-Det blir oftast tyst när jag berättar vad jag jobbar med. Folk vill liksom inte höra mer, säger Louise på barnpornografigruppen i Stockholm.
-Det blir oftast tyst när jag berättar vad jag jobbar med. Folk vill liksom inte höra mer, säger Louise på barnpornografigruppen i Stockholm.
Prydliga etiketter anger hårddiskarnas innehåll: Tv-serier, musikvideos och filmer. På noll etiketter står det ”dokumenterade övergrepp mot barn”. Men någonstans i högarna av elektronik tillhörande en och samma person, är det just vad man har hittat. Troligtvis i ganska stora mängder.
– Det är faktiskt det som förvånat mig mest. Att de har så mycket material, säger Louise, en av sju utredare på barnpornografigruppen.
Hon och tre av hennes kollegor, samt en it-forensiker, tar emot Polistidningen i sina lokaler på Polishuset i Stockholm, för att berätta om sitt arbete. Den granskning Aftonbladet och Svenska Dagbladet gjort, bland annat med hjälp av hackern ”Anders”, har i allra högsta grad satt ljus på barnpornografifrågan.
Utredarna förklarar att det inte är den regionalt placerade barnpornografigruppen som tar emot tips. De har till exempel aldrig haft att göra med de enorma mängder information som ”Anders” lämnat till Noas it-brottsavdelning. Med tanke på hur lång tid det tar att utreda ett ärende så är de glada att det inte dimper ner direkt på dem. Några av de första beslagen de gjorde när gruppen startades i april 2016 håller precis på att bli redo för rätten.
– Det är ju väldigt noga. Mycket ska kontrolleras, säger Karolina, som är den som planerar insatserna.
Hon syftar bland annat på anhöriga som får sin tillvaro sönderslagen, men även på den eventualitet att någon skulle kunna vara oskyldig och riskerar att stämplas för livet.
Oftast går man in civilklädd och utför förhör på plats i hemmet. Att it-forensiker är med är viktigt. En utdragen sladd kan förstöra allt.
Trots benämningen är det inte bara rena barnpornografibrott som utreds av gruppen. Ett par ”egna övergrepp” har identifierats i beslagen. Louise sällar sig till de som tycker att lagen borde ändras så att även barnpornografibrotten klassades som ett brott med barnet som målsägare.
– Det här är ju inte någon pornografi, utan dokumenterade övergrepp och exponering.
Den grupp män de utreder är bred. De är mellan 16 och 85 år och tillhör olika samhällsgrupper. Ungefär en fjärdedel är personer som lever utanför samhället, menar Lousie.
– De isolerar sig vid sin dator, har kanske huset fullt med sopor och klarar knappt av den personliga hygienen.
Flertalet av de misstänkta är i någon mån ensamvargar, men ungefär en fjärdedel har familj med hemmavarande barn. De ses som de mest akuta ärendena.
Utredarna beskriver det som att de flesta faktiskt blir lättade när de åker fast. Kanske har de tömt sina bibliotek förr, försökt att sluta, men inte kunna låta bli att börja om. Bilden av ett sorts missbruk framträder, där själva barnpornografin kanske inte spelar huvudrollen, snarare passerandet av gränser och jakten på kickar.
”Alla i gruppen behöver se på de bilder och filmer som finns i beslagen.”
Extremt våld av olika slag och övergrepp mot djur förekommer också i beslagen.
– Jag tycker egentligen det som är jobbigast att titta på är kraftigt våld som man inte är förberedd på, säger utredaren Sara.
Hon svarar på frågan de alltid får – hur de orkar med att titta på övergrepp mot barn.
Alla i gruppen behöver se på de bilder och filmer som finns i beslagen. För andra människor är det förbjudet att inneha och öppna filerna.
– Ett sätt att göra det lättare är att stänga av ljudet. Är det något man tar med sig hem så är det ljudet, säger Maria.
Ofta är de såklart tvungna att lyssna för att till exempel höra om det talas svenska och kanske går att identifiera barnet eller den som begår övergreppet.
För att hantera den påverkan jobbet har på dem, får de regelbunden handledning. Och de pratar mycket med varandra. Stämningen på jobbet är god.
– Vi skrattar faktiskt ganska mycket tillsammans. Det kanske låter konstigt, men så är det.
Sedan barnpornografigruppen Stockholm startades har de gjort 24 tillslag. De har som mål att göra ett i veckan och säger sig ha ökat effektiviteten genom att en och samma person planerar tillslagen. De är sju utredare och en gruppchef i skrivande stund. Därutöver har de it-forensikern Peter, som huvudsakligen jobbar med deras material. Just nu pågår rekrytering av två personer till.
Louise och hennes kollegor hoppas mycket på det regionala it-brottscentrum som är under uppbyggnad. Den processen, menar hon, har dessutom skyndats på av den medieuppmärksamhet som varit kring de bristande resurserna.
Över huvud taget tycker utredarna i barnpornografigruppen att det är bra att det pratas om deras bevakningsområde. De upplever alla ett sorts stigma där folk tystnar när de nämner vad de jobbar med och anhöriga undanber sig mer information. Till och med åklagarna tycker det är för jobbigt ibland, menar de.
– Vi önskar ju såklart att det här skulle få mer uppmärksamhet. Att folk skulle sluta låtsas som om de här brotten inte fanns, säger Louise.
Ger max två års fängelse
Barnpornografibrott är att skildra barn i pornografisk bild.
Det är också att göra bilden tillgänglig för annan, att skaffa eller inneha pornografisk bild av barn. Att bidra till handel med bilderna är också barnpornografibrott. Brottet genererar allt från böter till max två års fängelse. Utifrån den lagstiftning som finns är staten och inte det exponerade barnet målsägare i den mån barnet inte identifierats.
Preventell är en hjälplinje för personer med oönskad sexualitet. Hit hänvisas alltid de personer som barnporrgruppen delger misstanke för barnpornografibrott och övergrepp. Enligt gruppen är de flesta positiva till att söka hjälp.
Ett nytt fenomen för barnpornografigruppen är dockor föreställande barn i naturlig storlek, tänkta för sexuellt bruk. Fem sådana dockor har utredarna kallats till Tullen för att göra bedömningar av. Barnpornografigruppen har klassat tre av dem som barnpornografi. Ärendena drivs vidare av Noa för att man vill komma till prejudicerande dom.
