på sig uppifrån. De fastnar i administration, säger Peter Sjögren.
Han började som ombudsman för chefer i början av 2022. Då hade uppdraget varit vakant sedan den förre ombudsmannen med ansvar för chefsfrågor slutade sex år tidigare. Fortfarande ligger fokus på att sprida kunskapen om att Polisförbundet tar chefernas frågor på allvar och driver dem. När cheferna hör av sig till Peter Sjögren berättar de om förtroendearbetstid som aldrig hinner regleras, brist på tid för allt som ingår i rollen, otillräckligt stöd från HR och missnöje med lönen. Tidsbegränsade förordnanden med oklar planering för tiden efteråt skapar också stress och bidrar till rädsla för att yttra kritik.
– Jag skulle ha varit djupt bekymrad om jag ledde verksamheten. Jag tycker inte det finns bra förutsättningar att vara chef i Polismyndigheten i dag, och jag hoppas att myndighetsledningen tar chefernas situation på allvar och vidtar åtgärder så att cheferna får ett hållbart arbetsliv, säger Peter Sjögren
Ett nytt möte tar vid för Maria Thorin och Therese Zanderholm. Samma lokal som nyss, andra och högre chefer över länk. Så fort mötet är över beger hon sig en trappa upp till sitt arbetsrum, som hon delar med grova brott-gruppchefskollegorna Akhi och Thomas. De ger sig snabbt in i en diskussion om rekryteringar. Flera tjänster ligger ute, vilka ansökningar har kommit in? I dag ska minst fem personer intervjuas för en utredartjänst. Någon av utredarna vill vara ledig, fungerar det? Dessutom ska cheferna ordna en social aktivitet efter arbetsplatsmötet senare i veckan.
De tre gruppcheferna jobbar mixat, har varandras utredare i sina respektive team. Den nuvarande konstellationen är ganska ny. Akhi började i februari och Thomas ungefär samtidigt. Maria Thorin klickar upp ett schema i datorn, scrollar genom Excel-rader i grönt och rosa.
– Akhi, sommarplaneringen, vad gör vi med den nu, undrar hon.
– Folk har ju inte fyllt i den, och nu har
tiden gått ut, svarar Akhi.
Dessutom, visar det sig, har grova brottgrupperna köksansvar den här veckan.
– Nu gick jag in i köket och fick hjärtklappning när jag såg alla kaffekoppar. Jag behöver skriva och påminna i gruppen, säger Maria Thorin och börjar knappa på telefonen igen.
De biträdande chefsfunktionerna inom Polismyndigheten försvann vid omorganisationen 2015. Nu börjar biträdandefunktioner åter införas på högre nivåer. I polisregion Stockholm tillsattes nyligen biträdande chefer till nästan alla lokalpolisområden. Men det kan behövas även på gruppchefsnivån, tror flera Polistidningen pratat med. Bland annat Andrew Tomkinson i Uppsala. Han är vakthavande befäl på halvtid och andra halvan ordförande för förbundsområde Chef i region Mitt.
– Cheferna vill ha mer administrativt stöd. Möjlighet att vara chef, att ses av personalen och själva kunna se medarbetarna. Inte ha all den här administrationen som finns i dag, säger han.
Andrew Tomkinson, vakthavande befäl i Uppsala och ordförande förbundsområde chef i Polisförbundet Mitt
Foto: Polisförbundet
Numera finns det särskilda förbundsområden för chefer i tre av landets förbundsregioner: Mitt, Stockholm och sedan i våras även nyuppväckta Väst, som länge saknat styrelse. Ordförande är Christian Nylén, lokalpolisområdeschef i Storgöteborg Syd. Han tror det är viktigt att ha en avlastningsyta för chefer som är separerad från det vanliga Polisförbundet.
Det blir också ett sätt att sortera ut cheferna som eget kollektiv och hantera paradoxen att arbetsgivarrepresentanter och medarbetare är med i samma fackförbund, anser han.
