När gängvåldet eskalerade i slutet av 2022 blev det plågsamt uppenbart att rådande polismetoder nått vägs ände. Arbetssättet som den gamla “mordbibeln” predikade hade hamnat i bakvattnet. Hundratals poliser kommenderades till Stockholm samtidigt som mordutredarna drunknade i ärenden. Det var dyrt och ineffektivt.
Ute i samhället triumferade gängvåldet.
Krisen tvingade fram förändringar. I huvudstaden började gängrelaterade våldsdåd med koppling till varandra att utredas i kluster i stället för var för sig. I den nationella särskilda händelsen Frigg inleddes arbetet med att ta fram gemensamma lägesbilder och ett system för att snabbt kunna sprida information inom myndigheten om händelser, personer och förestående dåd.
När nätverk som Foxtrot, med gängtoppar i utlandet, i allt större omfattning rekryterade unga utförare från landets alla hörn blev det tydligt att Polisen behövde agera som den sammanhållna myndighet den är tänkt att vara.
Inte som sju separata polisregioner.
Idealet blev att skapa en obruten reaktionskedja – en sammanhållen förmåga att dela information för att upptäcka, bekämpa och förhindra brottslighet. När Frigg släcktes ned, efter drygt ett år, inrättades permanenta kommandocentraler i linjeverksamheten.
Driftcentren såg dagens ljus.
Bakom en anonym ståldörr i ett kontorshus i utkanten av Uppsala hittar man regionledningscentralen, RLC, i region Mitt. I samma lokaler har det regionala driftcentret, RDC, sitt lilla kontorslandskap.
Vid en av arbetsstationerna sitter lägesoperatör Amanda Källgren och skrollar bland RLC:s händelserapporter i Storm. När hon trycker på en händelserapport hoppar det upp en karta på hennes högra skärm. Och på skärmen till vänster har hon Aitoff – den nationella plattformen som driftcentren i landet använder för att dela information med varandra.
Amanda är RLC-operatör i grunden, men hon och några kollegor roterar in på RDC med jämna mellanrum. Det ger inget extra i lönekuvertet, men hon gillar omväxlingen.
– Det är lite lugnare här. Man får tid att grotta ner sig i enskilda ärenden och lär sig mycket av kollegorna från underrättelse- och utredningssidan.
Mittemot sitter Andreas Örth. Han är operativ koordinator och den som leder driftcentrets arbete under passet när Polistidningen är på besök. Hans grundplacering är annars som vakthavande befäl på RLC.
Det är Andreas som deltar på lägesuppdateringsmötena, LUM, som NDC håller i två gånger om dagen. På mötena deltar alla regionala driftcenter och briefar varandra för att pussla ihop händelser och samordna insatser. Det kan röra sig om allt från kopparstölder med samma modus i olika län till ett morduppdrag som upptäckts i en krypterad chatt.
Hur den ”obrutna reaktionskedjan” kan se ut illustrerar Andreas med ett verkligt exempel. En kille i yngre tonåren hade rest till Uppsala från en annan del av landet för att utföra en sprängning. Han hade aldrig varit i staden tidigare, men blev vallad runt av en för honom okänd person. Han fick veta var bomben kunde hämtas och fick se porten som skulle sprängas.
Men tonåringen fick kalla fötter och kontaktade Polisen. Det här hände en fredagskväll.
– Som det var förr hade det här ärendet antagligen blivit liggande över helgen och det hade dröjt till måndagen, när dagverksamheten var på plats, innan utredarna började läsa in sig. Några konkreta utredningsåtgärder eller beslut om tvångsmedel hade nog inte tagits förrän på tisdagen, säger Andreas.
Förmågor i RDC Mitt
Operativ koordinator: arbetsleder driftcentret och deltar i dagliga lägesuppdateringsmöten med sina motsvarigheter i övriga regioner och på nationell nivå.
Lägesoperatör: Håller koll på de ärenden som kommer in till regionledningscentralen, för att se om något faller inom driftcentrets problemområden.
UND-funktionen: Gör slagningar i underrättelsesystemen och bedömer vad som kan delas för att bidra till lägesbilden.
UL-förmåga: Hämtar information från förundersökningar och spaningsverksamheten. Bedömer behov av förtursbegäran för olika forensiska åtgärder.
Med driftcentret på plats gjordes allt det där inom ett dygn, fortsätter han.
– Lördag morgon var killens telefon tömd, materialet analyserat och vid lunchtid var vi i gång med spaning mot de misstänkta anstiftarna i en annan region.
Det var väl inte RDC-personal som genomförde åtgärderna?
– Nej, men kopplat till driftcenterkedjan har vår polisregion även byggt upp sina beredskapsfunktioner. Det är vakthavande befäl som aktiverar funktionerna, men RDC ska ses som motorn som tar fram lägesbilden som visar vilka resurser som behövs.
