Jag är just nu inne i en period av intensivt resande ute i landet, till medlemsmöten, informationsträffar och olika möten med politiker och personer med inflytande över vår verksamhet. Det återstår också en hel del resor för avtalsutbildningar inte minst vår egen utbildningsturné.Jag är just nu inne i en period av intensivt resande ute i landet, till medlemsmöten, informationsträffar och olika möten med politiker och personer med inflytande över vår verksamhet. Det återstår också en hel del resor för avtalsutbildningar inte minst vår egen utbildningsturné.
Det är berikande att träffa så många medlemmar och reflektionen efter alla dessa möten är: Hur det kan vara så, att det är så stora skillnader på hur man uppfattar avtalet och vad förbundet centralt gör och inte gör? Vi kan konstatera att mycket bygger på hur man lokalt har informerat om avtalet och vilket språkbruk man använder om Polisförbundet centralt.
Jag kan dock glädjas åt den optimism och nyfikenhet på avtalet som ändå präglat resorna. Att mötas i ärliga och raka diskussioner känns bra. Detta trots de negativa delar avtalet innehåller. Varken jag eller förbundsstyrelsen är nöjda med att vi, för att nå framgång med hela avtalet, faktiskt tvingades att acceptera en förlängd arbetstid. Detta är negativt även om det kommer att utgå kompensation. Arbetstiden kommer att bli föremål för kommande avtalsförhandlingar.
I Halland vet jag också att några läst ledarna jag skrivit. Efter avslutat möte överräckte ordföranden ett litet ”påskris”, men i stället för fjädrar så var det utsmyckat med penslar. Ja, jag vet att tiden närmar sig så att jag nu inte kan komma undan målningsarbetet efter vad jag skrev förra året. Jag vet också att det finns de som väntar på en rapport om färgpumpen. Inga undanflykter finns längre. I vart fall har jag nu nya penslar, så den flyktvägen stängdes effektivt. Nu är det bara vädret som kan ge laga förfall och det hände precis nu. Snöflingorna singlar i tät ström ner och vi är en bit in i april. Men ska den undanflykten gälla får det fortsätta snöa ända in maj och jag är lite tveksam till om jag verkligen vill komma undan målningen på grund av det.
När jag såg ut genom tågfönstret under den senaste resan visade ljuset att våren ändå så sakta är på väg. Det är märkligt vad ljuset och värmen kan få oss att känna förhoppning. Jag inser att det finns så mycket goda krafter, det gäller bara att de får utrymme att komma fram. Inte minst alla de nyvalda fackliga företrädare som är en nödvändighet om vi ska fortsätta att vara framgångsrika. Vi behöver tillskott och en föryngring av de fackliga leden, precis så som poliskåren allt snabbare förnyas. Vi kommer att behöva alla krafter inför de nya utmaningar som kommer under verksamhetsåret. Särskilt när det gäller utmaningen att uppvärdera yrkesrollen polis. Inte minst med tanke på allt som påverkar den.
Vi kommer därför under året att arrangera ett antal seminarier om polisen och genomföra träffar för olika medlemsgrupper om hur de ser på yrkesrollen och vilka förändringar de vill se. Förhoppningsvis kan de också ge oss fler idéer om hur en uppvärdering ska och kan genomföras. Med andra ord finns det en mängd positiva utmaningar som ligger framför oss och som vi kan anta om vi vill.
Utmaningarna är som sagt många och mycket hänger på hur vi som organisation uppfattas utåt, hur vi uppfattas av omgivningen. Vi är oerhört beroende av omvärldens bild av oss. Jag har beskrivit det förr, vikten av att vi vårdar vårt varumärke och att vår värdegrund verkligen betyder något. Tillsammans kan vi faktiskt åstadkomma mycket positivt!
Jan Karlsen
