Stefan Holgersson, universitetslektor och polis
Foto: Johan Svanestrand
Kristina Hultegård kritiserar Frida Sundkvists reportagebok ”Efter Skotten: Sanningen om Sveriges värsta masskjutning” genom att först förvanska innehållet i boken och sedan kritisera denna förvanskning på ett sätt som hon vet appellerar till många poliser.
Kristina Hultegård menar att det i boken framstår som om det finns en längtan efter att poliser ska agera som en ”Rambo-figur, som verkar tagen från en annan tid”.
I Frida Sundkvists bok intervjuas en polis som utbildat andra poliser i PDV-konceptet. PDV-konceptet bygger på väl belagda erfarenheter av vad som är kritiskt vid pågående dödligt våld. Polisen som intervjuas var på plats på Risbergska och följde PDV-konceptet då han tillsammans med två andra kollegor gick in i skolan i ett läge när andra poliser stod utanför och väntade. Det innebar att han och de andra två kollegorna utsattes för en större risk jämfört med de poliser som valde att inte agera utan stå långt från skolan. Kristina Hultegård förespråkar det senare.
Med Hultegårds sätt att resonera blir det upp till lärarna och eleverna att hantera pågående dödligt våld så gott de kan, medan poliser som är beväpnade ska stå utanför och vänta på förstärkning. Hennes åsikter kan förstås utifrån att hon saknar inblick i PDV-konceptet, men som forskare borde hon ha en god förmåga att tillgodogöra sig texter. Det är därför förvånande att hon inte nämner bokens mest centrala budskap: att polisen har mörkat händelsen och styrt narrativet. Polisens sätt att kommunicera och hindra insyn för att skydda och stärka sitt renommé är inget unikt för just den här händelsen.
Ett sätt att styra narrativet är att gynna journalister som förväntas ge den bild polisen önskar, medan journalister med ett kritiskt förhållningssätt missgynnas.
I Frida Sundkvists bok framgår att en journalist på en större dagstidning exklusivt och i samband med intervjuer med chefer i region Bergslagen fick ta del av information som undanhölls både anhöriga och andra medier. Denna journalist har arbetat på polisens kommunikationsavdelning. Det är inte ett sammanträffande.
Uppfattningen efter att ha läst boken är att kommunikationsavdelningens och höga polischefers främsta uppdrag efter insatsen vid Campus Risbergska blev att vitmåla polisens arbete för att dölja de misstag som skett.
För att polisen ska utvecklas är det viktigt att polisen är transparent och beskriver sakförhållanden på ett rättvisande sätt. Att Hultegård helt missar bokens kärnfråga och i stället fokuserar på en egen förvanskning av bokens innehåll motverkar en sådan utveckling. Det motverkar även ett ansvarsutkrävande av de chefer som varit involverade i att ge allmänheten och framför allt anhöriga till de avlidna en felaktig bild. Det är synd.
