ANNONS:

 
Polistidningen nummer 5, delas ut runt 19 oktober. Nästa nummer når brevlådorna 7 december.Komplett ugivningsplan finns här.
 

På Twitter

 

Lenas ledare

Tillsammans är vi som bäst
Lena Nitz, ordförande
 
 
 
 
 
 

Arkiv

Planer på beredskap
hemma för poliser

Publicerad 2018-02-07

Aktuellt Tjänstevapnet i säkerhetsskåp i bostaden och polisbilen i hemmagaraget kan bli verklighet i Nord. En arbetsgrupp analyserar nu vilka regeländringar som krävs för utryckningsberedskap i hemmet.

I södra Lappland gällde tidigare beredskap i hemmet med en timmes inställelsetid, men upplägget togs bort i samband med omorganisationen. Nu kan det komma tillbaka i ny tappning. En partsgemensam arbetsgrupp med fackliga företrädare och arbetsgivarrepresentanter diskuterar formerna för detta.

Louise Karlsson

Louise Karlsson, vice ordförande i Polisförbundet Västerbotten och till vardags utredare i Vilhelmina, är fackets representant i arbetsgruppen. Hon poängterar att det råder delade meningar bland de av hennes kollegor som haft beredskap tidigare, en del tycker att det är bra, andra dåligt.

Hennes eget engagemang för frågan väcktes tidigt i karriären.
– Dels har jag länge intresserat mig för frågor om beredskap, dels är jag en av få i styrelsen som jobbar i glesbygd. Därför tyckte man att jag var lämplig att sitta med, säger hon till Polistidningen.

Louise Karlsson berättar att initiativet om beredskap i hemmet först kom från arbetsgivarhåll. Men också inom facket har lösningen diskuterats under lång tid. Innan planerna kan förverkligas måste emellertid åtskilliga praktiska problem lösas.

Hon nämner frågan om hur tjänstevapen och annan utrustning ska förvaras i polisers bostäder. Bland annat finns en känd rån- och stöldrisk kopplad till vapeninnehav.
– Sedan har vi situationen att någon har haft ett långt arbetspass och därefter går på beredskap och omedelbart blir utringd. Risken är stor att kombinationen går ut över arbetsmiljön med en radikalt minskad dygns- och veckovila, något som strider mot EU:s direktiv.
Hon påpekar att ytterligare en fråga som måste besvaras berör tekniker och utredare. Ska också de kunna ha beredskap i hemmet?

Men trots stötestenarna är Louise Karlsson övertygad om att fördelarna är värda lite tankemöda. Framförallt anser hon att polisernas krav på en rimlig lön och arbetsgivarens vilja att hålla igen ekonomiskt, i det här fallet, är mera förenliga än de brukar vara.
– Även med en rejäl ersättning handlar det ju om en mycket billig lösning jämfört med alternativet att anställa fler poliser. Samtidigt krävs en rimlig personalstyrka för att personalen ska ha en bra arbetsmiljö även om beredskap utnyttjas vissa tider på dygnet.

Ska spana in norrmännens lösning

 Direktivet till arbetsgruppen har sitt ursprung i en motion som bifölls vid förbundsregions Nords stämma 2017. Målet är göra polisjobb i glesbygd mera attraktivt.

– Vår utgångspunkt är att varken den centrala polisledningen eller förbundet nationellt har mäktat med att ta tag i glesbygdssituationen, säger Johan Claesson, ordförande för Polisförbundet Nord.

I region Nord – mer än halva Sveriges yta – existerar det inga områden som Polismyndigheten klassar som utsatta eller särskilt utsatta. Istället finns det områden som enligt Claesson är, eller riskerar att bli, polisiärt bortglömda. Ett faktum som han vill att Polismyndighetens centrala ledning ska förhålla sig till.

Direktivet

I direktivet fastslås att den partsgemensamma arbetsgruppen ska:

Lämna förslag för hur den operativa förmågan och anställningsvillkoren i polisregion Nord kan bli bättre.

Ta fram metoder för att göra polisarbetet i området mera attraherande.

Senast den 30 april ska arbetsgruppen redovisa uppdraget och lägga fram förslag på åtgärder.

Källa: Direktiv A0011.998/2018, Saknr 129

Johan Claesson nämner befolkningen och dess krav på att kunna få hjälp från ordningsmakten, och att polisernas glädje och stolthet över yrket är nära kopplat till denna faktor. Men framförallt lyfter han sina kollegors konkreta arbetsmiljö som det kanske allra viktigaste.
– Hur lång tid förväntas jag hålla ut i ett underläge? Medlemmarna i inlandet och längs Tornedalen arbetar under förutsättningar som jag aldrig skulle ha accepterat som polis i Stockholm, säger han.

Sedan påpekar han att problematiken, om än tydligast och mest påtalad i Nord, är av liknande slag i stora delar av landet – från avlägsna gårdar på Österlen i Skåne till skogsmarkerna i Mellansverige.
– Egentligen är det bara i de riktiga storstäderna som polisen är nära tidsmässigt då något verkligen händer. Min förhoppning är att man i andra delar av landet ska titta på det vi nu jobbar fram och dra nytta av det. Det är onödigt att uppfinna hjulet två gånger.

För Louise Karlsson har frågan om yrkets villkor i glesbygd varit ständigt närvarande sedan hon blev polis. Hon har funderat på lösningar och vad som kan förbättras: Hur ska ett begränsat antal poliser kunna täcka enorma ytor där få invånare bor, men där allt som händer i storstaden ändå kan förekomma?

Hon understryker att arbetsgruppens yttersta mål är att göra polisvardagen i glesbygd så attraktiv som möjligt med syftet att locka nya poliser som vill stanna. Ett första steg på vägen är ett möte i norska Mo i Rana, där svenskarna ska ta del av norska Polisens lösningar.
– Stora delar av Norge är ju glesbygd och de är lite av experter. Bland annat har de sådant som betalade studiemedel åt personer som väljer att stanna. Själva har vi också pratat om möjligheten att man betalar ett extra tillägg, liknande det som poliser i särskilt utsatta områden får.

Johan Clesson framhåller att det i samtal mellan Polisförbundet och regionledningen har framkommit en ”ömsesidig vilja att finna lösningar”. Och att förutsättningarna för partsgemensamt framgångsrikt arbete är ”mycket goda”.
– Förbund och arbetsgivare har helt enkelt samma mål och verklighetsbeskrivning, det finns inget skäl för oss att slåss om hur de här svåra frågorna ska lösas, säger Johan

”Respekt för varandras roller”

Regionpolischef Klas Johansson låter optimistisk, både då han beskriver framtidsplanerna och då han nämner samarbetet med facket.
– Jag på min sida uppskattar ett starkt och välförankrat fack. Vi träffas både formellt och informellt och har väldigt bra relation med högt i tak och spänst i diskussionen. Det finns en ömsesidig respekt för varandras roller och ett bra klimat för att klara ut meningsskiljaktigheter.

Samtidigt tror han att till exempel beredskap i hemmet kan ta lång tid att införa, och detsamma gäller andra genomgripande förändringar.
– Vi har kollektivavtal, regler och förordningar att ta hänsyn till. De nationella parterna måste involveras, säger Klas Johansson.