debatt

När en erfaren vakthavande befäl med nästan två decenniers praktik skickas på fyra veckors grundutbildning i just den roll han behärskar bättre än de flesta, är det inte ett tecken på kompetenssatsning. Det är ett tecken på att systemet tappat kontakten med verkligheten. 

Om Polismyndigheten verkligen vill locka kollegor att jobba i Stockholm behöver de öka tillägget. Samtidigt måste man fråga sig om alla inre avdelningar verkligen måste ligga i huvudstaden.

I Polismyndighetens uppdrag till lärosätena står det att polisstudenterna ska utbildas till att ”uttrycka sig rättssäkert och korrekt med fokus på polisiärt skrivande”. Ett rimligt och viktigt krav. Men vad innebär det i praktiken?

Jag har under alla mina år i Polisen försökt lyfta saker som inte har fungerat. Sedan i januari har jag haft möjlighet att försöka förbättra för poliserna från riksdagen i stället.

Jag har arbetat i flera år inom Polismyndigheten och klyftan som nu byggs – den görs inte av mina kollegor, den görs av personer som skriver debattartiklar om att mitt arbete inte är betydelsefullt.

Erik Petschler har rätt. Vi bör utvärdera narkotikastrafflagen. Jag skrev om det här förra sommaren i SvD under rubriken ”Hög tid att utvärdera narkotikapolitiken”. Jag tänkte här komplettera vad jag skrev med ett mer polisiärt perspektiv.

När det gäller hot och våld mot poliser är ökad anonymisering inte lösningen. Tvärtom måste rättssamhället, när myndighetsföreträdare hotas, stå extra starkt och fast i sina grundläggande övertygelser om öppenhet och offentlighet.

Historia är en högst relevant kurs då dess allmänbildande kunskap kan ses utgöra en av kotorna i polisarbetets ryggrad. Därför tycker jag att det är fel väg att gå när man slopar kravet på historia vid antagningen.