Får se hur många det blir i dag. Det råkade bli en sådan dag då vi fick mycket att göra, säger Jonas Wireby.
Han står på trappen till polishuset i Uddevalla. Högt ovanför oss surrar en polishelikopter som söker efter en försvunnen person. Själv har Jonas varit ute på två brottsplatser under dagen.
– Ett villainbrott på Tjörn och sen är det ett kulhål i en vägg här i stan som vi inte är riktigt säkra på att det är ett kulhål.
För en kriminaltekniker, vilket Jonas varit de senaste tio åren av sitt polisliv, kan dagarna skilja sig åt ganska mycket. Men på de flesta onsdagar finns en sak som alltid återkommer – fysträningen.
På polisens dag kastade Polistidningen ut frågan i sociala medier om det fanns någon där ute som ville tipsa om en arbetskamrat som bidrog till att göra arbetsplatsen bättre på något sätt. Vi fick in två tips. Ett av dem handlade om Jonas Wireby, som i nio år hållit i fyspass för sina kollegor på onsdagar.
– Alltid go och peppig, menade tipsaren.
Jonas har varit polis i snart 34 år. Idrottat på olika sätt har han nog alltid gjort, även om det kanske var mer bollsport i yngre år. Nu gör han helst träningen utomhus, och under sommarsäsongen kör de även onsdagsfysen ute.
– Men då tenderar färre att komma. Jag vet inte varför, men det kanske upplevs som mer utmanande.
Vi går in i polishuset, väljer trapporna och går genom vindlande gångar till husets relativt nya gym – en av de saker idrottsföreningen fått till. Fräscht och välutrustat, med uppdaterade maskiner.
– Jag tappade den här på foten när jag skulle montera den, säger Jonas och lägger handen på en airbike som verkar vara det senaste tillskottet.
En bruten tå blev resultatet. Men det ser man inga spår av nu.
– Men det är inte här vi ska vara, säger han sedan.
Vi tar oss vidare till idrottshallen.
– Hoppas det kommer några i dag, säger Jonas och spanar lite mot dörren.
Dukat fram utrustningen på 14 stationer har han redan gjort. Olika vikter, madrasser, stepbrädor och hantlar används för övningar som både jagar upp pulsen och bygger muskler. Styrka, kondition, balans och rörlighet ska vara med på de här passen, tycker Jonas.
– Man blir inte yngre av att träna, men man tränar för att kunna bli äldre och friskare, är en devis han håller på.
Carina Palmqvist är först på plats till passet. Hon jobbar på lokalpolisområdets kansli och är, enligt Jonas, en riktigt duktig paddlare. Även han är en varm förespråkare för kajakpaddling och har vid flera tillfällen styrt upp tillfällen för kollegorna att prova på kajak.
Idrottsklubben anordnar också en beachvolleybollturnering varje år.
– Ett år var det 13 lag med, säger någon av deltagarna som nu droppar in en efter en.
När ungefär tio personer har kommit är det dags att dra igång, och vi konstaterar att inte en enda man har tagit sig hit. Men så brukar det tydligen inte vara.
En intensiv timme följer.
– Man ska krypa mellan stationerna, utbrister Jonas.
Tar man i är det inga problem. De flesta övningarna tenderar att lura upp pulsen ordentligt. De stora muskelgrupperna, hjärta och lungor får jobba. Men det finns också utrymme att anpassa. Dåliga knän eller en ledsen rygg kan göra björngång eller burpees väl utmanande. Då kan lite bålstabiliserande balansövningar fungera i stället. Men ingen fuskar, och ansiktsfärgen stiger för varje station. 45 sekunder jobb och 15 sekunder vila.
En bra sak med fysen, förutom det uppenbara att det är bra att röra sig, är att man möts från olika delar av polishuset – yttre personal, utredare, administrativa, veteraner och nyanställda.
Efter passet lägger Jonas in en ordentlig stretch och nedvarvning. Men snart efter droppar deltagarna av till plingandet av olika telefoner. Det märks fortfarande att det är en fullmatad dag för anställda på Uddevallapolisen.
– Det är ofta hårt tempo här och folk sliter på jobbet. Då kan det ju kännas stressigt att hinna fysa. Liksom ännu en sak som ska hinnas med. Därför försöker vi förmedla det till cheferna och se till att de uppmuntrar personalen att vara med.
Han säger att det kanske allra effektivaste är när cheferna är med själva och på så vis förmedlar att det både är okej och viktigt att komma iväg på fysträning. Generellt tycker han att ledningen i polisområde Västra Fyrbodal har varit tillmötesgående i mycket, inte minst i installerandet av det nya gymmet.
– Där har vi haft ett bra samarbete.
Jonas är ju också som kriminaltekniker egentligen regionalt anställd. Trots det är det just han och hans kollegor som är drivande i idrottsföreningen, som är kopplad till lokalpolisområdet.
– De är tillmötesgående och har låtit oss fortsätta, och det är ju bra.
– Du borde komma hit någon gång när det är innebandy också, säger Helena Peterson.
Innebandyn är också ett återkommande inslag och ska man tro Jonas Wireby är den mer civiliserad nu än vad den var på nittiotalet när han kom till Uddevalla.
– Då var det blodvite, banne mig, nästan varje gång.
Jonas har hunnit bli 61 år, även om man kanske inte hade kunnat tro det med tanke på hans goda form. Men han har redan tankar om vilka som kan tänkas ta över fysfacklan efter honom.
En av dem som ibland tar hand om onsdagsfysen när inte Jonas kan är Mia Linnervik. Det märks när det är hennes tur att hålla koll på tiden under övningarna. Hon räknar ned och peppar rutinerat, precis där man kan tänka sig att lusten att sluta lite i förväg kan infinna sig.
Hon och Katarina Claesson, gruppchef på jouren, står i omklädningsrummet efter passet. Även Katarina är med i en idrottsklubb på fritiden, då hon cyklar mycket. Föreningslivet verkar inte vara så utdöende i Uddevalla som det generellt är i landet.
– Och idrottsföreningen här är så himla bra på att få med alla, tycker Katarina.
Även de som kanske inte gillar att svettas kan erbjudas alternativ, menar de, som tipspromenader i närområdet.
– Vi har ett berg här bakom, säger Mia och syftar på Kålgårdsberget.
Ett typiskt bohuslänskt brant berg vars grå vägg syns genom idrottshallens höga fönster på baksidan av huset. Där har man varje år en tävling för alla anställda där målet är att ta sig upp för berget två gånger och göra det i samma hastighet.
– Då kan man vinna fast man går. Det är så bra, tycker jag, att det inte handlar om att vara snabbast och bäst utan att alla kan vara med på sina villkor, säger Mia.