-Av någon anledning finns inte Kevin sedan 19 år. Vi måste försöka ta reda på varför, om det går. 

-Av någon anledning finns inte Kevin sedan 19 år. Vi måste försöka ta reda på varför, om det går.

Så säger Tomas Johansson som leder den regionala utredningsgrupp på fem personer som fått till uppgift att försöka bringa ordning i fallet Kevin. Han och förhörsledaren Sven-Olov Carlsson, som ingår i gruppen, kan inte minnas att de tänkte något särskilt när Svt:s Dokument inifråns granskning sändes, mer än att de nog förstod att det skulle tas upp igen.

Allt ställdes på ända i våras. Först publicerades ett antal artiklar i DN. Sedan kom journalisten Dan Josefssons tunga granskning av polisarbetet kring det 19 år gamla mordet på fyraårige Kevin som sändes på Svt i maj. Utifrån granskningen framstår det som obegripligt att två bröder – Kevins kompisar – en gång förklarats skyldiga till dådet. Pojkar som vid tidpunkten för Kevins död var fem och sju år gamla och sedan dess har levt med en aldrig förrättad dom.

”Det är jobb. Jobb som jag fick mig tilldelat. Jag kan ju normalt inte välja mina ärenden.”

På frågan om hur tankarna gick när han tilldelades det uppmärksammade fallet skildrar inte Tomas Johansson någon större dramatik.
– Det är jobb. Jobb som jag fick mig tilldelat. Jag kan ju normalt inte välja mina ärenden, säger han.
Han kan dock inte säga att han någonsin varit inblandad i något liknande.
– Men min känsla när jag fick det var mer att det är ett intressant uppdrag, rent yrkesmässigt.

Tomas Johansson och Sven-Olov Carlsson, som av kollegorna är känd som ”Soc”, är mycket försiktiga med att avslöja något om hur de ligger till i sitt arbete. I skrivande stund väntar man på resultat från NFC.
– Vi blir lite bromsade av det faktiskt, säger Tomas Johansson.
Där undersöks bevismaterial som aldrig skickades till analys för 19 år sedan. Detta då man ansåg utredningen var klar. Materialet borde egentligen ha förstörts, men så blev det inte. Nu kan det få stor betydelse för det fortsatta arbetet – eller visa sig vara helt ovidkommande – det är omöjligt att tyda utredarnas pokeransikten.

En hel del förhörsarbete finns också kvar att göra. Enligt en artikel i Aftonbladet, som publiceras dagen efter Polistidningen träffade Tomas Johansson och Sven-Olov Carlsson i Örebro, kvarstår bland annat nya förhör med de nu vuxna bröderna. I tidningen avslöjar en av dem en liten rädsla då ”de som svikit mig störst i livet är polisen”.

Där utredningen befinner sig i skrivande stund är alltså det så kallade brödraspåret i fokus. Det innebär att Tomas Johansson och hans kollegor undersöker om det trots allt går att styrka att pojkarna skulle vara inblandade i Kevins död. Efter att ha sett de små pojkarna nästan krypa ur sina skinn i de utdragna förhören med tydligt ledande frågor är det svårt att inte känna med dem. Att inte önska att de nu kan lämna det hela bakom sig. Tomas Johansson förhåller sig sakligt till frågan. Pratar flera gånger i termer av att hålla huvudet kallt. Att inte beröras alls av människoödena vore onormalt menar både han och Sven-Olov. Men här handlar det dock om att värdera information och vara professionell.
– Det primära är att se vad som skulle styrka det påståendet att bröderna gjort det här och om det skulle hålla för rätten. Och om så inte är fallet vilka andra trådar som hänger löst. Hittar vi en tråd till ska vi köra slut på den, säger Tomas Johansson.
Han återkommer ofta till de anhöriga till offret. Att man måste ta hänsyn också till dem.

Fler trådar finns det gott om, verkar det. Sven-Olov Carlsson bedömer när vi ses i mitten av oktober att han har hållit ungefär 20 förhör. Sammanlagt rör det sig troligtvis om ett femtiotal och än är det inte färdigt. Ibland behöver de återvända till någon de redan pratat med på grund av något som sagts i ett annat förhör. Helt nya personer kan också tillkomma.

”Vi är ju inte ute efter att sätta dit någon av de som gjort jobbet sist och jag tror att det finns förståelse för att man vill komma vidare.”

 

En av de saker som skiljer den här utredningen från andra är att flera av de som ska förhöras är poliser. Vissa av dem har sedan länge lämnat yrket och ska nu konfronteras med vad de gjorde och inte gjorde då för 19 år sedan. Tomas Johansson konstaterar att han nog hade tyckt att det skulle vara jobbigt att vara i de gamla utredarnas situation. Men det är inget han tycker sig märka av i arbetet. Snarare ser han det som att detta är fortsättningen, ett fallet Kevin två. Någon internutredning är det inte fråga om.
– Det var 19 år sedan. Man måste ha förståelse för att det var annorlunda då. Vi är ju inte ute efter att sätta dit någon av de som gjort jobbet sist och jag tror att det finns förståelse för att man vill komma vidare.