– I vilka frågor är Polisförbundet drivande för chefskollektivet, vilka frågor prioriterar man? Den kommunikationen tycker jag kan bli tydligare. Och nu blir det en del av mitt uppdrag.
Förbundsområde Chef har olika regler för vilka chefer som kan vara med på olika ställen. Region Mitt organiserar till skillnad från de övriga även gruppchefer, om de har personalansvar. Men så är de också betydligt färre i Mitt än i de stora regionerna Stockholm och Väst, där förbundsområdena för chefer skulle växa rejält om även gruppcheferna var med. Det kräver fler förtroendevalda som har avsatt facklig tid – något som är svårt att få till, inte minst som de fackliga chefsrepresentanterna ska vara chefer själva.
Christian Nylén,lokalpolisområdeschef i Storgöteborg Syd och ordförande förbundsområde chef i Polisförbundet Syd
I Polisförbundets senaste medlemsundersökning från slutet av 2023 framkom att många chefer inte är särskilt nöjda med hur förbundet jobbar med chefsfrågor. De svarade också i högre grad än andra att de inte skulle rekommendera ett medlemskap i Polisförbundet till en kollega.
– En vanlig chef som inte behöver vår hjälp märker knappt av oss. Och det är kanske vårt största problem, säger Andrew Tomkinson.
Chefsorganisationen i region Mitt skickar ut månadsbrev och Andrew Tomkinson håller halvtimmeslånga videomöten en gång i månaden.
– Men det är inte så god uppslutning. Jag vet hur det är, jag har varit chef i många år, man har inte mycket tid över. Intresset för den fackliga verksamheten kanske inte är på topp när man har så mycket annat verksamhetsrelaterat att hantera.
Det finns också en annan aspekt: De dubbla rollerna. Att cheferna är arbetsgivarrepresentanter och därmed även motparter till Polisförbundet i flera frågor gör relationen komplicerad och tidvis rörig.
På mötena som Andrew Tomkinson håller i vill polisområdeschefer ibland stämma av Polisförbundets ståndpunkt i olika frågor, utifrån sin rena arbetsgivarroll. Kanske inte helt oproblematiskt, medger Andrew Tomkinson. Samtidigt kan det vara en fördel att facket då kan påminna om vad som står i kollektivavtalet, informera och ha en dialog innan det blir en tvist. Många unga och nya chefer saknar kunskap om exempelvis lönesättning, enligt Andrew Tomkinson.
– De har inte blivit byxade för olika situationer. Många chefer blir rädda när vi från facket kommer. De unga cheferna tycker det är jättejobbigt när vi ställer frågor. Kommunikationen och förståelsen måste bli bättre från båda hållen, tycker han.
– Vi vill få input från cheferna. Men det förutsätter att de är med.
Polisförbundets chefsföreningar
Förbundsregion Stockholm, Mitt och Väst har aktiva chefsföreningar, som kallas förbundsområde Chef. I övriga förbundsregioner, liksom på nationella avdelningar och Säkerhetspolisen, finns förtroendevalda med ansvar för chefsfrågor. Tillsammans med chefsföreningarnas ordföringar utgör de Polisförbundets chefsnätverk.
Vilka som kan vara med i chefsföreningarna och hur de jobbar varierar mellan regionerna. I Mitt går gränsen vid arbetsledare med personalansvar, i Stockholm ska man som lägst vara kommissarie och i Väst ska man gå
på chefsavtalet, som omfattar sektionschefer,
lokalpolisområdeschefer och uppåt.
Sedan 2022 finns också en ombudsman för chefer, Peter
Sjögren, centralt på Polisförbundet.
Chefsorganisationen i förbundsregion Stockholm organiserar inte gruppchefer, men på sistone har regionen riktat ljuset mot dem. Christofer Zachrisson är vice ordförande i Stockholm Nord. Förra året började styrelsen bjuda in sig till lokalpolisområden och sektioner för att prata med gruppcheferna.
