Blunda och föreställ dig en livvakt. Vad är det för bild som framträder? En storvuxen karl med stenansikte som skymtar fram bakom någon toppolitiker? Mörk kavaj, snabba solbrillor och en sladd bakom örat? Det är inte fel, men det är inte hela bilden, enligt Erik som jobbar på personskyddet vid Säkerhetspolisen.
– Vi försöker alltid malla kontexten. Kostym ena dagen när våra skyddspersoner rör sig i riksdagen eller går på en privat begravning. Haglöfsbrallor nästa när vi följer med dem på deras höstpromenad.
Den klassiska livvaktslooken fyller dock sin funktion i offentliga sammanhang. Det handlar om att sända en väl avvägd signal till allmänheten, förklarar kollegan Lina som också är livvakt.
– Många gånger är det bra att det framgår att vi är poliser, till exempel på torgmöten. Att det syns att vi är där. Det har en viss avskräckande effekt. Men vi kan inte gå runt i vanlig polisuniform för vi vill inte att allmänhet ska greppa tag i oss och be om hjälp med olika saker.
Hon poängterar att livvakter gör mer än följer efter sina skyddspersoner och ser sura ut.
– Det ligger väldigt mycket arbete bakom de där minuterna när skyddspersonen syns på scen. Det kan vara månader av förberedelser.
Det handlar om att knyta kontakt med arrangörer inför olika evenemang. Stämma av scheman med skyddspersonens pressekreterare. Och hålla en dialog med ”den öppna polisen” när skyddspersonen ska delta i någon allmän sammankomst. Polismyndigheten ansvarar ju för det så kallade distansskyddet, alltså den allmänna ordningen, så att Säpovakterna kan koncentrera sig på säkerheten närmast skyddspersonen.
Erik och Lina heter egentligen något annat men vill inte att vi använder deras riktiga namn i den här artikeln av säkerhetsskäl. De är rätt nya i livvaktsjobbet. Lina har jobbat i knappt ett år och Erik i två. Båda har en bakgrund som poliser i yttre tjänst i Stockholm. Första gången Polistidningen träffar dem är i Uppsala när de är där med sin skyddsperson Ebba Busch, Kristdemokraternas partiledare. Det är slutspurt i valrörelsen och Busch ska göra ett framträdande på en engelsk pub intill tågstationen.
Erik är på plats innan för att reka. Han pratar med uniformerade poliser på busstorget utanför och med valarbetare som står och blåser upp blåa KD-ballonger. Lina anländer tillsammans med skyddspersonen och en tredje livvakt just när mötet börjar. Då är puben nästan fullsatt av hängivna kristdemokrater. Blonda tjejer i Team Ebba-tröjor. Välkammade ynglingar med KD-knapp på skjortan. Och så ett gäng grånade lokalpolitiker som njuter av den ungdomliga entusiasmen.
– I give you Uppsalas egen Ebba Busch, säger en av dem och vinkar fram partiledaren till publikens jubel.

SÄPOS PERSONSKYDD
Säkerhetspolisen ansvarar för personskyddet av den centrala statsledningen som omfattar följande funktioner:
- Kungen
- Statsministern
- Tronföljaren
- Statsråden
- Talmannen
- Statssekreterarna
- Riksdagsledamöterna
- Kabinettsekreteraren
Livvakt är den yttersta resursen i personskyddet, men här finns till exempel också tekniker som jobbar med att installera larm och analytiker som gör riskbedömningar.
Källa: Säkerhetspolisen.
Busch tar plats mitt i rummet och lyfter en falukorvsring över huvudet.
– Den här symboliserar allt som jag tycker är bra med Sverige, säger hon.
Erik har sett falukorvsrutinen många gånger förut och har fokus på annat. Han har tagit position borta vid baren och låter blicken svepa över människorna i rummet. Han gör en slags snabbprofilering. Är det någon som inte passar in i det här sammanhanget? Någon som beter sig irrationellt?
En livvakt måste vara lugn och spara energi när inget händer, förklarar Lina, så att man har ett bra ”stridsvärde” när det bränner till. Och så måste man ha modet att agera när situationen kräver det.
– Du kan behöva gå fram till en minister inför rullande tv-kameror och säga bryt, du måste härifrån nu.
Men hur ofta blir det skarpt läge då? Har de varit med när en skyddsperson blivit angripen? Erik och Lina passar på den frågan. Det är hemligt som så mycket annat som rör deras arbete. Till exempel vad de tjänar. Hur deras arbetstider ser ut. Om de alltid jobbar med samma skyddsperson. Det de kan säga är att deras nuvarande jobb innebär klart mindre action än vad de upplevde som ingripandepoliser.
