Det våras. I naturen så klart, precis som det ska så här års. Men också för polisen. Nu undrar ni kanske om jag inte alls noterat de senaste månadernas debatt och kritik av polisen. Jo, det har jag förstås. Det jag tänker på nu är något annat, nämligen att poliser som individer tar plats i offentligheten på ett sätt och i en utsträckning som i alla fall inte jag noterat tidigare.
”Det är inte alltid självklart vad som ska vara offentligt.”
Till exempel i SVT:s Malmöpolisen. Här får vanliga Svensson en möjlighet att kika in en liten stund i den verklighet som är vardag för er. Visst kan man ha synpunkter på serien och innehållet i den. Och det är det många som har haft. Men jag tänker i all enkelhet att om ”Malmöpolisen” kan öka förståelsen för det komplexa uppdraget att vara polis, så är det bra.
Ett annat ställe där en del poliser är aktiva är Twitter. Det skrev vi om i förra numret avPolistidningen, men det förtjänar att nämnas igen. Själv följer jag några av er och har ofta stort utbyte av det som skrivs. Det ger också en inblick i jobbvardagen. Men ibland känns det svårt, tycker jag. Det är inte alltid självklart vad som ska vara offentligt. Ibland har jag tyckt att någon lämnat ut för mycket om enskilda personer man kommit i kontakt med under ett arbetspass. Det intressanta är dock att andra poliser då haft åsikter om kollegans inlägg, själva twittrat om det, och så har det uppstått en viktig diskussion.
Och kanske är det det som är det fina i kråksången. Att vi får möjlighet att prata mer med varandra, inte bara om varandra. Oavsett om vi är poliser, journalister eller något annat.
Anna Hjorth
Chefredaktör
Tel 08-676 97 35