– Vi upplever att gruppchefer är nästan som en bortglömd skara. De ligger under vårt ansvar, men är också chefer, och vi möter dem ofta i ärenden med personal. De har ganska många arbetsuppgifter där de borde informera och kanske ta hjälp av oss, men det gör de inte. För de saknar många gånger kunskap, säger Christofer Zachrisson.
Christofer Zachrisson, ordförande Polisförbundet Stockholm Nord
Foto: privat
När han eller någon facklig kollega väl fått in en fot börjar cheferna dock höra av sig själva, berättar han. Vid personalärenden där chefen själv är ansatt har de deltagit med två fackliga representanter: en som stöttar medarbetaren och en som stöttar chefen. Tanken med arbetet är främst att gruppcheferna ska känna sig sedda och hörda av sitt fackförbund. Att facket sedan också kan vara behjälpliga i arbetsgivarfrågor är en bonus, enligt Christofer Zachrisson.
Under våren utsågs en facklig representant för gruppcheferna i förbundsområde Kamraterna i region Stockholm. Den som fått uppdraget är Mats Baakki, utredningsledare på RUE Grova brott i Stockholm och kollega med Maria Thorin. Exakt hur rollen ska utformas vet han inte än. Men han vet att behovet finns.
– I slutänden kanske det blir så att gruppcheferna ska med i chefsföreningen. Visst är de många, men är de chefer så är de ju chefer. Annars ska man inte kalla dem för det, säger Mats Baakki.
Han har varit chef inom Polisen i flera decennier, bland annat som yttre befäl, chef för trafikpolisen och närpolischef. Det finns en stor skillnad mellan hur det är nu och hur det var för 40 år sedan, menar han.
– Tidigare kunde du inte få en chefstjänst om du inte hade en bred erfarenhet. Det har utvecklats till att du i princip inte behöver ha någon erfarenhet alls. Effekten blir att väldigt många chefer inte ifrågasätter beslut uppifrån.
Maria Thorin och hennes gruppchefskollegor har en idé: De vill skapa en administratörstjänst. Det var Akhi som kom med förslaget, efter att ha upplevt krocken mellan vardagen som yttre befäl och som gruppchef inne på utredningsenheten.
– Ute har de ju ett kansli som stöttar. Vi har inget kansli. Vi har en personalram, och sedan får vi ta ställning till om vi tycker det är värt att avstå en utredare, säger Maria Thorin.
Det finns en person påtänkt till administratörsjobbet. Gruppcheferna vill bland annat få avlastning med att svara på mejl, beställa varor, hämta post, ha koll på bemanning i beredskap och ansvara för system som Heroma och Cops. Och med ansvar för utbildning. Att det senare just nu ligger på de redan överbelastade gruppcheferna har tidigare gjort att en utbildningsplats gick om intet. Nu ska Maria Thorin förbereda sig för nästa möte, en anställningsintervju.
Tillfälliga chefer i Polismyndigheten
En tillförordnad (t.f.) chef vikarierar eller svarar i en funktion tills den ordinarie chefen är tillbaka, eller i väntan på att en ordinarie chef ska tillträda. I Polismyndigheten förordnas gruppchefer (nivå 2) tills vidare och inte tidsbegränsat som övriga chefer.
Ett chefsförordnande sker inom ramen för en tillsvidareanställning. I Polismyndigheten kan man ha ett förordnande i fyra år och har sedan möjlighet att få förlängning med maximalt fyra år. Polisförbundet har i sitt arbetsmiljöpolitiska program slagit fast att man anser att alla chefsfunktioner ska vara fasta, inte tidsbegränsade. 2022 beslutade Polismyndigheten att chefsförordnanden högre än gruppchef (nivå två) ska vara tidsbegränsade medan gruppchefer ska vara tills vidare, ett beslut Polisförbundet motsatte sig.
Fotnot: I den tryckta versionen av det här reportaget står att det fotograferats av Anna-Karin Nilsson. Men bilderna på Maria Thorén togs av Magnus Laupa och ingen annan.
