“Vi byter inte ens om till uniform” 

Funktionen områdespolis infördes i samband med omorganisationen av Polisen 2015. Enligt uppdragsbeskrivningen ska områdespoliser arbeta med kontakt- och förtroendeskapande arbete i lokalpolisområdet. Målsättningen är att de ska vara kända i lokalsamhället och själva ha goda kunskaper om sitt område.  

Under PT:s granskning av myndighetens YUP-statistik har vittnesmålen strömmat in om att funktionen områdespolis används som dragspel i statistiken. Till exempel genom att man inrättar områdesgrupper som egentligen mest utreder.  

– Vi byter inte ens om till uniform för vi sitter bara med utredningar, berättar en områdespolis i polisregion Väst. 

Han beskriver krasst hur hans grupp blivit en “poolverksamhet” för att beta av andra avdelningars utredningar samt fylla hål i ingripandeverksamhetens turlistor. Det har inneburit att det brottsförebyggande arbetet fått stryka på foten, säger han.  

– Vi har ingen koll på vad som händer i våra områden. Vi är ingen polis ute i samhället längre. 

I lokalpolisområde Kungälv-Ale finns ett annat exempel. Där inrättades en dagområdesgrupp med kombitjänster: 51 procent områdespolis och 49 procent utredare. Gruppen bestod av unga poliser som ville vara mycket ute i samhället. 

Men de blev mest sittande inne i polishuset med utredningshögar, enligt Håkan Klingberg, ordförande för Polisförbundet Kungälv-Ale. 

– Det blev inte bra, summerar han.

Per Jona Laurell, tillförordnad biträdande LPO-chef, förklarar att tanken var att gruppen skulle arbeta med BINR-utredningar och jobba mot ungdomar. 

– Det blev mer utredningar än vi hade tänkt. Nu tycker vi att vi har hittat mer rätt, säger han.  

Till hösten ska gruppen göras om till en renodlad områdesgrupp som går på tvåskift.

I vissa lokalpolisområden finns så kallade NIGS-grupper med ingripandespanare. De bedriver spaning utifrån den lokala problembilden, med fokus på kriminella nätverk, vapen och narkotika. På flera håll i landet är dessa NIGS-spanare kodade som områdespoliser, trots att deras arbetssätt avviker starkt från uppdragsbeskrivningen för funktionen. De arbetar dolt snarare än kontaktskapande och vill knappast bli kända ansikten i lokalsamhället.  

Att NIGS-spanare kodas som områdespoliser är inget nytt. Så har det varit i flera år och på det sättet har dessa spanare hjälpt myndigheten att nå sitt antalsmål för områdespoliser. Nu bidrar de även till att uppfylla YUP-målet.

Hade NIGS-spanarna varit kodade som spanare hade de inte räknats som yttre uniformerade poliser. Men som områdespoliser blir de pinnar i YUP-statistiken. 

PT har pratat med flera chefer för NIGS-grupper som är kritiska till just det. En av dem är Adam Molander, gruppchef på NIGS i Norrköping.  

– Vi har några i gruppen som är SPT-utbildade och gör en handfull pass i uniform per år, i övrigt jobbar vi civilt. Jag tycker det blir fel om vi räddar upp siffrorna så att folk tror att det finns mer uniformerad personal än vad det faktiskt gör.  

Några i gruppen är SPT-utbildade och gör en handfull pass i uniform per år, i övrigt jobbar vi civilt. 

Lina Tryggvesson är chef för en grupp med NIGS-spanare i Värnamo. De var kodade som områdespoliser redan innan hon tog över rodret för sex år sedan.

Gruppen jobbar huvudsakligen civilt, men hon ser inga större problem med att de räknas som yttre uniformerade poliser.  
– De åker inte i målade polisbilar men gör synliga ingripanden och har ströpass på IGV. Sedan finns det ingen egen kodning för NIGS och då blir områdespolis mest rätt.  

Varför är de inte kodade som spanare? 
– Vi har inga spanare på lokalpolisområdet. De finns bara på polisområdesnivå.  

I polisregion Stockholm återfinns fler exempel på hur områdespoliser, som inte ägnar sig åt områdespolisarbete, bidrar till att blåsa upp YUP-statistiken. 

I polisområde Syd finns det planer på att mappa om lokala avhopparsamordnare (LAS) till områdespoliser, uppger en gruppchef för PT.  

– Faktum är att de aldrig arbetar ute i uniform eller ute bland allmänheten över huvud taget. De gör ett viktigt jobb men är absolut inte yttre uniformerad personal. 

En gruppchef på områdespolisen, i en annan del av polisregion Stockholm, som vill vara anonym, vittnar om att avhopparsamordnare redan kodats till områdespoliser.

PO- samt LPO-chefer vågar inte säga emot för då är deras karriär över.

Han anser att YUP-jakten har lett till ett “siffertrixande utan dess like” och berättar om hur även poliser i befälsfunktioner fortfarande är kodade som YUP – fast de klivit av sina uppdrag och håller på med planering eller annan administration. Sedan en tid tillbaka är UL helt beroende av rotationer från yttre tjänst för att över huvud taget gå runt, säger han.   

– Det är absurt. Vi sätter oss i en ovärdig situation i stället för att säga som det är: “Tyvärr Petra [Lundh], men nu har vi bara den här resursen som ska matcha det här uppdraget – det går inte ihop”.

Gruppchefen anser att myndigheten ger sken av att förfoga över resurser som inte finns i verkligheten. Att det är så tyst i chefsleden gör honom beklämd.  

– Högre chefsled, däribland PO samt LPO-chefer, vågar inte säga emot för då är deras karriär över, säger han.

En områdespolis – på pappret och i verkligheten –  som reagerat på granskningen av YUP-statistiken är Reine Berglund i Huddinge, söder om Stockholm. Han berättar att det saknas ett tiotal utredare i hans lokalpolisområde samtidigt som det pågår ständiga rotationssnurror från yttre tjänst till utredning.

Att tre av fyra på utredningsjouren i Stockholm Syd numera är PA-roterare, kodade i yttre funktioner, fick honom att haja till.  

– Jag älskar mitt jobb. Men ju äldre man blir, desto jävla mer irriterad blir man. Det här med att ständigt jobba i insats och se hur folk slängs runt, säger Reine.  

För en kort tid sedan gjordes den lokala trafikpolisen om till en områdesgrupp. Just den förändringen spelar ingen roll för YUP-statistiken. Men Reine ser ett tydligt siffermotiv.  

– Det är för att visa att blivit fler områdespoliser här. Men det blir så lattjo. Vi är två riktiga områdesgrupper i Huddinge. Vi frågade ledningen här om vi ska ha teamdagar med den tredje områdesgruppen. ”Kanske” blev svaret. Våra trafikpoliser är fantastiska kollegor, men det är helt olika verksamheter. 

Reine Berglund har sett det mesta. Många pinnjakter har passerat revy under hans 23 år i polisyrket. Varje gång har han haft samma bleka förhoppning om att det ska bli den sista.  

– Man frågar sig: Ska det här trixandet aldrig ta slut?