– Då åkte man ju blått vartenda pass, så ser det inte alls ut här. Vi jobbar ju tvärtom stenhårt för att förebygga alla typer av incidenter, säger Erik.
Lina fyller i:
– Det är jättebra att ha erfarenhet av yttre tjänst, men man ska nog ha gjort det ett tag och känna att man är lite mätt på det innan man börjar här.
Tjusningen med livvaktsyrket är i stället att man får öva och bli riktigt bra på några få saker, tycker Erik. Närkamp, skytte, fordon, sjukvård, taktik. Det är de fem ben som yrket vilar på, och som livvakterna ständigt tränar på.
– Vi har ett smalt uppdrag, vilket gör att vi kan bli väldigt bra på det vi gör.
Lina lyfter att jobbet också ger tillträde till unika miljöer, till de fina rummen och till maktens korridorer. Man får en känsla av att vara med där det viktiga händer.
– Jag får en inblick i den politiska världen som jag aldrig hade fått annars, konstaterar hon.
Men blir det inte väldigt mycket väntan och tråkiga möten att sitta igenom? Jo, visst blir det en del av den varan. Men Erik tycker att man får vara ödmjuk.
– Vi väntar inte vid ett avspärrningsband i ösregn. Vi sitter oftast med en kaffekopp i någon trevlig miljö, så vi har det bra.
Efter exakt en halvtimme slutar Ebba Busch tala och folk bildar kö för att bli fotograferade med partiledaren. Det görs enligt en löpandebandprincip där Buschs pressekreterare och assistenter håller ordning på kön och sköter fotograferingen.
Livvakterna står i en trekant runt Ebba Busch och synar varje person som kliver fram till skyddspersonen. En kille lägger armen runt Busch när bilden ska tas och då är Erik snabbt framme och drar bort den.
– Det var en onödig fysisk beröring. De ska få sin selfie men de behöver inte hålla i skyddspersonen, förklarar han senare.
Som på en given signal, eller om det är på ett bestämt klockslag, lämnar hela följet puben. En stor svart Volvo-suv rullar fram till trottoaren utanför och Ebba Buschhoppar in i den och försvinner iväg lika snabbt som hon kom.
Valrörelsen är såklart en intensiv period för skyddspersonerna och därmed även för livvakterna. Och en dryg vecka innan valet slog huvudskyddsombudet på Säkerhetspolisen larm i Dagens Nyheter om att livvakterna är för få och överbelastade. Samtidigt är det svårt att få en inblick i hur bemanningen ser ut. När Polistidningen skrev om Säpos livvakter 2006 var myndigheten öppen med att man hade 130 livvakter anställda. Så sent som 2018 uppgav Säpo siffran 150 livvakter i sin egen årsbok. Numera är antalet hemligt. När Polistidningen undrar varför är motiveringen vag. Det handlar om att hotbilden har blivit ”bredare och mer komplex” på senare år, och att vi befinner oss i ett ”osäkert omvärldsläge”.
Erik och Lina bekräftar att det har blivit mycket övertid under valrörelsen. Och självklart skulle livvaktsgrupperna må bra av förstärkning, precis som många andra polisiära verksamheter. Men över lag tycker Erik att arbetsbelastningen är rimlig.
– En farhåga jag hade innan jag började här var att jag skulle komma till en skilsmässoenhet där man jobbar jämt. Men jag är småbarnsförälder och får ihop mitt liv bättre nu än när jag jobbade som polis i yttre tjänst.
Samtidigt står det klart att Säpo skulle vilja rekrytera fler livvakter än man lyckas med. Man har sökande, men inte tillräckligt många kvalificerade. Polisförbundet anser att myndigheten bland annat måste förbättra arbetsmiljön, höja lönerna och erbjuda fasta anställningar för att göra livvaktsjobbet mer attraktivt.
Ett särskilt problem är att rekrytera kvinnor till yrket. Redan 2016 gjorde myndigheten en drive, men då som nu ligger andelen kvinnor bland livvakterna på omkring 8 procent. Lina hade gärna sett en mer jämn könsfördelning.
– Vi behöver ju kunna smälta in i många sammanhang. I provrum, omklädningsrum och på damtoaletten på krogen. Och över lag är det ju bra med mångfald i en arbetsgrupp, säger hon.
En dryg vecka efter Buschs framträdande i Uppsala träffar vi Lina och Erik på nytt. Den här gången i Säkerhetspolisens madrasserade dojo i Sörentorp norr om Stockholm. Säpo hyr in sig i en av byggnaderna här på Polismyndighetens träningsområde. De två kollegorna tumlar runt på golvet i en brottningsmatch och demonstrerar slagserier mot sandsäckarna som hänger från taket. I ett hörn står gummidockan Bob.