Driftcentren äger inga egna operativa resurser och kan därför inte beordra yttre personal i vare sig den regionen eller andra regioner att vidta olika åtgärder. Det är alltjämt bara vakthavande befäl som sitter på den makten.
– Det är en sak som vissa går vilse i, säger Andreas.
Andreas beskriver driftcenterkedjan som ”oerhört personalkrävande” och tror att nästa stora diskussion kommer att handla om systemets effekt står i proportion till vad det kostar.
– Det måste finnas händer och fötter ute också, några som kan agera på all information, samordning och inriktning som vi ger, säger han.
Driftcenter håller på att komma på plats på alla myndighetens nivåer. Högst upp i pyramiden finns NDC som är lokaliserat i Stockholm. Där sitter sambandsmän från Norge, Danmark och Finland, såväl som företrädare för Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten och Tullverket.
Spindeln i nätet heter Sara Nylén, NDC-koordinator och tidigare biträdande stabschef i Frigg. Hon tar emot i pressrummet på Kronoberg tillsammans med Mats Berggren, tillförordnad biträdande avdelningschef på Noa samt ansvarig för NDC.
Vilken kapacitet har ni kommit längst med att utveckla?
– Det är informationsdelningen som går med en mycket högre hastighet nu. Både mellan olika verksamheter inom Polisen och över geografin – hela vägen från lokalt till internationellt. Även tillsammans med andra myndigheter så delar vi information och lyckas skapa åtgärder i ett mycket högre tempo, säger Sara Nylén.
Initialt fokuserades arbetet på det dödliga gängvåldet men har allteftersom breddats till sammanlagt fyra prioriterade problemområden. På NDC finns flera specialiserade hubbar och sofistikerade förmågor. Ett exempel är cyberkomponenten, tidigare Embla, som jobbar särskilt med att knäcka alias i krypterade chattar för att identifiera utförare och anstiftare.
Vassare metoder gör att fler kriminella upplägg kan upptäckas. Så länge Frigg pågick fanns ett mandat att peka med hela handen och beordra operativa åtgärder. Nuvarande upplägg bygger på att NDC ger sina rekommendationer till nationella operativa ledningsgruppen, NOLG, som därefter fattar beslut om inriktningen.
I ledningsgruppen sitter biträdande regionpolischeferna samt biträdande chefen för Noa. Gruppen saknar emellertid ett eget beslutsmandat. Ska beslut fattas för hela landets räkning krävs konsensus i gruppen.
En massa brott upptäcks men eget beslutsmandat saknas. Vad får ni egentligen ut för operativ effekt?
– Vi tycker oss få ut en fantastisk operativ effekt. Vi har lyckats trycka ner våldsbrottsligheten. Konfliktnivån är fortfarande hög och det är många våldsbrott men vi har väsentligt färre skjutna och dödade än tidigare år. Vi har lyckats åstadkomma något där. Vi ser att vi har drygt 40 000 färre tillgreppsbrott i år än vad vi hade förra året. Jag hävdar att det är ett resultat av det här systemet, säger Mats Berggren.
Driftcenterkedjan
NDC – nationell nivå
RDC – regional nivå
PDC – polisområdesnivå
LDC – lokalpolisområdesnivå
Problemområden som driftcentren hanterar
• Våld i kriminella nätverk
• Kriminell ekonomi
• Internationella brottsaktörer
• Ordning och säkerhet
Vissa hävdar emellertid att driftcentrens roll och mandat är frågetecken.
I en nyligen publicerad granskning slår Riksrevisionen fast:
En annan otydlighet som nämnts i intervjuerna är att cheferna uppfattar att det kommer styrande beslut från organ som inte är beslutsfattande, såsom den nationella operativa ledningsgruppen och det nationella driftcentret.
Även Patrik Danielsson, nationellt huvudskyddsombud, ser brister i styrningen. Han hävdar att det finns missnöje på sina håll och att driftcenter har fattat operativa beslut som vakthavande befäl inte haft kännedom om.
Det kan leda till allvarliga missförstånd och sätter befälsordningen ur spel, säger Danielsson.
– Arbetsgivaren hävdar att driftcentren är ett arbetssätt och inte en organisation. Det håller inte vi med om. För att klargöra beslutsmandatet borde driftcentren tas in under ledningscentralerna och vakthavande befäl med uppdraget att skapa underlag för beslut.
Vidare uppger flera poliser med god insyn i driftcenterkedjan att det kan vara svårt att få polisregioner att ta ledartröjan i invecklade utredningar om smuggling eller bedrägerier. Brott med hög status att utreda, som våld och narkotika, brukar gå lättare.
