På en ordningsavdelning är det en självklarhet att ha uniform, så att det syns vad man är. Men på en kriminalavdelning?
För ett antal år sedan utgick påbud att alla på stationen skulle bära uniform. Störst och mest radikal förändring blev det förstås på kriminalavdelningen. Uniformsförrådet hade bråda dagar då många krimare inte hade en uppdaterad garderob vad gällde både modell och storlek. Det är ju det där med krympmalen som härjar i våra garderober, eller hur!? Ju längre tiden går, desto mer krymper kläderna och det är nog den där malens fel…
Det knorrades en del bland krimarna minns jag, men direktivet uppifrån var tydligt: Det ska synas att man är polis! Även inne på kriminalavdelningen.
Det är en vanesak att dag ut och dag in klä sig i uniform. Man lever lätt i tron att man har blåstället på sig även om man under en period är civil på jobbet.
Jag minns en gång när jag och två kollegor skulle gå till kinarestaurangen vid torget, välkänd för alla poliser i Stockholms län. Vi gick in och fram till kassan för att beställa. Där till höger i ett litet krypin satt en hel piketstyrka och väntade på sin Kyckling Schezuan. Jag nickade så där kollegialt och sa ”tjena”. De hälsade snällt tillbaka men tittade inte så där igenkännande på mig. Jag insåg plötsligt varför – jag var civilklädd! Jag tror att jag hasplade ur mig något i stil med ”kollegor från utredningsjourenÖ”.
Idag jobbar jag på poliskontor och är därför mycket ute och patrullerar, mest till fots.
Min sköna M90-jacka ska nu bytas ut mot en snarlik. Same, same but different! Den nya jackan har nämligen en fiffig uppfinning för att kunna förvandla mig från uniformerad polis till spanare i ett nafs. Man öppnar en kardborrebandsförsedd (står det ordet i Akademiens ordlista månntro?) lucka på ärmen som innehåller manschetter (äntligen fick jag användning för ordet som jag stavade rätt till på svenskprovet inför PHS 1991), och manschetterna (där satt den igen!) trär man sedan över de reflexband som pryder nedre delen av ärmarna. Reflexbandet runt nederdelen av jackan ska tydligen vikas in så att man inte ska vara så uppenbar längre. Direktivet nu är också tydligt, en synlig polis som förvisso i kritiska lägen ska kunna bli lite lätt osynlig.
Men nu vet ni anledningen till att det tar en stund innan jag hälsar på er där ute på stan. Jag är ju först tvungen att kolla om jag har uniform på mig eller inte.
Och om inte ni hälsar på mig så vet jag också varför. Då har min förklädnad fungerat, jag har trätt över manschetterna och vikt in reflexen och syns helt enkelt inte!
Ulrika Wandler
