Våldtäktsmäns agerande avslöjar en hel del om deras brottslighet. Jelena Corovic visar hur det på ett tidigt stadium går att identifiera serieförövare.
Våldtäktsmäns agerande avslöjar en hel del om deras brottslighet. Jelena Corovic har studerat svenska våldtäktsmän och deras tillvägagångssätt och visar bland annat hur det på ett tidigt stadium går att identifiera serieförövare.
I sin avhandling, Offender Profiling in Cases of Swedish Stranger Rapes, publicerar Jelena Corovic forskningsrön som polisen kan använda i jakten på våldtäktsmän. Under 2005 arbetade hon, i samarbete med FBI, med ett amerikanskt forskningsprojekt om serievåldtäktsmän och seriemördare.
– Antalet våldtäktsanmälningar där offer och gärningsmän är obekanta med varandra ökar i Sverige. Jag undersöker hur information om förövarnas agerande kan användas i profileringssyfte. Min avhandling bygger därför på våldtäkter som har lett till en fällande dom där brottsoffren har våldtagits av en för dem okänd person, säger Jelena Corovic.
I en studie undersökte hon hur 66 dömda män agerade då de begick våldtäkten. Målet var att undersöka hur informationen kan användas för att särskilja serievåldtäktsmän från singelförövare.
Avhandling
Titel: Offender Profiling in Cases of Swedish Stranger Rapes.
Var: Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Psykologiska institutionen.
31 av de studerade männen var så kallade singelförövare och hade aldrig misstänkts för något annat sexbrott. 35 av männen var dömda för två eller fler våldtäkter och därmed att klassificera som serievåldtäktsmän. Efter att ha gått igenom domar, förundersökningsprotokoll, och rättspsykiatriska undersökningar, har Jelena Corovic funnit sådant som särskiljer serieförövarna. En förövare som inte försökt kyssa offret och inte har druckit alkohol vid brottstillfället, men har visat tecken på att vilja kontrollera offret med vapenhot eller genom försöka att tysta offret med en hand över munnen, är sannolikt en serievåldtäktsman.
Jelena Corovic understryker att resultaten är baserade på gruppdata och därför motsvarar inte varje enskilt serievåldtäktfall detta mönster. Hagamannen till exempel kysste inte sina offer, men var berusad vid brottstillfällena och visade tecken på att kontrollera sina offer.
Förövarens försök att kyssa offret och viljan att kontrollera offret är av särskild vikt, medan nykterheten är av mindre enskild vikt. I de fall då gärningsmannen använt alkohol är tendensen ändå tydlig: 83 procent av singelvåldtäktsmännen och 52 procent av serievåldtäktsmännen hade druckit alkohol innan de begick brottet.
En annan del av avhandlingen ägnar Jelena Corovic åt renodlad profilering av våldtäktsmän, oavsett om de är serie- eller singelförövare. Vid en jämförelse mellan normalbefolkningen och våldtäktsmännen visade det sig att de senare oftare hade en bakgrund med avbrutna gymnasiestudier, arbetslöshet, alkoholproblem, och psykisk problematik. Dessutom var våldtäktsmännen generellt mer kriminellt belastade och oftare dömda för våldsbrott.
Enligt Jelena Corovic finns det stora polisiära fördelar om forskarna kan utveckla profilering knuten till de ofta svårlösta brotten med en okänd våldtäktsman. USA, och speciellt England, ligger långt framme inom forskningsområdet.
– Det skulle behövas mer forskning i Sverige samt samarbete mellan forskare och polisen för att vidareutveckla profileringen, säger Jelena Corovic.