Mats Berggren bestrider inte att det är så. Han hävdar alltjämt att rådande ordning i grunden fungerar bra.
– Det är lite olika mognadsgrad på områdena eftersom systemet vuxit fram successivt. Våldet har varit med från allra första början. Därefter kom kriminell ekonomi följt av internationella brottsaktörer och nu senast ordning och säkerhet. Men vi ser ju, vad gäller bedrägeribrotten till exempel, att regioner faktiskt har klivit fram och tagit ansvar, säger han.
En gemensam lägesbild är en nyckel till framgång, enligt Sara Nylén.
– När vi kopplar upp med regionerna och andra parter för att värdera läget så brukar man ju ofta se att det finns en möjlighet att påverka brottsligheten. Sedan måste det så klart alltid ställas mot om en region har en jättestor pågående insats eller något annat.
För att bryskt koka ner verksamheten så skulle driftcentret i region Mitt kunna beskrivas som ett rum där tre av myndighetens viktigaste system sammanförts. Här finns RLC-operatörer som kan Storm, utredare som är vana att jobba i DurTvå och underrättelsesamordnare med behörighet i Surfa.
I dag är det Michael Lindell som sitter på UND-funktionen. Han har en insynsskyddad datorskärm så att inte kollegorna kan tjuvkika på vad han gör.
– Det ständiga magknipet när man sitter i den här stolen är att avgöra vilken information som kan delas med kollegorna här inne. Jag måste vara försiktig, för i vårt system finns uppgifter som omfattas av källskydd, eller som vi har fått från andra länder med restriktioner.
Ibland känner han kollegornas granskande blickar när de försöker avgöra om han sitter och ruvar på någon användbar info.
– Men de pressar mig inte. De vet vad som gäller. Det kan vara värre med andra delar av Polisen där man betraktar oss som någon slags hemlig byrå. Lyckas man få tag på någon på UND vill man veta allt.
Mycket av kommunikationen inom driftcenterkedjan sker i chattar. Olika problemområden och verksamhetsnivåer gör att en vildvuxen flora av interna chattgrupper växt fram. För den som haft ett par dagar ledigt är det ofta omöjligt att läsa ikapp allt som skrivits.
Under researchen till det här reportaget har ”chattdöden” flera gånger lyfts som begrepp.
För just UND-funktionen kan det innebära risker att dela info i chattkanaler, enligt Michael.
– Stora chattar med hundratals medlemmar är döden för känslig underrättelseinformation. Man vet inte vilka alla är och risken är att uppgifterna kommer på avvägar, konstaterar han.
Den övergripande principen är att så mycket information som möjligt ska delas. För att undvika översvämning är tanken att kedjan NDC-RDC-PDC-LDC ska sila informationen, uppströms som nedströms, för att infon ska vara överskådlig och relevant för den som behöver den.
– Där får vi hjälpas åt att sortera på vägen, säger Mats Berggren.
En annan utmaning är alla interna system som inte lirar med varandra. Info som hämtas från Storm går till exempel bara att transkribera. Att klippa ut och klistra in funkar nämligen inte. Utöver Aitoff, Surfa och Durtvå finns viktig information i funktionsbrevlådor, skiftsloggar, OneNote-dokument…
Att bygga ihop systemen till en integrerad helhet beskriver Sara Nylén som nästa riktigt stora steg för driftcenterkedjan.
– Det är på gång. Nu händer det mycket på it-utvecklingssidan. Så det kommer hända grejer. Det kommer ge helt nya förutsättningar att snabbare samla in information och hjälpa till i analysarbetet, säger hon.
Klart är att informationsdelningen och den obrutna reaktionskedjan vinner allt fler anhängare. Polis från andra EU-länder har flitigt besökt NDC för att lära sig om metoderna. Nyligen öppnade Säkerhetspolisen ett eget nationellt driftcenter. Det ingjuter stolthet bland NDC-medarbetarna.
– Ibland kan man tycka att det går trögt inom Polisen. Men jag har aldrig varit med om att man kan få så stor förändring så snabbt. Både i hur vi samordnar oss i det dagliga. Men också satsningen som vi gjorde mot crime-as-a-service, säger Sara Nylén.
NDC-koordinatorn har under sina två år tagit emot åtskilliga rundor med poliser från hela landet som roterat in för att tjänstgöra i Frigg och senare på NDC.
Hon upplever inte något tydligt mönster bland poliserna som söker sig hit. Snarare en frisk blandning av typer och kompetenser.
– Men vi letar ju så klart efter personer som vill vara med och utveckla systemet. Vi är väldigt öppna med att man inte kommer till något färdigbyggt här – man kommer till en byggarbetsplats. Det här något vi själva bygger och förfinar, säger Sara Nylén.
