Starka känslor svallar i Polisförbundet just nu. Bland annat har Polisförbundet i Stockholm sagt i en tidningsintervju att det råder "krig" mot den centrala ledningen. Och i nästa vecka ska medlemmar från Stockholm protestera mot förbundets styrelse och kräva Jan Karlsens avgång.Starka känslor svallar i Polisförbundet just nu. Bland annat har Polisförbundet i Stockholm sagt i en tidningsintervju att det råder "krig" mot den centrala ledningen. Och i nästa vecka ska medlemmar från Stockholm protestera mot förbundets styrelse och kräva Jan Karlsens avgång.
Bakgrunden till de upprörda känslorna är mångfacetterad. Det handlar på ytan om ett missnöje med det nya avtalet, som bland annat innebär förändringar i arbetstiden. På vissa håll har arbetsgivaren tolkat avtalet på ett sätt som strider mot intentionerna. Det gör att vissa poliser, främst i Stockholm, är missnöjda med de nya arbetstiderna. Missnöjet riktar sig både mot arbetsgivaren och mot Polisförbundets styrelse.
Men känslorna, och det som nu har utvecklats till en mer eller mindre öppen konflikt mellan förbundsområde Stockholm och övriga Polisförbundet, handlar också om helt andra saker. Om makt och om hur förbundet ska styras. I en tidningsintervju (SvD 8/9) har vice ordförande i Polisförbundet i Stockholm, Peter Frisell, sagt att det råder ”ett tvåfrontskrig, det förs både mot arbetsgivaren såväl som polisfackets ledning”.
Det här är en av de saker som har fått bland andra förbundets förste och andre vice ordförande (Lillemor Melin Sving och Lars Bergman) att reagera kraftigt. I en intervju på Polisförbundets hemsida säger de bland annat så här: ”Det finns en grupp i Polisförbundet Stockholm som i flera år har arbetat emot förbundsstyrelsen och vår ordförande. De har bedrivit kampanjer mot sitt eget förbund bland annat på en egen hemsida. De här personerna drar sig inte för att lämna ut felaktig information om avtalet vilket får till följd att medlemmarna blir upprörda samtidigt som förbundsstyrelsen och vår ordförande misstänkliggörs.”
I nästa vecka äger Polisförbundets representantskap rum i Malmö. Då planerar medlemmar i Polisförbundet i Stockholm, efter ett beslut på en ordförandeträff, att resa ner med buss för att demonstrera mot förbundets ledning och kräva Jan Karlsens avgång. Det finns även poliser från Skåne som kommer att delta i protesterna.
Att medlemmar i ett fackförbund demonstrerar mot den egna förbundsledningen är väldigt ovanligt. Det menar Kerstin Ahlberg på Stockholms universitet, forskningsredaktör med mer än 30 års erfarenhet av arbetslivsfrågor.
– Jag kommer inte på att jag har hört talas om något liknande någon gång. Ofta kan det vara väldigt upprört i förbunden, men det normala är att man utnyttjar de vanliga föreningsrättsliga principerna för att påverka, säger Kerstin Ahlberg.
Lillemor Melin Sving och Lars Bergman i förbundsstyrelsen menar att det här handlar om att några personer i Stockholm inte accepterar demokratin i förbundet.
Från Stockholms sida ser man det tvärt om. Peter Frisell, som är vice ordförande i förbundsområdets styrelse, menar exempelvis att processen var odemokratisk när förbundsstyrelsen röstade ja till avtalet i höstas.
– Det var visserligen 20 av 22 förbundsområden som röstade för att man skulle skriva under avtalet, men de två största var emot. Det tycker vi är odemokratiskt, att man räknar förbundsområden och inte antal medlemmar, säger Peter Frisell.
Vore det inte bättre lägga energin på att påverka arbetsgivaren istället för mot Jan Karlsen?
– Vi agerar i våra lokal-lokala förhandlingar, men det här hade inte förekommit om inte Jan Karlsen och förbundsstyrelsen hade sagt ja till avtalet. De är ansvariga för att det blivit så här.
Vad skulle bli bättre om Jan Karlsen avgick, menar ni?
– Det är symboliskt. Vi kan inte vänta till 2010, vi är inte trovärdiga om vi går in i en ny avtalsrörelse med honom som ordförande. Det är bättre att någon annan tar över, säger Peter Frisell.
Från förbundsstyrelsens sida tycker man att det är olyckligt och oklokt med de planerade protesterna i Malmö. Den enda som har något att vinna på det är arbetsgivaren, menar Lars Bergman och Lillemor Melin Sving: ”De som förlorar är landets poliser och deras fackförbund. De som ligger bakom det här skadar sina egna kollegor. Det är allvarligt.”
