”Några få själar brinner för brottsförebyggande”

Att förebygga är det mest hållbara och effektiva sättet att hantera brottslighet. Det kan man läsa på Polisens hemsida. Henrik Blusi, kommunpolis i Sundsvall, säger inte emot.
– Det framgår av alla möjliga lagar och regleringsbrev att vi ska förebygga brott. Ändå gör vi det inte. Då kan jag känna: Vad fan är det för fel på oss egentligen?

Han tycker att alltför många kollegor duckar det brottsförebyggande uppdraget.
– Vi är några få själar som brinner för detta. Men det räcker inte. Alla 40.000 anställda behöver ta sitt ansvar.

Men på den lokala nivån vilar bördan tungt på kommunpoliser och områdespoliser. Det framgår av en rapport från Brottsförebyggandet rådet, Brå, som kom tidigare i år. Och många av dem känner sig ensamma i det arbetet.

Men om man räknar in patrullering, inre gränskontroll, lagföring av brottsaktiva med mera så jobbar väl jättemånga brottsförebyggande inom Polisen?
– Så är det kanske, men de skulle kunna göra så mycket mer om de också hade ett brottsförebyggande tänk. Man förebygger inte genom att bara åka runt i polisbil och visa upp sig. Det måste vara spetsigare: Att man jobbar mot ett visst fenomen och följer upp för att se om problemet upphörde eller bara förflyttade sig.

Henrik Blusis motsvarighet på Gotland heter Conny Johansson. Han är lite mer förlåtande mot kollegorna och pekar på att de ofta har dålig uppbackning i det brottsförebyggande uppdraget. Han jämför med utredning och lagföring där det finns fler stödfunktioner.
– Du har förundersökningsledare, vakthavande befäl, stationsbefäl och yttre arbetsledare som kan ge råd om tvångsmedel och utredningsåtgärder. Men står du på brottsplatsen och funderar på hur man kan förhindra att det händer igen. Ja, då får du inte så många svar från dem.

Vi gör mycket bra saker lokalt. Men det är mest tur när det händer.

Polisens förebyggande uppdrag är gammalt som sagt. I ett nummer av Polistidningen från 1918 står det att polisens huvudsakliga uppgift är att vara ”ordningens väktare och att förebygga och beivra brott”. I 1948 års allmänna polisinstruktion nämndes ”förebygga brott” som första punkt i den paragraf som beskrev polisens uppgifter. En snarlik formulering följde med in i 1984 års polislag som alltjämt gäller.

Trots detta har det brottsförebyggande uppdraget varit något av ett olycksbarn i myndigheten. Den interna och externa kritiken har haglat ända fram till våra dagar.

Riksrevisionen stod för en brutal sågning 2010 när den slog fast att Polisens brottsförebyggande aktiviteter allt som oftast är illa underbyggda och utan bevisad effekt. Så sent som förra året kom Polisens egen tillsynsenhet med liknande kritik: Lokalpolisområdena missar att analysera orsakerna bakom brotten och utvärderar inte heller effekterna av de åtgärder som sätts in, lät det då.

Eva Helin, regional samordnare för brottsförebyggande i Nord, satt med som expert i den granskningen.
– Vi har ofta svårt för det långsiktiga och tålmodiga arbetet. Vi gör mycket bra saker lokalt. Men det är mest tur när det händer, om jag ska sticka ut hakan lite. Vi slarvar med analysen, dokumentationen och uppföljningen och går mycket på känsla.

Hon tror att det är en kulturell fråga till viss del.
– Poliser är vana att jobba här och nu. Men nu står vi inför utmaningar som kräver långsiktighet.

Samtidigt finns ljuspunkter, enligt henne.
– Samverkan kring brottsförebyggande, både internt och externt, blir bättre och bättre med fler aktörer som engagerar sig.

Ett exempel som uppmärksammades i Sveriges radio för inte så länge sedan är det brottsförebyggande arbetet mot bedrägerier. Brottsvinsterna från bedrägerier är fortfarande enorma, 5,7 miljarder kronor förra året, men har minskat två år i rad från en toppnotering på 7,5 miljarder 2023.
– Den utvecklade samverkan med banker och vårt allt större fokus på det brottsförebyggande arbetet har gett effekter, sade Noachefen Johan Olsson till radion.

Men kommunpolisen Conny Johansson kallar Polisen för en ”väldigt reaktiv organisation” som dessutom har en förkärlek för snabba resultat. Men han sätter visst hopp till arbetssättet ledning i ordinarie organisation, LIO, som har kommit starkt på senare år och används i Polisens driftcenter.
– I LIO-systematiken är det inbyggt att följa upp vidtagna åtgärder för att identifiera framgångsfaktorer och sedan skruva på sitt arbetssätt. Det liknar den metod vi ska använda i det brottsförebyggande arbetet.

Samtidigt är driftcentrens planeringshorisont max ett år, vilket är kort för brottsförebyggande insatser, enligt honom. Brå är inne på samma spår och befarar att det starka fokuset på driftcenter riskerar att hämma det långsiktiga brottsförebyggande arbetet.

Men det är icke endast som tillsyningsmän över lagars och förordningars efterlevnad som polismännen böra verka, utan viktigare är för polismannen att söka förebygga att brott och förseelser begås.

/Ledare i Polistidningen nummer 10 år 1925

Regionala samordnaren Eva Helin ser dock fördelar med driftcentren. De handlar om att koppla ihop alla delar i brottsbekämpningen: ledningscentraler, ingripandeverksamhet, und, utredning med flera. Och då finns en chans att även koppla på brottsförebyggandet i den kedjan, menar hon.
– Om det är något som tar längre tid än ett år så måste det finnas en överlämning från driftcentret till dem som jobbar mer långsiktigt lokalt.

Henrik Blusi pekar på en annan faktor som missgynnar brottsförebyggande arbete: att det är svårt att mäta.
– Hur mäter man det som inte händer?

Frågan är allt annat än ny. Den uppmärksammades för mer än 100 år sedan i en artikel om ordningspoliser i Polistidningen nummer 12 år 1910. Enligt artikeln var den tidens konstaplar mer intresserade av att utfärda anmärkningar för begångna förseelser än att upplysa allmänheten om regelverket i förebyggande syfte.

Den som skrev många anmärkningar hade nämligen bättre chans till befordran. Det var enkelt för befälen att räkna anmärkningar, medan ”den förebyggande verksamheten i regel undandrager sig kontroll”, som det stod i artikeln.

Det ska inte behövas att någon chef säger att det här ingår i vårt arbete.

Fast det går att mäta brottsförebyggande, hävdar kommunpolis Conny Johansson bestämt. Det kräver dock lite engagemang från ledningshåll.
– Strategiska chefer behöver bli bättre på att målformulera kring brottsförebyggandet. Då blir det lättare att följa upp och se effekterna.

Men Henrik Blusi tycker inte att poliser ska gå och vänta på initiativ uppifrån.
– Det ska inte behövas att någon chef säger att det här ingår i vårt arbete. Det kan vi läsa oss till själva.