Janne Wallgren klev över högar av trasiga möbler och sönderslitna gardiner, kryssade försiktigt genom resterna av ett hotell vid den paradislika stranden i Khao Lak i sydvästra Thailand, då efter tsunamin för tio år sedan.
Janne Wallgren klev över högar av trasiga möbler och sönderslitna gardiner, kryssade försiktigt genom resterna av ett hotell vid den paradislika stranden i Khao Lak i sydvästra Thailand, då efter tsunamin för tio år sedan.
Han var på jakt efter fotografier, värdesaker och minnen från svenskar som bott där när vågen sköljde in. Jag intervjuade honom där i hettan. Han sa att det kanske kunde verka lite löjligt att ha en polis som letade efter kvarlämnade saker. Men att det hade stor betydelse för de berörda. Något han återkommer till när vi nu träffas igen, en gråmulen höstdag i kafeterian i polishuset på Kungsholmen i Stockholm.
– Det går inte att föreställa sig hur det var, känslan i magen när man gick där och letade. Man hittade kanske en barnteckning eller fotografier, något som hade ett värde för anhöriga. Senare handlade jobbet mer om att lokalisera och identifiera tillhörigheter från döda kroppar, säger han.
När han kom till Thailand i februari 2005 var de första veckornas kaos förbi. Det hade hunnit skapas en viss form av struktur för de svenska poliser som var där. Han beskriver ett arbete där de anhörigas behov stod i centrum och där ingen prestige fanns. Alla hjälpte varandra. Oavsett vilket land, myndighet eller organisation man representerade.
Samtidigt var det ett arbete som satte spår. Janne Wallgren är kritisk till att arbetsgivaren inte har följt upp mer hur det har gått för de som var där.
– Det är den största händelsen i den svenska polisens historia, men ingen jävel frågar hur vi mår. Det var ett enormt belastande arbete med extrema inslag.
Själv har han periodvis mått dåligt, främst i början. Men säger att han delvis har sig själv att skylla för att han inte fått hjälp, eftersom han inte har varit så mycket i Sverige.
– De två månaderna i Thailand kom att förändra väldigt mycket för mig. Det var som en helt annan värld. Jag började tänka i andra banor och omprövade mitt inrutade liv. Kanske var det stressen och endorfinerna som påverkade mig.
Exakt vad som gjorde att han valde att ta steget har han lite svårt att förmedla. Men han bröt upp från sitt liv i Sverige – skiljde sig, sålde allt han ägde, tog tjänstledigt och flyttade till Thailand.
Numera bor han halvårsvis på södra delen av Phuket, en bit från de mest turistanpassade stränderna. Han har gift om sig med en thailändsk kvinna och har en femårig dotter. Janne Wallgren säger att han njuter av att ha tid. Att ta hand om sin dotter, att kunna hjälpa sin fru som driver ett hälsocenter, att läsa böcker. Och att träffa sina vänner bland de thailändska poliser han lärde känna, då för snart tio år sedan. På somrarna jobbar han desto mer, på narkotikaroteln på länskrim i Stockholm.
– Jag har väldigt bra chefer som inser värdet av att ha en nöjd Janne som jobbar alla sommarmånaderna, det är jag väldigt tacksam för. Det händer att folk säger att de skulle vilja göra som jag, men att de inte törs. Kanske behövs det en slags käftsmäll, som tsunamiarbetet blev för mig, för att man ska våga ta ett så stort steg. Nu har jag hittat balansen, säger han.
527 döda svenskar identifierade
-
Över 225 000 människor omkom i tsunamin i Sydostasien på annandag jul 2004. Bland dem fanns 543 svenskar, varav alla utom 16 är identifierade.
- Svensk polis deltog i identifieringsarbetet på plats på Phuket i det som blev den största insatsen utomlands någonsin. Den pågick under hela 2005, men minskade i intensitet allt eftersom tiden gick. Utöver id-kommissionen fanns poliser och annan personal från polismyndigheterna med för att bland annat stötta anhöriga och överlevande.
- Tsunamin präglade mycket av arbetet för svensk polis under 2005. Ute i polismyndigheterna samlades exempelvis DNA och fingeravtryck in, dödsbud lämnades och kistor togs emot.
- I identifieringsarbetet samarbetade de svenska id-teamen med kollegor från hela världen.
- I insatsen i Thailand deltog även personal från dåvarande Räddningsverket, Svenska kyrkan, UD och Röda korset.
Anna Hjorth
frilansjournalist