Peter är trafikpolis och hade ägnat tisdagsförmiddagen åt att göra en trafikkontroll tillsammans med en grupp aspiranter.
– Sedan var vi inne och käkade lunch. När jag och en kollega rullar tillbaka mot trafikkontrollplatsen för att återuppta kontrollen går det ut ett prioanrop över hela regionen.
All annan radiotrafik bryts och de båda poliserna får höra är att det rasar in samtal till 112 om att det är skottlossning på en skola.
– Det är ju surrealistiskt alltihop. Man tar inte in själva utropet, utan tänker att det måste vara en övning eller någonting.
Så snart Peter och kollegan förstår vilken skola det handlar om åker de dit. De kommer in via en gång- och cykelbana och hamnar på skolbyggnadens baksida.
– Utan att kunna svära på det så tror jag att vi är bland de 10–15 första enheterna på plats.
De möts av en grupp områdespoliser som sätter på en tourniquet på en svårt skadad person som har släpats ut från byggnaden. Samtidigt hör Peter på radion att den första patrullen på plats har gått in i byggnaden och är under beskjutning.
– Vi har ingen aning var den patrullen befinner sig men tolkningen är att de är ganska nära entrén. Kort efter hör vi på radion att det är rökutveckling inne i skolan.
Hör du skott?
– Nej, inte där och då vad jag kan påminna mig. Lokalerna är ju jättestora och vi är ju egentligen allra längst ifrån där det skjuts.
Varför går inte du och kollegan in i byggnaden?
– Vi kan inte ha poliser som går in från olika håll i en rökfylld byggnad då är det en överhängande risk att vi skjuter varandra.
Enligt Peter behöver det finnas poliser utanför byggnaden också i en sådan här situation. Alla kan inte gå in för att söka gärningsmannen.
– Hela området behöver kontrolleras om gärningsmannen flytt ut från skolbyggnaden. Det är nödvändigt för att skydda både civila och blåljuspersonal som befinner sig där.
Peter konstaterar att han och kollegan aldrig varit så beredda att skjuta verkanseld som där och då.
– Och det är klart att hade man fått syn på gärningsmannen så hade man skjutit direkt. Hade vi kunnat verka mot gärningsmannen så hade vi gjort det.
Ändå var det ingen polis som sköt. Varför?
– Min tolkning är att när de första kollegorna gick in så har gärningsmannen skjutit och sedan direkt klivit undan in i ett annat rum eller ur deras blickfång på något annat sätt. Och poliserna har helt enkelt inte hunnit besvara elden.
Han säger att alla poliser har det i ryggmärgen sedan polisutbildningen att man måste vara absolut säker på mål och omgivning innan man skjuter. Rökutvecklingen inne i skolan gjorde det svårt. Utan fri sikt riskerar man att skjuta en kollega eller någon annan person som inte är gärningsmannen, konstaterar Peter.
Det har kommit kritik i media om att den första patrullen retirerade och tappade bort gärningsmannen. Vad säger du om det?
– Polisen ska granskas. Det är självklart. Men det är alltid lätt att sitta på läktaren och komma med goda råd. Men jag är hundra procent övertygad om att alla poliser på plats gjorde allt de kunde så fort de bara kunde. De som eventuellt påstår något annat vet inte vad de pratar om.
Han menar att facit ändå är att den första patrullen gick in och konfronterade gärningsmannen och avbröt det han höll på med.
– Och det har räddat ett okänt antal liv.
Polisens taktik för pågående dödligt våld, PDV, har ofta beskrivits som att poliserna bara ska fortsätta framåt tills gärningsmannen är oskadliggjord. Finns det en orimlig förväntan på poliser i sådana här lägen?
– Jag förstår om det finns en sådan förväntan för det är ju grundtanken med taktiken, men samtidigt måste man tänka på den egna säkerheten. Konceptet går inte ut på att gärningsmannen ska rikta om sitt våld och skjuta poliser i stället.
Det här med att en gärningsman startar en rökutveckling. Är det ett scenario som har tagits upp på PDV-utbildningar du har deltagit i?
– Nej det är det inte. Och det tillför ju en extra dimension av risk. Har du inte sikt kan du inte heller verka. Det är självklart.
Frågan om vilka risker en polis förväntas ta har däremot diskuterats på utbildningarna, enligt Peter.
– Är vi skyldiga att gå in i en lokal där det pågår dödligt våld? Svaret vi har fått är att det är upp till varje polis att bestämma själv. Det finns ingen arbetsgivare som kan ta det arbetsmiljöansvaret att säga att första patrullen på plats ska kliva in i lokalen och konfrontera gärningsmannen.
Dådet på Campus Risbergska
Strax efter lunch tisdagen den 4 februari kom larmet om skottlossning på Campus Risbergska, ett centrum för vuxenutbildning i Örebro.
Elva personer har bekräftats döda efter masskjutningen. Offren består av sju kvinnor och tre män i åldrarna 28–68 år. Enligt polisen pekar det mesta på att den elfte avlidne är den misstänkte 35-årige gärningsmannen. Mycket talar för att han sköt sig själv, enligt polisen.
Enligt Peter är det ingen yrkesgrupp, inte ens poliser, som ska behöva räkna med att dö i tjänst. Men i det här fallet valde den första patrullen ändå att sätta sin säkerhet på spel och konfrontera gärningsmannen.
– Och min uppfattning är att de då avbröt honom och förhindrade ett okänt antal dödsfall bland elever och personal på skolan. Sedan jackade regionala insatsstyrkan i snabbt, inom några minuter från att första patrull på platsen går in i lokalerna, följt av nationella insatsstyrkans operatörer därefter.
Peter hade önskat ett tydligare stöd från polisledningen när toppcheferna uttalar sig i media.
– Även om det exakta händelseförloppet inte är klarlagt så tycker jag att ledningen borde ha sagt att man har hundraprocentigt förtroende för att alla poliser på plats gjorde sitt yttersta för att förhindra ytterligare avlidna. Här hade jag önskat att man varit tydligare i just den delen.
