Jag är en flummare. Åtminstone fick jag höra det häromdagen. Den som sa det var inte vem som helst, utan en svensk diplomat i utlandet. Vet egentligen inte hur jag ska tolka det. Personen som sa det menade säkert inte att jag skulle vara någon som glider runt och röker på, dagarna i ända. Däremot tror jag att hon inte riktigt visste hur hon skulle förhålla sig till en person som jag.
Just nu är jag nämligen långledig. Och gör? Tja, i stort sett ingenting. Har tagit en paus, time out, långsemester, flytt landet – you name it.
Flummigt? Kanske det. Klokt? Ja, absolut. Jag är i alla fall inte ensam om att vara en flummare. Bara här, på den lilla thailändska ön Koh Lanta, är vi hundratals svenskar som tillbringar en längre tid den här vintern. De flesta av oss är här av ungefär samma orsak. Och det är inte främst att fly från Sverige. Det nästan alla säger när man pratar om varför man är här, är att de vill få mer tid med barnen. Mer tid att leka, prata, spela spel, umgås. Bara vara. Det där som är så svårt att få plats med i den vanliga stressade vardagen hemma i Jönköping, Stockholm, Gävle, Göteborg eller var vi nu kommer från. Här hittar man inte bara människor från alla delar av Sverige, utan även från alla möjliga yrkeskategorier. En och annan polis finns här också, bland målare, ingenjörer, sjuksköterskor och andra.
Här på Koh Lanta finns en svensk skola, som bara på några år har vuxit från att ha haft något tiotal elever till att det här läsåret ha omkring tvåhundra inskrivna. Dessutom har en ny, liten svensk skola med betydligt färre elever precis startat. Trycket är enormt, och intresset verkar inte precis minska till nästa säsong. Den svenska skolan är förstås en del i varför vi är så många som söker oss hit. Skolplikten, ni vet.
Men det är något annat också, som inte går att beskriva. Ett lugn, en avslappnad stämning, skiftande hav, skönhet, vänlighetÖ En perfekt miljö för den som vill utveckla någon ny sida hos sig själv. Här finns massor av möjligheter att lära sig yoga, meditation eller gå kurser i att bli en bättre förälder. Eller så kan man leva ut sin nyfikenhet på den undre världen. Den under havsytan alltså – dykning är ett av de vanligaste sätten att fördriva tiden här.
Själv gör jag mest ingenting.
Det kanske är flummigt att vilja ha det så här en period i livet. När vi får frågan vad vi gör hela dagarna kan vi faktiskt inte svara så mycket mer än ”ingenting”. Men det är just det som är poängen, i alla fall för vår del. Att under några månader inte göra någonting alls. Bara vara.
Kalla det gärna flummigt, själv tycker jag att det är sunt. Det sjuka är i så fall att man måste åka till andra sidan jorden för att uppleva hur det är att göra ”ingenting”. Skulle vi ha tagit tjänstledigt några månader hemma i Sverige utan särskild orsak skulle vi sannolikt ha betraktats som alldeles galna. I det vanliga yrkeslivet finns det inte utrymme att bara vara. Det finns knappt utrymme för något alls. De flesta som jobbar, oavsett karriär, klagar över hur svårt det är att få livspusslet att gå ihop. När man då tar ett steg åt sidan, kliver av från arbete och andra plikter ett litet tag, bryter man normen. Och det kanske är flummigt, men okej. Själv flummar jag gärna vidare ett tag.
