Ett gediget systematiskt arbetsmiljöarbete att bygga vidare på, när hajpen lägger sig. Det ser nationella huvudskyddsombudet Emma Cronberg som vägen till att #metoo och #nödvärn ska få bestående effekter inom Polisen.

Ett gediget systematiskt arbetsmiljöarbete att bygga vidare på, när hajpen lägger sig. Det ser nationella huvudskyddsombudet Emma Cronberg som vägen till att #metoo och #nödvärn ska få bestående effekter inom Polisen.

– När vittnesmål från andra branscher började komma, visste jag ju självklart att det också finns inom Polisen. Men jag tänkte ändå att det skett en sådan förbättring från sjuttio- och åttiotalen. Så jag blev ganska tagen av hur omfattande det är när jag läste i gruppen #nödvärn.
Att samma strukturer genomsyrar alltför många arbetsplatser är hon övertygad om.

– Alla som haft modet att berätta ska sträcka på sig. De har gjort något jätteviktigt.
Som nationellt huvudskyddsombud driver Emma Cronberg på om att det övergripande systematiska arbetsmiljöarbetet måste bli bättre.
– Det är själva skelettet och det har tydliga glapp idag. Utan att det fungerar riskerar det här bara att bli en trend, någonting vi glömmer när nästa stora fråga kommer upp.

Vad behöver då göras?
Enligt Emma Cronberg handlar det bland annat om:

• Att få till arbetsmiljöforum på samtliga nivåer för att diskutera de frågor metoo belyser.
• Satsningar på de årliga sociala skyddsronder med betoning på åtgärder och uppföljning av åtgärder.

– Skyddsorganisationen har också fått ja till arbetsplatsmöten på arbetsplatsnivå nu, men vi har ännu inte fått tillräckligt gehör för lopo-nivån.

”Ska du också bli en
sån där jävla känslig bitterfitta?”

Vittnesmål och delar ur vittnesmål från boken #nödvärn som lämnades över till dåvarande rikspolischef Dan Eliasson i samband med att styrgruppen för initiativet mötte honom den 14 december.

2013. En gång kom ett yttre befäl upp på mitt rum. Han klev in, stängde dörren och låste. Sen drog han helt ogenerat ner byxorna och tog fram den och sa: ”min våta dröm är att du suger av mig och att jag sen får ta dig bakifrån…”

2016. En manlig kollega skickar sms till mig och det är tydligt att han vill inleda en sexuell konversation. För att komma undan lindrigare avböjer jag med motiveringen att det är nog inte så bra för min polisiära karriär. Han svarar att det nog ”snarare skulle kunna gynna mig”.

2016. Stationsbefälet drar i min arm, drar ner mig i hans knä framför alla andra och säger ”mysigt, här ska du sitta”. De andra skrattar och säger ”haha, akta dig för honom, han är gubbsjuk”. Jag blir ställd, skrattar lite och går sedan därifrån.

2016. Jag kom till arbetet för att hälsa på och visa upp min nyfödda bebis. Befälet för mitt turlag visade inget direkt intresse av oss men på väg ut från stationen stötte vi ihop. ”Har den sugit sönder tuttarna på dig än?” frågade han och log. Blev otroligt ställd, minns inte ens vad jag svarade.

2017. Jag har tappat räkningen hur många gånger jag fått höra: ”Du är ju en riktigt bra polis – för att vara tjej”. Genom åren har modet att säga ifrån när jag känt mig trampad på ökat. Det har oftast slutat med respons av typen: ”Vad fan är det med dig då? När blev du sådär jävla brud-känslig?”, ”Har du mens eller?”, ”Har du fått för lite kuk eller?” och ”Ska du också bli en sån där jävla känslig bitterfitta?”

2017. Jag var på utbildning i taktisk konflikthantering och skulle sätta tourniquet, ett avsnörande förband, på manlig kollegas lår. Han säger: ”Jag ska bara flytta kuken så du inte får med den också! Höhöhö”

2017. Inspektören som ifrågasätter varför jag är nykter på en julfest och säger att han tänker ”knulla” mig om jag inte dricker med honom. Inspektören som frågar om det är hål i grenen på mina fejkskinnbyxor och om jag också är trosfri när jag har dem på mig. Inspektören som går förbi det kontor som jag avrapporterar i, och som sedan kommer tillbaka för att trycka sitt kön mot glasrutan…

2017. Manlig kollega som efter jag helt avvisiterat en ung kvinna ville veta vad hon hade för underkläder på sig.

2017. Jag går i pension i juni och får av en chef ett sms. Han skickar en snoppbild där han ”fixat upp” den. Samtidigt frågar han om jag inte tycker den är fin? Jag svarade inte, men blev faktiskt chockad. Ett par dagar efter det undrade han om vi skulle träffas. Då bad jag nämnda chef att dra åt h-vete. Sen har jag inte hört något, tack och lov.

Boken innehöll, förutom vittnesmålen, en del förslag på hur förändring ska uppnås, enligt administratörerna framtagna av erfarna medarbetare inom polisen. Där ingår bland annat att ta hjälp av externa, oberoende forskare. Man framförde också ett önskemål om breddning av perspektiven. Att fokus inom #metoo har legat på sexuella övergrepp men att ”många har vittnat om att andra kränkningar är både vanligare och minst lika skadliga som de rena sexuella trakasserierna. Undersökningen om de bakomliggande strukturerna bör därför även omfatta detta, menar man.

Polisledningen har tillsammans med facket och de nationella huvudskyddsombuden tagit fram förslag på åtgärder. Enligt tidningen Svensk Polis föreslår man bland annat att forskning ska kopplas till det fortsatta arbetet i syfte att kartlägga situationen. Det föreslås också att kränkande särbehandling ska göras till en av de frågor som Polisen ska ägna särskilt stor uppmärksamhet åt i det fortsatta arbetet inför 2024.

Kontrovers kring ”oberoende observatör”

Vid mötet med rikspolischefen tog styrgruppen för #nödvärn med sig en ”oberoende observatör”.
När hans medverkan blev känd i facebookgruppen #nödvärn ifrågasattes den, eftersom han uppmärksammats för bland annat sexistiska uttalanden. Maria Larsson har, på Facebook, förklarat att en icke namngiven person föreslagit ”observatören” men att styrgruppen efter att de fått mer information helt avsagt sig samröre med honom.

Läs hela uppropet här.

Polisförbundet om vad du kan göra vid sexuella trakasserier här.

Läs Polistidningens tidigare artiklar om #nödvärn här , här och här