Att det är en regionalt tillsatt grupp med poliser och inte Värmlandspolisen som tar sig an fallet har att göra med att man vill undvika jäv. Att ha geografisk distans har sina fördelar, men gruppen får ibland anledning att återvända till brottsplatsen, det lilla samhället Dottevik utanför Arvika. Det kan handla om att man ska träffa vittnen eller andra inblandade men också för att få en bild av hur det kan ha gått till. Det räcker inte att titta på en karta.
– Man kan behöva se vad som syns från fotbollsplanen egentligen eller från husen till exempel. En del har förändrats. Växtligheten vid Glafsfjorden är mycket tätare och en grusväg som går längsmed har asfalterats, men mycket är sig också likt, säger Tomas Johansson.
– Det är en vacker plats, säger han.
– Och det är ju inget stort samhälle. Det märks ju att det här har satt spår, fyller Sven-Olov Carlsson i.
De har fått signaler, mött människor som inte tycker att man ska riva upp fallet igen utan låta Kevin vila i frid. Andra, som fanns med i det gamla utredningsmaterialet, har hunnit bli väldigt gamla. Några har gått ur tiden.

Vilka spetskompetenser har då tagits in för att kunna jobba med ett fall som är så pass gammalt och komplicerat?
– Erfarna personer med erfarenhet av stora utredningar och grova brott, säger Tomas Johansson.
Av princip är han försiktig med att tala om vilka de är. Han vill att de ska få jobba ifred från media. Han och åklagare Niklas Wargren sköter mediakontakterna. Vi diskuterar i vilken utsträckning Sven-Olov Carlsson kan medverka med namn och bild, men han är gammal i gamet och har jobbat med uppmärksammade fall och kan dra gränsen själv, tycker han.

En barnutredare ingår i gruppen. Hon ägnar sig inte åt fallet på heltid då hennes kompetens är efterfrågad, inte minst i den nystartade regionala grupp som bildats mot människohandel och nätrelaterade barnpornografibrott. Men hon är en viktig tillgång och det åligger henne att göra bedömningar av de gamla videoförhören och kassettbandsupptagningar som finns.  Även de andra utredarna har uppgifter vid sidan av, men huvudfokus ligger på att komma vidare med fallet Kevin. Gruppen sitter utspridda och har ingen gemensam lokal. En fördel kan de båda utredarna tycka där man inte ”snackar bort” en massa tid utan koncentrerar det man vill ha sagt till de dagliga avstämningarna. Sven-Olov Carlsson, som har en pensionsdag i veckan, erkänner att det händer att han kopplar in sig även då. För att han vill. Engagemanget går det inte att ta miste på.
– Jag kan erkänna att jag tyckte att det lät lite mycket första gången, varje dag, men det ger faktiskt väldigt mycket, säger han.
Sven-Olov Carlsson beskriver ett klimat i gruppen där idéer och tankegångar får stötas och blötas och möts med respekt.
– Vi är väldigt tighta, ligger i fas i engagemang och har förstått att vi har en viktig uppgift här, säger Tomas Johansson.

”Det är ett problem för oss att det är ett föråldrat material.”

Där finns ett rum att sitta i på Rättscentrum i Örebro där de håller till när de behöver studera den gamla förundersökningen. En viktig roll när det gäller att orientera sig i materialet har den registrator som är knuten till fallet. Det åligger henne att hantera och systematisera dokumenten samt värdera innehållet och veta vad som finns var i förundersökningsmaterialet, som är på ungefär 6000 sidor. En flyttkartong. Därutöver ett antal kassettband och VHS-filmer med ungefär 30 timmar förhör.
– Det är ett problem för oss att det är ett föråldrat material, säger Soc.
Han beskriver de rent tekniska hindren. Hur letar man rätt på något på ett kassettband på ett smidigt sätt? Det är inte som med dagens digitala teknik och VHS:erna med förhör har inte alla tittat på. De får dela upp arbetet emellan sig och framhåller att registratorn är en nyckelperson. Registratorer med den här sortens polisiär kompetens är en bristvara i dag, enligt Tomas Johansson och han och kollegan kan inte nog markera vikten av att ha en sådan person i en så omfattande utredning.

Någon gång efter årsskiftet hoppas Tomas Johansson att man ska kunna vara klar med vad han kallar en första etapp i utredningen. Givetvis får han och Sven-Olov Carlsson flera gånger frågan om de tror att de kommer att kunna lösa fallet. Givetvis får inte Polistidningen något svar. Att lösa det utifrån Tomas Johanssons sätt att se det skulle vara att få komma till bevisprövning i domstol.
Det är många juridiska utmaningar men det är vad Tomas Johansson hoppas på – om man vid vägs ände tycker sig kunna bevisa någons skuld.
– Det är ju levande människor, anhöriga, som berörs av det här. De måste få ett avslut.

Fallet Kevin

16 augusti 1998 hittades fyraårige Kevin död invid vattnet i Dottevik utanför Arvika.
Fallet utreddes som mord och två bröder bedömdes skäligen misstänkta. Då bröderna var minderåriga, fem och sju år gamla, dömdes de aldrig för mordet utan fallet avslutades. I våras publicerades två granskningar av fallet. DN ifrågasatte i sin granskning bland annat psykologiprofessor Sven Å Christiansson och hans teorier om bortträngda minnen, som ska ha haft stort inflytande i utredningen. Strax därefter sändes Svt:s Dokument inifrån som starkt ifrågasätter de förhörsmetoder som använts, samt om det finns något erkännande från pojkarna över huvud taget. I maj 2017 beslutade åklagarkammaren att fallet ska återupptas i en ny utredning.