– Den är byggd för att efterlikna en riktig människa så att vi kan klämma och känna på den när vi tränar, säger Erik och trycker på olika punkter i Bobs ansikte.
Intill dojon ligger ett stort rum där man kan flytta runt väggarna för att skapa olika övningsscenarion. Vid ena väggen står en talarstol som en påminnelse om vilka det är livvakterna tränar för att skydda. Och för Erik är det en del av motivationen.
– Det kanske låter som floskler. Men vi ser hur bräcklig demokratin är i dag, både i Sverige och omvärlden. Hur man försöker påverka människor i ledande ställning att ta andra beslut. Vi kan bidra till att de känner sig mer trygga att föra sin politik och uttrycka sina tankar.

INGÅNGSLÖN: 40.000
Som livvakt är du tjänstledig från Polismyndigheten och har en tidsbegränsad anställning på Säpo. Anställningen är i grunden fem år och förlängs normalt med fem år i taget. För att få jobba kvar som livvakt måste du klara årliga fys- och vapentester. Ingångslönen är omkring 40.000 kronor.
Källa: Säkerhetspolisen.
Efter rundturen i lokalerna slår vi oss ner i en soffgrupp i lunchrummet en våning ner. Med under intervjun är också en pressekreterare från Säpos kommunikationsenhet. Han sätter sig vid ett bord en bit bort, men inom hörhåll. Hans uppgift är att ingripa om Erik och Lina börjar prata bredvid mun om sådant som kan skada Säkerhetspolisens verksamhet eller rikets säkerhet. Det känns tryggt att ha honom med, tycker Lina och Erik, och de säger att de kan tala fritt trots hans närvaro.
– Det här är Säkerhetspolisen och det är något helt annat än de flesta andra arbetsplatser. Jag vill inte att jag ska ha sagt något i det här reportaget som avslöjar våra tekniker och metoder, säger Erik.
Men sekretessen kring era tekniker och metoder har ni väl själva koll på? Varför behöver ni en pressekreterare?
– Det handlar mer om vad som kan vara känsligt för myndigheten i stort. Vi är väldigt ovana i den här situationen, för vi pratar aldrig med någon utomstående om vårt jobb, förklarar Lina.
Läs mer:
Sedan kommer Lina och Erik in på vikten av att bygga en förtroendefull relation med skyddspersonen. De ska känna sig trygga med livvakterna, och livvakterna ska känna sig trygga med dem.
Men vad händer om skyddspersonen vill göra saker som ni tycker är för farliga? Vem har sista ordet?
– De får göra vad de vill. Men när det gäller hur:et så är vi inte bara involverade, utan också de som bestämmer hur saker och ting ska göras.

Så blir du livvakt
Säkerhetspolisen rekryterar livvakter varje år med start i december. Antagning sker under våren och utbildningen, som är ungefär tre månader lång, påbörjas efter sommaren. Formella krav för antagning:
- Polisexamen.
- Godkänd utryckningsförarutbildning.
I antagningsprovet testas:
- Syn.
- Hörsel.
- Kondition: Löpning 3 km flack terräng, hinderbana, Harres test, explosivt löpmoment.
- Styrka: armhävningar, marklyft och dra docka.
- Simning.
- Bilkörning: Backa med hjälp av speglar, manövrera i trånga utrymmen, körning i stadstrafik.
- Vapenhantering.
- Begåvning.
Eventuella kravgränser på de olika momenten är hemliga enligt Säpo. Uttagningen görs utifrån en sammanvägd bedömning av testresultaten.
Källa: Säkerhetspolisen.
Det händer ju att skyddspersoner vill och behöver åka till säkerhetsmässiga mardrömsställen som Afghanistan, Jemen och liknande.
– Då har vi specialutbildade kollegor i det så kallade förstärkta livvaktsskyddet som följer med. Och vill skyddspersonen åka till Alperna eller ut på sjön så finns det livvakter som är extra bra på att åka skidor och köra båtar.
Så livvaktsjobbet kan vara så där glamouröst som man har sett i filmen Bodyguard?
– Nja, vi bär inte runt på våra skyddspersoner som Kevin Costner gjorde med Whitney Houston. Men det är klart att vi får vara i många fina restauranger och mötessalar. Det är något annat än att gå och leta femmor bakom takplattorna i någon källare som man gjorde som ingripandepolis.
Men han tillägger att det är högt och lågt även i hans nuvarande jobb.
– Ena dagen är man på ett internationellt toppmöte och nästa står man och tvättar livvaktsbilen.