Henric Liljensparre hade mörka ögon och en genomträngande blick. Han var känd för att kunna knäcka vem som helst i förhör. Riksarkivet beskriver honom i en biografi som ”despotisk till sin natur” och servil mot sina överordnade.
Det lönade sig. När Gustav III skulle utse en ny överståthållare föll valet på den nitiskt arbetande ämbetsmannen, född 1738 i Norrköping.
Liljensparre spillde ingen tid på sin nya post och lät göra om huvudstadens illa fungerande ordningsväsende. Det resulterade i grundandet av Kungliga Poliskammaren år 1776 där Liljensparre själv intog den nyinrättade tjänsten som polismästare.
Därmed fick Sverige sin första riktiga polisstation, belägen på Trädgårdsgatan i Gamla stan, som i folkmun kom att kallas Polisgränd.
Liljensparre ville ha koll på allt och arbetade upp ett omfattande spionnätverk. Han stod Gustav III mycket nära. När kungen sköts ihjäl på maskeradbalen 1792 löste Liljensparre mordgåtan på några få timmar. Han blev beryktad för sin polisiära excellens.
Till den grad att han inspirerar än i dag.
En tidig eftermiddag tar Mikael ”Doktorn” Ericson, områdespolis i Gamla stan, emot på Bollhusgatan där Polisen har en ministation, så liten att den på myndighetsprosa måste kallas samverkanslokal.
Doktorn har haft några köriga dagar och tar en Novalucol i stället för ytterligare en kaffe. Han har ett stort intresse för historia och kommer snabbt in på Liljensparre. Ovanför en whiteboard i lokalen sitter polismästarens sigill i original.
– Henric Liljensparre hade spioner och angivare – vi har utkikar och samarbete med lokalsamhället. Liljensparre fick lokalsamhället att jobba för honom och hade en god bild av vad som pågick. Han var en utmärkt hanterare. Vi tänker lite på samma sätt, säger Doktorn.
Han anser områdespolisen har bra koll på vad som försiggår i Gamla stan.
– För att knyta an till Liljensparre: Vi har tre burksamlare på ön – de jobbar med oss. Vi har gatustädare, p-vakter och folk som är ute med sina hundar. Alltså, vi har många utkikar på den här ön. Så du kommer inte långt in i gränderna här innan vi får reda på det.
Själv är han ett välkänt ansikte i en välkänd stadsdel. Inspektör Ericson patrullerar gärna på segway och publicerar flitigt på Instagram.
– Fördelen med att vara här nere är att det är rikets Ground Zero. Ena sekunden avvisar jag en pundare för att andra sekunden göra honnör till statsministern.
Han halar fram en radio.
– Med den här har jag kontakt med ledningscentralerna hos riksdagen, regeringen, Hovstaterna och Säkerhetspolisen. Om skiten träffar fläkten här så är det nog en halvfet jävel på segway det första man får emot sig, alltså undertecknad.
Poliserna som jagade buset i slutet av 1700-talet hade andra kännetecken. Grovjobbet på gatorna sköttes av uppsyningsmän och gevaldiger, i regel skrivkunniga män från enkla förhållanden, som soldater eller drängar.
Först i samband med polisreformen i Stockholm 1850 infördes en enhetlig uniform och titlar som konstapel och överkonstapel.
Tobias Osvald, historiker
Foto: Privat
När Poliskammaren grundas 1776 är spriten billig. Stockholm är en tummelplats som Carl-Michael Bellman pläterar med text och ton. Efter mörkrets inträde glöder endast gatlyktorna i stans trånga gränder, kantade av krogar och ölsjapp.
– En hel del av brottsligheten på den här tiden är saker vi känner igen, som fylleri och stölder. Det fanns också ett brett spektrum av bötesbrott. Ser man till första verksamhetsåret så sysslade Poliskammaren absolut mest med frågor som rör renhållning, säger historiken Tobias Osvald som skrivit en avhandling om polisarbetet i Stockholm perioden 1776–1835.
Det var inte ovanligt att fastighetsägare låtit träck från avträdeshus rinna ut i närliggande gränder, vilket av förklarliga skäl var förbjudet. Poliserna kontrollerade återkommande att krögare hade serveringstillstånden i ordning och att handlarna inte myglat med vikterna till sina butiksvågar.
– Sabbatsbrott var något som man också höll koll på. På söndagar fick man inte vara ute på gatorna berusad eller bedriva viss sorts verksamhet, säger Tobias Osvald.
