Katharina von Sydow, ordförande i Polisförbundet
Som poliser är vi satta att värna de grundlagsskyddade demokratiska fri- och rättigheterna. Vi har som uppgift att jobba för människors trygghet och säkerhet. Utifrån det kan man tro att våra arbetsplatser genomsyras av tolerans för olikheter och att alla poliser känner sig trygga med kollegor och chefer. Men så är det inte. Vi får till och med signaler om att klimatet blivit hårdare och jargongen råare.
Det här är oacceptabelt. Den som inte vågar vara sig själv på jobbet, eller behandlas illa av sina kollegor, riskerar att bli så påverkad i sitt mående att det kan få allvarliga följdverkningar.
Det mest uppenbara är effekten på individens mående. Men frågan går utöver individen och diskrimineringslagen. Den polis som mår dåligt i arbetskamraternas sällskap riskerar att göra sämre ifrån sig och i just vårt yrke kan det i extremfallet innebära en säkerhetsrisk också för de som står bredvid.
Därför ska vi inte stå tysta när klimat och jargong går över styr. Och vi ska absolut inte stå tysta när vi bevittnar kränkningar, trakasserier, mobbning eller negativ särbehandling. Som utsatt ska man känna att man har kollegorna i ryggen. Men man ska också känna att man har arbetsgivarens och fackets stöd.
Därför har Polisförbundet tagit fram ett nytt likabehandlingsprogram: ”En polis för alla”, som antogs av kongressen i september. ”En polis för alla” är förstås en sanning med modifikation. En likriktning av kåren i form av antagnings- och utbildningskrav är en absolut nödvändighet och en del av kårens styrka. Men i ett samhälle fullt av olikheter behöver vi bli bättre på att både acceptera och sätta ett högre värde på de olikheter som ryms bland kollegorna.
Vår gemensamma utgångspunkt måste vara att kåren inte blir bättre om vi tar en polis och klonar honom 24 000 gånger. 24 000 personer som tänker likadant och agerar likadant skulle möjligen fungera i ett samhälle med 10,5 miljoner identiska människor, men så ser inget samhälle ut.
Vad vi behöver är en mix av människor vars olika styrkor kommer till nytta på bästa möjliga sätt. För att de ska göra det behöver vi ha vissa grundläggande saker på plats. Som polis ska man kunna känna sig trygg med sina kollegor och chefer. Man ska utan oro kunna vara sig själv. Det är i grunden vad likabehandling handlar om.
I likabehandlingsprogrammet lyfter vi fram arbetsgivarnas odiskutabla ansvar i de här frågorna och behovet av att de gör mer. Men vi lyfter även fram vårt eget ansvar. Ett fackförbund som har inskrivet i stadgarna att vi ska verka för jämställdhet, mångfald och motarbeta all form av diskriminering måste vara mer aktivt i frågorna.
Det som inte står i programmet är att vi också måste ha poliskåren med oss. Fler måste våga säga ifrån när kommentarer och handlingar går över gränsen. Allt annat riskerar att skada såväl individer, verksamhet som tilliten till poliskåren och de enda vinnarna i det är brottsligheten. Därför måste vi alla göra mer, tillsammans.