Arbetet hade sina risker. Det hände att poliser blev bortjagade från krogar. I virrvarret på polishuset, med mottagning och arrest i bottenplan, kunde tumult ibland utbryta.
Lokalerna var dessutom trånga och 1792 flyttade Poliskammaren till ny adress. Men bara för att snopet återvända till samma byggnad fem år senare.
– Framför allt från andra vändan på Trädgårdsgatan så finns det ganska utförliga klagoskrifter om arbetsmiljön. Det rådde ett slags konsensus om att det var fuktigt, mörkt och kallt, säger Tobias Osvald.
Kungliga Poliskammaren, föregångaren till dagens Polismyndighet, hamnade senare i lokaler vid det dåvarande rannsakningsfängelset på Myntgatan. När polishuset på Kungsholmen, det nutida högkvarteret, stod klart 1911 tömdes fängelset. Byggnaden revs ett antal år senare när Kanslihuset skulle byggas.
I dag är Gamla stan en del av LPO Södermalm. Ministationen på Bollhusgatan håller öppet varje tisdag. Det har den gjort sedan invigningen för snart tre år sedan.
– Vi kör flaggkod. Är den svenska flaggan uppe, då är vi på ön och jobbar. Då kan man ringa oss på telefon. Är även den vita flaggan uppe betyder det att vi är på plats och att man kan komma in på en kaffe, säger Doktorn.
Vad är det för folk som kommer förbi?
– Det är en blandad kompott. Folk har klagomål och frågor. Ibland kommer det folk som vill anmäla. Ibland folk som inte vill någonting. Jag har några sådana, män allihop faktiskt, som har besöket hos Polisen som det enda sociala på hela veckan.
Det bjuder han gärna på. Besvär uppstår däremot när områdespolisens resurser tas i anspråk för andra uppgifter än kärnuppdraget.
– Det är få gånger som vi får jobba helt hundra med vårt uppdrag. Man ska sitta på forum och det är fan och hans moster. Man ska åka och leta utanför ambassader. Mycket av den där verksamheten drar musten ur oss, säger Doktorn.
Under många år hade Polisen ingen fast punkt i Gamla stan. Från 1890 fram till 1972 fanns en polisstation på Själagårdsgatan. På nätterna hördes ibland skrål och skrik från arresten.
På 60-talet började stadsdelen att omvandlas. Fasader rustades upp. Lägenheter renoverades och ombildades. Kontoren blev fler. Lodisar och original försvann ur stadsbilden.
I dag bor runt 3000 personer i Gamla stan. Vissa hävdar att huvudstadens historiska kärna förvandlats till en turistkuliss.
Hur gick det då för Henric Liljensparre? Under polismästarens ettriga ledning förbättrades ordningen och säkerheten på huvudstadens gator. Fylleriet, våldsdåden och eldsvådorna minskade.
Likväl hade polismästarens nit och metoder skaffat honom många fiender.
Bara månader efter att han klarat upp mordkomplotten mot Gustav III skickades han till Pommern mot sin vilja.
I slutet av sin karriär kallades Liljensparre till audiens hos Gustav IV Adolf. Kungen ska ha uppmanat Liljensparre att ”moderera sin häftighet” – något han inte ansåg sig förmögen att göra:
– Det är emot min natur att vara kall. Min häftighet och iver gjorde mig driftig och verksam. En polis som ska göra gagn för sig måste hatas av alla de som älskar oordning och laglöshet. Dessa utgjorde pluraliteten i detta fördärvade tidevarv, svarade Liljensparre.
För områdespolisen i Gamla stan ser prognosen ljusare ut. Doktorns ivriga marknadsföring av ministationen tycks att ha burit frukt.
– Vi har varit två områdespoliser, jag och Conny Hellquist. Men jag har begärt och fått igenom att vi ska få tre områdespoliser till i Gamla stan. Det känns bra.
Redan nu ger arbetet under lågsäsong en glimt av hur framtidens koncept kan komma att se ut.
– Fram till maj är det ganska lugnt. Då har man tid att göra saker som man inte hinner annars. Då blir det som en stad i staden, där vi är utryckningspoliser, kriminalpoliser, områdespoliser och allting på den här lilla ön, säger Doktorn.
Med fem kollegor blir områdesgruppen mer av en stadsdelspolis som kommer att få ett större utredningsansvar och hålla fler förhör på den lilla stationen, enligt Mikael ”Doktorn” Ericson.
– Det är dit vi är på väg. Jag tror att det är framtiden, att Polisen går mot att utlokalisera sig mer, i stället för den centraliseringsvåg som varit. Jag tror inte att lösningen är att samla allt på samma ställe.
